Igår började fyraåringen plötsligt prata engelska vid matbordet. "I want some water please, I'm thirsty". Helt surrealistiskt. Och sedan rullade det på, inte felfritt och med inkilade svenska och franska ord men hon höll låda. Hitintills har jag knappt hört henne yttra ett ord på engelska. Fröknarna försäkrar att hon pratar men så fort jag kommer för att hämta blir hon tyst och "kan inte". Men tydligen har hon efter tre månader i amerikansk förskola kommit över en tröskel för nu är hon plötsligt jättestolt. Det lustiga är att hon just nu även pratar bättre svenska än vanligt eftersom mormor och morfar just varit här. Kanske finns det ett samband?
Fyra år och tre språk, visst blir man lite avundsjuk på barns hjärnor?
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
1 dag sedan
3 kommentarer:
Haha... jag var precis och hälsade på en vän som sedan månadsskiftet augusti-september bor i Oslo. Hans 4-åring pratar nu felfri norska. Helt obekymrat. Efter tre månader.
Avundsjuk? Ja!
Det finns mycket intressant att läsa om "Third culture kids". På Life de luxe länkade jag nyss till en artikel om Obama och hans team där påfallande många har växt upp i andra länder.
Jo visst finns det fördelar, men som Joruns artikel påpekar, även en hel del nackdelar.
Skicka en kommentar