Igår natt satt jag och grinade framför den här filmen, The Principal Story. Jag rekommenderar varmt att se hela programmet här. Det handlar om två rektorer i två olika , väldigt tuffa låg och mellanstadieskolor. Man får följa dem under ett skolår, de har bra lärare och dåliga lärare, duktiga elever och elever sm knappt kommer till skolan, barn till fängelsekunder och hemlösa. Ett barn dör, en lärare blir avskedad, vissa barn gör fantastiska framsteg, skoladministrationen lyssnar inte, pengar saknas, säkerheten är problematisk. Det är lika spännande som en actionrulle.
PBS Den statliga TV kanalen har mycket bra dokumentärer och nyhetsprogram. PBS och BBC World är bäst. Sedan tittar vi på HBO och Showtime för serier och filmer. Ibland står CNN på och TV France Monde. De andra 614 kanalerna skulle vi klara oss bra utan.
Dokumentärer är ibland mer spännande än den värsta thriller tycker jag. Visst får man lust och att jobba i skolan när man sett den här? Så hoppfull trots allt elände.
The Naked Rambler
-
I Guardian läser jag en historia som å ena sidan är en aning sorglig, å
andra sidan mycket tänkvärd. Katten har just lagt sig på min pappersupplaga
av tidn...
Livet i dess lilla nötskal
-
Âh. Det blir parishotelövernattning helt oförhappandes imorgon kväll; en
gammal favoritkompis, hennes dotter och mamma är pâ besök och Lillan och
jag har p...
Vilket får mig att tänka på
-
Översvämning i norrländska älvar. Med mitt baptistiska förflutna borde jag
inte förvånas över bassänger inomhus men alltså... Tänk att riva av Gula
löven...
Suddiga vardagspixlar
-
Dagens bedrift: jag masade mig ur sängen till Apoteket för att köpa
nässpray och tillbaka till sängen igen. Här ligger jag nu och är lika
rastlös som i går.
Diverse
-
Vet inte hur mycket svenska ledare ni läser, själv gör jag det sådär. I
alla fall så pass mycket för att nu inse att Peter Wolodarski nu har* ändrat
sig*. ...
Alldagliga under
-
I natt har varit en sådan där natt när jag inte får sova, när något drar
och stramar i kroppen, och tankarna snurrar, omöjliga att lugna eller
hyssja. Jag ...
Kila vidare!
-
Den som vill veta vad jag gjorde i helgen kan läsa om det hos min nya
bedårande bekantskap Sigrid Bárány. Mest känd som Sveriges mästerkock, men
jag gissar...
Det här känns stort
-
En kompis skickade den här bilden på sin pojke Kalle, 9 år. Klockan är 07
15 på morgonen. Enligt uppgift såg det likadant ut på kvällen också. Min
kompis ...
Ge tillbaka FB-flödet till dina "vänner".
-
Tycker du också att Facebook har blivit mindre kul på sistone? Är du inte
heller så intresserad av att halva ditt flöde består av solnedgångsbilder
och beb...
Rekapitulation – Chaplin
-
En solig dag i mars bestämde vi oss för att skaffa hund. Efter en massa
läsning och funderingar var vi helt inställda på att det skulle bli den
rätt okända...
Fullbordan tvingar till högre fullbordan
-
Tillvaron är som ett slags paradis. Ur Albert Camus anteckningsbok 7 mars
1951: Första versionen av Människans uppror avslutad. Därmed fullbordas de
två fö...
Hummus! Åh, hummus!
-
Det är varmt i Malmö. Folk cyklar ännu långsammare än annars. Igår spelade någon granne som annars aldrig spelar musik reggae med öppen balkongdörr (brukade ...
Tack till Bjitt-Joulise & Co: om en bra förskola.
-
Jag uppskattar icke-figurativ konst när det är mina barn som gjort dem. De
här gjorde de på dagis häromdagen. Jag tänker mycket på mina barns
förskola, på ...
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
2 kommentarer:
Fantastiskt. Jag ska rekommendera alla att se den.
Dokumentärer är ibland mer spännande än den värsta thriller tycker jag. Visst får man lust och att jobba i skolan när man sett den här? Så hoppfull trots allt elände.
Skicka en kommentar