- Rusa hem från jobbet och packa klart.
- Ta ur alla saker i väskan som min hjälpsamma 4-åring lagt ned.
- Väga väskan, för det där lägstaprisetivärlden-flygbolaget vi åker med har stenhårda regler och övervikt kostar snarast högstaprisetivärlden.
- Titta på klockan.
- Öppna väskan och leta rätt på de andra tio grejerna som 4-åringen gömt i stövlarna.
- Simultant (denna superkraft som jag tydligen har i min x-kromosom) svara på tiotusen frågor om vad, varför och hur vissa saker inte kommer med i väskan.
- Förklara att mjukisdjuren visst överlever utan mattes omvårdnad. Ljuga om att "Pappa tar hand om dem".
- Titta på klockan.
- Svara på tiotusenkonorsfrågor från 7-åringen."Var är man innan man hamnar i mammas mage?, varför sitter det en tant och ber om pengar i tunneabanan?, varför ger vi henne inte pengar?, varför snöar det inte? var bor Gud?"
- Försöka stänga väskan.
- Se till att alla får i sig mat.
- Titta på klockan.
- Försöka stänga väskan.
- Säga till om väskor, skor, jackor, kissa.
- no 12-14 i repris.
- Säga till om väskor, skor, jackor, kissa i högre tonläge.
- Ev. gråta en skvätt.
- Ta livsavgörande beslut av typen "behövs vinterstövlarna verkligen denna milda upplandsvinter?"
- Stänga väskan.
- "Vadå vi kan inte ta med oss fotbollen?"
- Ut genom dörren med väskor, ryggsäckar, två barn med eller utan jackor och skor.
- Inse att ingen har kissat.
- Inte våga titta på klockan.
- Transportera rubbet till stationen.
- Köpa biljetter.
- Titta längtansfullt på den ännu inte färdiga hissen.
- Kava uppför trappen.
- Inte missa tåg no. 1.
- Underhålla trötta barn på tåget.
- Byta till tåg 2.
- Byta till minitåg till flygplatsen.
- Sedan är det bara köa för in-checkning ungefär vid barnens läggdags, vänta på flygplan, flyga 2,5 timmar och förhoppningsvis komma fram till Arlanda 23.45.
- Hämtas av snälla morfar i bil.
- Godnatt!
fredag 22 februari 2008
Idag ser vi fram emot
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jösses. Jag blir helt slut bara av att läsa listan.
Jag hoppas allt gick bra!
Saom och Jorun,
tack för omtanken, det blev inte så jobbigt som jag befarat!
Skicka en kommentar