Snillen spekulerar del 2 (samt en lång utvikning)

Lillasyster: Mom, the president has decided all the words!
Modern: Eh, varför tror du det?
Lillasyster: Because he was here first! He is the biggest.
Storebror: Non, ce n'est pas du tout vrai!
Lillasyster: Oui!
Storebror: Non!
Lillasyster: Men vem bestämde då? Hur vet man vad en bil heter?
Modern: Vet du vad presidenten heter?
Lillasyster: Obama!
Storebror: Sakozy!

(Och sedan gav jag någon vag förklaring om hur språket utvecklas av människorna tillsammans, tror inte någon blev så mycket klokare.)


Ungefär så här åter alla våra konversationer. Språkmässigt alltså, inte nödvändigtvis innehållsmässigt. Sonen pratar mest franska, ibland engelska med sin syster och svenska med mormor och morfar. Dottern blandar mer alla tre språken, hon pratar mer svenska med mig, men även engelska.

När vi flyttade till USA var jag lite orolig för deras svenska, men den har överlevt rätt bra. De har visserligen sämre vokabulär och grammatik en svenska barn men de förstår allt och gör sig förstådda utan problem. Det är engelskan som kommer bli utmaningen, de pratar mer eller mindre flytande och vi vill ju gärna att de har möjlighet att behålla det språket. Men i Frankrike hör man väldigt lite engelska och vi pratar det ju inte hemma.

Därför har vi skrivit in dem på en internationell skola, har jag sagt det? Det har vi iallafall. De kom in och sonen går nu två halvdagar i veckan med amerikanska skolbarn i en helamerikansk klass. Dottern börjar till hösten. Det enda problemet är att de inte har fått heltidsplatser, skolan har 9 olika språksektioner, barnen läser alltså två halvdagar på annat språk och resten av veckan på franska med elever från alla språkgrupperna i en vanlig fransk kommunal skola. Detta gör att de har fler platser de två "språkhalvdagarna" än resten av veckan. Så ett stort antal elever delar sin tid mellan en annan fransk skola och den internationella. Detta innebär en logistisk utmaning av mått jag inte hade kunnat ana. De kanske får heltidsplatser till hösten men det är långt ifrån säkert.

Så jag som alltid varit pro vanlig kommunla skola och tyckt att detta jagande efter det utlimata skolaternativet till ens barn varit rätt löjligt sitter nu som en äkta soccermom och skjutsar till höger och vänster hela dagarna. Så kan det gå. Vi har sagt att vi testar och ser hur det funkar, men ska jag vara ärlig är nog min och makens motivation lite större än barnens till att gå parallellt i två skolor med två lärare och två uppsättningar klasskompisar.  Å andra sidan tänker jag på vad de kommer at tycka när de är 18 om de vet att de vid 8 års ålder pratade flytande engelska och nu har glömt nästan allting. Och det är som sagt svårt att lära sig engelska i Frankrike. Levande, talat språk är nog det de är sämst på att undervisa i det franska skolsystemet.

I morgon eftermiddag har jag en anställningsintervju. Vill de ha mig börjar jag på måndag. Måndag. Det låter orimligt men personen jag ersätter går på barnledighet nästa fredag och lite överlämningstid vore nog bra. Just nu har min barn inte ens rätt till skollunch alla dagar för jag jobbar inte. Så i morgon ska jag ha intervju, kanske få jobbet, fixa ett kontrakt, visa upp det på kommunen, boka skollunch, morgonfritids, efterskolanfritids och onsdagsfritids (nej, det är inte nödvändigtvis på samma platser och med samma personal) för båda barnen, samt gärna intervjua ett antal barnflickor som eventuellt alternativ till fritids, samt försöka fixa skjuts för sonen fyra gånger i veckan. Det kommer inte att gå. Torsdag och fredag nästa vecka åker maken till London.

Så nu har jag legat vaken hela natten och oroat mig för att jag inte får jobbet. Sedan låg jag vaken och oroade mig för att jag skulle få det.

Har jag sagt att vi funderar på att bjuda på ett hus också?