Albin och Edvin var farbröder till ungarna i grannhuset. Albin var tjock och Edvin smal och de bodde kvar i föräldragården med det stora plommonträdet där vi fick plocka hur mycket vi ville. I huset luktade det gubbe och lagård och man undvek att gå på toaletten när man var där. Det fanns Läkerol också, i tredje lådan i köket, men läkerolen hade tagit smak av gammgubbelukten och smakade konstigt.
Albin åt mannagrynsgröt med sylt och böckling (Det blandas ju ändå i magen!) och körde moped. Vi ungar sprang fria överallt och skötte oss själva, utom i salen. I salen fanns Albins dockor, fina dockor med guldlockar och prinsessklännigar, rosa och ljusblå, spetsar och krås. Jag hade aldrig sett så fina dockor och de fick inte röras. Det var Albins dockor som han skötte om, kammade och bytte kläder på.
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
14 timmar sedan
4 kommentarer:
Berätta mer!
Ska försöka, när de knackar på minnets dörr och vill vara med igen!
Det är såna farbröder som barn i dag nästan aldrig får träffa - särskilt om de bor i städer. Jag inser att mina barn känner rätt få äldre människor utanför släkten, och inga stora original.
Jorun,
Du läser mina tankar, jag tänkte precis skriva ett inlägg om att mina barn inte känner nagra original, bara välanpassade storstadsbor. Det kan aldrig vara nyttigt!
Skicka en kommentar