Veckans cyniska minut

(Jag måste på en gång brasklappa med att jag inte läst denna bok men den råkade hamna i mitt blickfång när jag surfade runt på bokrean. Låt säga att den får representera hela Mia Törnblom-facket.)

Sådana här böcker ger mig the creeps. Det kan bara bli bättre : kreativa lösningar när du är på botten av Bill O´Hanlon, verksam som terapeut, har skrivit 21 böcker översatta till 15 språk. (Jag blir genast misstänksam, verksam som terapeut, ingen utbildning alltså?)

Om någon när jag mått som sämst skulle kläckt ur sig: "Det kan bara bli bättre - nu har du frihet att hitta en kreativ lösning" så vet jag inte hur jag skulle reagerat. Inte bra, kan vi väl nöja oss med för att undvika att bli vulgära här. Jag tror att när man inte mår bra så är det svårt att hitta motivation till att knyta skorna. Att sedan känna att man dessutom borde hitta kreativa lösningar verkar lite, vad ska jag säga, självsjälp?

I beskrivningen står det också att man får tips om hur man försäkrar sig om att positiva förändringar ska bli bestående när krisen är över . Vad betyder det? Att egenligen mår man bättre och har större självinsikt när man mår sämre, det låter ju som Newspeak!

Men jag är ju inte verksam som terapeut, och jag har inte heller förstått att med sådana här böcker bli man miljonär.

Kanske är jag orättvis, kanske hjälper sådana här böcker en massa människor, men när jag i rutan "kunder som köpt denna bok har också köpt" hittar fem andra liknande böcker med ännu mer tips! och knep och knåp! för att bli en lycklig människa så undrar jag inte köparen borde lägga pengarna på ett riktigt terapisamtal istället. Eller om man vill muntras upp köpa något av PG Woodhouse, Arto Paasilinna, Bill Bryson eller den om det är en ung människa Sue Townsends oöverträffade dagboksserie om Adrian Mole. Sedan finns ju alltid Plath och Salinger, Söderberg och Kerouac.

Så nu fick ni precis några självhjälpstips från mig, alldeles gratis!

Uppdatering: när jag nu läser det här inlägget i eftertankens bleka morgonljus så tycker jag nog att jag låter väl beskäftig och självhjälpsaktig. Jag menar inte att det räcker att läsa skönlitteratur för att må bra, men jag tror nog att det ibland kan funka lika bra som självhjälpslitteraturen. Och språket är vackrare!