– Helst skulle vi vilja att mor – eller farföräldrarna då och då tog hand om barnen men eftersom vi inte har de förutsättningarna i Stockholm så var vampyr det näst bästa alternativet, säger Katarina.
De letade på nätet och hittade ett nystartat företag som de kontaktade. Nu tar vampyren Caroline hand om barnen Marcus och Lucas en eftermiddag i veckan. – Vi ser det inte som något negativt att ha en vampyr utan barnen får utbyte av ytterligare en person att relatera till och få inspiration ifrån, säger hon.
Nä jag bara skoja. Det står barnflicka, inte vampyr i artikeln på alltombarn.se. Förstås. En blond, ung, söt och rar barnvakt som de har kollat upp hos polisen, som har pedagogisk utbildning och som testjobbade ett par gånger när föräldrarna var kvar i huset. Ändå låter det på tonen i den här artikeln som det rörde sig om den första familjen i Sverige som testar något het nytt och barnbrytande. En barnflicka, tänka sig. Och de får avlastning, ty denna poliskollade, pedagogikutbildade, testjobbade tjej jobbar en hel eftermiddag i veckan!
Ibland tror jag det är tur att inte
7 kommentarer:
OK, jag är aningen feberpåverkad men jag tycker det är ofantligt roligt att de testat något "nytt och barnbrytande"
Well, jag blir mest irriterad, om jag nu orkar bry mig. På något vis tar jag för givet att de - någon gång - blir tvungna att vakna upp. Men kanske misstar jag mig.
Jorun, he he det var ett skrivfel. Nu får det stå kvar!
Karin, jag vet egentligen inte om artikeln representerar svenska förhållanden bättre än vad en artikel i Svensk Damtidning gör. Den underförstådda kritiken och de töntiga råden (berätta om barnens favoritleksaker!) tyder mest på total nollkoll från journalistens sida. Så ovanligt är det väl inte ändå? Och vem kollar kriminalregister, får man ens tillgång till det?
Nej, det är nog inte en särskilt representativ text. Fast kriminalregister tror jag man kan få utdrag ur. Jag tog reda på vad som behövdes för att ta körkort (här) när jag ännu inte hade bott här särskilt länge och då begärde de franska myndigheterna utdrag ur något dylikt, vad det nu hette.
Men i vår omgivning (kring primaire-skolan) är väl mer än hälften av barnen hämtade efter skolan av en barnvakt/barnflicka.
Franska helylle ibland, ofta kinesiskor eller latinamerikanskor.
Och det i sin tur beror ju på att fransyskor sällan jobbar deltid.
Mina damer! Det här borde jag verkligen inte lägga mig i: en äldre man som inte haft barn på 40 år och bott utomlands större delen av sitt liv. Men jag måste bekänna att jag inte förstår: what's the point? Är det fel att anlita barnflicka? Är det liksom städning att det är omoraliskt att leja någon och inte ta reda på sin egen sk-t? Är det fel att checka upp den man anförtror sina barn åt? Eller är det liksom så osvenskt att det förefaller egendomligt i era ögon?
Ni får ursäkta mig och bry er inte om det här. Men om någon har tid eller lust att peka mig rätt vore det skönt.
Karin, vi har alltid haft barnflicka, utom då jag varit arbetslös som nu. Alternativet är att barnen är kvar på skolan till sju. I Sverige tror jag fler barn är hemma ensamma från 10-årsåldern (när fritids tar slut) från 2-3 till när föräldrarna kommer hem. sedan finns ju inte fritids här utan bara stentråkiga etude (läxläsning) efter skolan.
Bengt, det blev lite internt här kanske. Det jag tyckte var lustigt, och som jag ironiserade över, var tonen i artikeln, och att den liksom överhuvudtaget måste skrivas. Tonen antyder att det den här familjen gör är jättekonstigt och lite vågat, dom testar gränser för vad man kan utsätta sina barn för. I resten av Europa är barnflicka ett lika självklart altiernativ som dagis i Sverige. Tänk dig en artikel typ: de har sina barn på dagis! och barnen tar inte skada! Givetvis är det inte fel att kolla upp sin barnflicka, det verkade så paranoidt (?) bara, men det kanske är jag som är godtrogen.
Sedan tror jag att vissa aspekter på barnuppfostran är precis lika självklara här, iallfall inom vissa kretsar. Talar du om för en fransk förälder att det finns barn som samsover i flera år, ammas längre än 6 månader eller ser sina föräldrar nakna efter att de fyllt 3 (barnen alltså) tycker många fransmän säkert att det verkar väldigt märkligt och potentiellt skadligt för barnen. Trots att nog flertalet av jordens barn lever så.
Jag tror att vi är extremt fördömande och fast i våra åsikter när det gäller just barnuppfostran, det verkar vara kulturens ryggradsreaktion.
Tack för förklaringen. Nu förstår jag åtminstone vampyrmetaforen.
Skicka en kommentar