Tidernas bästa. Waterloo 1974, Ding-a-dong 1975, Save your kisses for me 1976, L'oiseau et l'enfant 1977... Det kan kanske bero på att jag var mellan 9 och 12 år de här åren, det borde väl vara den bästa melodifestivalåldern, eller?
Har kollat rubbet och måste säga att det var en nostalgitripp av sällan skådat slag. Personligen tycker jag fortfarande att Bobbysocks är underskattade, de sjöng trots allt VÄLDIGT BRA?!
Annars glömmer jag förstås aldrig Brighton 1974. Men jag upprepar: ALDRIG. Även detta evenemang kan då och då slå igenom i det här helfranska sammanhanget vi befinner oss i, och det får min man att syrligt kommentera "svenskarnas 'goda smak'" och annat och mitt svar är bara: Mais tais-toi! De sjunger ju bäst i världen.
Och Celine Dion sjöng lika gräsligt då som nu. Fast hon måste tillsammans med Abba väl vara den artist som lyckats bäst efter vinsten?
Jag känenr igen varenda låt emmelan 1972-1989. Sedan har nästan alla gått mig obemärkt förbi, ingen större fölust dock. Melodifestivalen gör sig klart bäst som nostalgitripp!
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
You should move to France
-
Läste Gunnar Strandbergs tänkvärda inlägg om den svenske författarens
varande och ickevarande i en numera (allt) kvinnlig(are) litteraturvärld.
Läste timma...
Ni och era kollektiv
-
Grupptillhörighet är ett långt mer tvåeggat svärd än vad somliga låtsas om.
Samfund bör byggas nedifrån och upp, en individ i taget, först när den
sköra ba...
vidlyftig representation, strippor och champagne*
-
Nu är det visning igen i mitt trapphus, men av en annan lägenhet – den
mittemot min, som är exakt likadan fast spegelvänd. Inga doftljus där av
vad jag kun...
Ett länktips till
-
Zaremba om Majdan och annat
http://www.dn.se/kultur-noje/staden-dar-europa-syns-som-tydligast/
som vanligt mycket läsvärd, minst sagt.
Mailkonversation om ett udda fyllekäk
-
För någon månad sedan gick vår frys sönder. Dagen innan julledigheten fick
alla på Johans jobb ett mail från en (bak- och) ångerfull arbetskamrat som
vi ka...
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
2 kommentarer:
Har kollat rubbet och måste säga att det var en nostalgitripp av sällan skådat slag.
Personligen tycker jag fortfarande att Bobbysocks är underskattade, de sjöng trots allt VÄLDIGT BRA?!
Annars glömmer jag förstås aldrig Brighton 1974. Men jag upprepar: ALDRIG. Även detta evenemang kan då och då slå igenom i det här helfranska sammanhanget vi befinner oss i, och det får min man att syrligt kommentera "svenskarnas 'goda smak'" och annat och mitt svar är bara: Mais tais-toi! De sjunger ju bäst i världen.
Man har djup av oanat slag i sig.
Kul googlingar, fortsätt gärna!
Och Celine Dion sjöng lika gräsligt då som nu. Fast hon måste tillsammans med Abba väl vara den artist som lyckats bäst efter vinsten?
Jag känenr igen varenda låt emmelan 1972-1989. Sedan har nästan alla gått mig obemärkt förbi, ingen större fölust dock. Melodifestivalen gör sig klart bäst som nostalgitripp!
Skicka en kommentar