Lillasyster: Mom, the president has decided all the words!
Modern: Eh, varför tror du det?
Lillasyster: Because he was here first! He is the biggest.
Storebror: Non, ce n'est pas du tout vrai!
Lillasyster: Oui!
Storebror: Non!
Lillasyster: Men vem bestämde då? Hur vet man vad en bil heter?
Modern: Vet du vad presidenten heter?
Lillasyster: Obama!
Storebror: Sakozy!
(Och sedan gav jag någon vag förklaring om hur språket utvecklas av människorna tillsammans, tror inte någon blev så mycket klokare.)
Ungefär så här åter alla våra konversationer. Språkmässigt alltså, inte nödvändigtvis innehållsmässigt. Sonen pratar mest franska, ibland engelska med sin syster och svenska med mormor och morfar. Dottern blandar mer alla tre språken, hon pratar mer svenska med mig, men även engelska.
När vi flyttade till USA var jag lite orolig för deras svenska, men den har överlevt rätt bra. De har visserligen sämre vokabulär och grammatik en svenska barn men de förstår allt och gör sig förstådda utan problem. Det är engelskan som kommer bli utmaningen, de pratar mer eller mindre flytande och vi vill ju gärna att de har möjlighet att behålla det språket. Men i Frankrike hör man väldigt lite engelska och vi pratar det ju inte hemma.
Därför har vi skrivit in dem på en internationell skola, har jag sagt det? Det har vi iallafall. De kom in och sonen går nu två halvdagar i veckan med amerikanska skolbarn i en helamerikansk klass. Dottern börjar till hösten. Det enda problemet är att de inte har fått heltidsplatser, skolan har 9 olika språksektioner, barnen läser alltså två halvdagar på annat språk och resten av veckan på franska med elever från alla språkgrupperna i en vanlig fransk kommunal skola. Detta gör att de har fler platser de två "språkhalvdagarna" än resten av veckan. Så ett stort antal elever delar sin tid mellan en annan fransk skola och den internationella. Detta innebär en logistisk utmaning av mått jag inte hade kunnat ana. De kanske får heltidsplatser till hösten men det är långt ifrån säkert.
Så jag som alltid varit pro vanlig kommunla skola och tyckt att detta jagande efter det utlimata skolaternativet till ens barn varit rätt löjligt sitter nu som en äkta soccermom och skjutsar till höger och vänster hela dagarna. Så kan det gå. Vi har sagt att vi testar och ser hur det funkar, men ska jag vara ärlig är nog min och makens motivation lite större än barnens till att gå parallellt i två skolor med två lärare och två uppsättningar klasskompisar. Å andra sidan tänker jag på vad de kommer at tycka när de är 18 om de vet att de vid 8 års ålder pratade flytande engelska och nu har glömt nästan allting. Och det är som sagt svårt att lära sig engelska i Frankrike. Levande, talat språk är nog det de är sämst på att undervisa i det franska skolsystemet.
I morgon eftermiddag har jag en anställningsintervju. Vill de ha mig börjar jag på måndag. Måndag. Det låter orimligt men personen jag ersätter går på barnledighet nästa fredag och lite överlämningstid vore nog bra. Just nu har min barn inte ens rätt till skollunch alla dagar för jag jobbar inte. Så i morgon ska jag ha intervju, kanske få jobbet, fixa ett kontrakt, visa upp det på kommunen, boka skollunch, morgonfritids, efterskolanfritids och onsdagsfritids (nej, det är inte nödvändigtvis på samma platser och med samma personal) för båda barnen, samt gärna intervjua ett antal barnflickor som eventuellt alternativ till fritids, samt försöka fixa skjuts för sonen fyra gånger i veckan. Det kommer inte att gå. Torsdag och fredag nästa vecka åker maken till London.
Så nu har jag legat vaken hela natten och oroat mig för att jag inte får jobbet. Sedan låg jag vaken och oroade mig för att jag skulle få det.
Har jag sagt att vi funderar på att bjuda på ett hus också?
Om somligt är det bäst att vara tyst
-
Tända ljus, fokusera, gå vidare. Be sinnesrobönen. Gud, ge mig sinnesro att
acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och
förstånd ...
14 timmar sedan
11 kommentarer:
Heja! Vad bra ni är pâ fixighet! Vad tror du om filmer pâ engelska? dvs, med deras grund, kan de ta till sig det tillräckligt för att âtminstone "hâlla uppe" sprâket, kompletterat med engelska konversationsgrupper (som jag inte ens vet om det finns hos er?) - ett givetvis mindre utvecklande engelskaalternativ än det de har nu, men det lâter som ett föräldramastodontjobb!
Spännande med husbud! Och merde som vi säger vad gäller intervjun.
Om det är något jag har grämt mig över i livet är det språken jag inte lärde mig när jag hade chansen. Å andra sidan verkan ni ju vara en familj som rör på sig rätt mycket. Dina ungar har i vilket fall som helst världens svåraste språk (och ett språk som jag trots att jag har försökt flera gånger inte har lyckats lära mig) som modersmål nr 1: Franskan.
Fransyskan,
När jag läste igenom mitt inlägg igen låter det ju helt absurt, med två skolor och skjutsande dem emellan. Förhoppnngsvis får de snart heltidsplatser och allt blir enklare. Vi försöker med DVD flimer och dyligt, det bästa är dock andra barn. De gäller att skaffa sig lite amerikanska kompisar!
Anders,
Jo franskan är knepig, fusk att få ett sådant språk gratis! Jag skulle själv ha tyckt det var fantastiskt att vara flersprårkig från barndomen, så som vanligt är det väl föräldrarnas önskningar som vi överför på barnen!
Tänk om man kunnat mandarin, eller arabiska, eller swahili!
Det lâter inte absurt men... tidskrävande! Tror som du att kompisar är det absolut bästa. Här har jag spanat in ett amerikanskt bibliotek som faktiskt turligt nog ligger pâ gatan och som har barngrupper... dâ det utanför huvudstan finns färre internationella skolor. (Dock har vi ju tvärtemot er lite mer tid, hrm hrm. Och själv funderar jag snarast pâ hur fâ i henne svenskan tillräckligt utan att finnas där under dagarna. Mânga CD-spelningar med sânger blir det...).
Älskar ert mixta "konversationssprâk". Det är väl det som kallas trilingue!
Ni är så coola!!
Oj oj oj... det verkar vara mycket på en gång hos er just nu! Kan inte låta bli att tänka tillbaka på när vi kom till Rueil Malmaison efter fyra år utomlands och vi fick båda jobb med startdatum för mig en vecka senare och han tre veckor senare... liiite körigt att hitta dagmamma, lägenhet och flytta in... men det är bara att gå in i survival mode och köra... inte så mycket finlir med städningen eller avancerad matlagning just då... lycka till med husbudet!!
Fransyskan, et enda råd jag kan ge vad gäller svenskan är att frösöka åka till Sverige med jämna mellanrum. Vi har turen att ha morföräldrar som kan/vill ta hand om barnen så det åker ofta på sport-, vår- och sommarlov. Det bästa är när vi inte är med, då blir det immersion totale av svenska i ett par veckor. Kan mna dessutom hitta någon lekkamrat så är saken biff!
S, just nu känner jag mig mest överhettad, men tack!
Eva, Det löser ju sig alltid på något sätt. Det gör ju alltid det, inte alltid på ett perfekt sätt men en lösning hittar man ju till slut, ibland mycet enklare än man tror.
Jag sitter sjalv och vandas over att eventuellt fa in min aldsta pa namnda skolas forskola. Det handlar om svenska sektionen, men inga heltidsplatser finns att fa innan de borjar i CP och i vilket fall ingen cantine forran aret darpa. Det blir en hel del skjutsande... Fast vart jobb blir att hitta en au pair som gor det at oss.
Kära Karin, jag tycker du skall ta ett rejält snack med din kusins fru, dvs Marie, med dokumenterad kunskap om flerspråkighet. Inga pekpinnar - men en del krassa fakta tror jag mig veta ... mvh/LG
Hej LG! Förlåt jag glömde visst svara här! Det vore väldigt intressant att prata närmare med Marie om det här. Jag läste en del om tvåspråkighet när barnen var små men det var ett tag sedan. Nu kör vi mest på gehör...
Hanna,
Jo jag vet et ÄR jobbigt och bökigt. Men många tycker ju att det är värt mödan. Sedan berrod et ju på var man bor och var man jobbar....
Skicka en kommentar