Doktor Kim, dotterns koreanske (eller skulle det ju visa sig snarare amerikanske) tandläkare.
Dottern var tvungen att gå till tandläkaren, jag ringde runt och hittade antingen bara tandläkare som inte behandlade barn eller ställen där det kostade 180 dollar för en undersökning (jag skojar inte). Tills jag hittade Dr. Kim på 32nd Street.
Vi bokade och när vi kom fram blev det uppenbart som jag skulle vetat om jag bott här längre, 32nd Street heter också Korean Way. Plötsligt på denna gata mitt i Midtown, nära Macys stora varuhus, förflyttas man till Korea. Restauranter, massageställen, nagelfixare, affärer och säkert en hel rad av läkare och advokater av koreanskt urspurng trängs på en liten gatstump. Alla skyltar är på koreanska och alla ser plötsligt koreanska ut.
Dr. Kim visade sig vara väldigt trevlig och han har två sköterskor som knappt pratar engelska. Jag tror att vi nästan är deras enda icke-koreanska patienter. Jag frågade Dr. Kim om han var från New York. Jag har börjat lära mig nu att inte fråga var folk kommer ifrån eftersom det lätt blir missförstånd, menar du var han föddes, hans föräldrar eller farföräldrar föddes eller var hans familj fanns när Mayflower ankrade? Om man frågar om de är från New York kan de välja själva var de ska placera sig i sin egen familjs invandrarhistoria. På mitt kontor har vi fem personer med amerikanska pass, två av dem har arabiska förnamn och en är svart.
"Neejdå", sa Dr. Kim, "inte är jag från New York, jag är från Virginia!" Sedan pratade vi en del om Europa och framförallt Frankrike. Dr. Kim sa att hans fru ville åka dit på semester men han förstod inte varför. "Vi har ju allt här i Amerika! Dessutom är det smutsigt och hotellrummen är små. Och vädret är dåligt!" Jag försökte försvara Paris med att det är betydligt renare än New York men jag tror inte han trodde mig riktigt. Att det fanns annat att se i Paris än hotelrum tyckte jag inte riktigt att det var någon idé att gå in på.
Jag tror Dr. Kim är den mest amerikanska amerikan jag träffat hitintills, iallafall enligt min Europeiska fördomsfulla måttstock.
Hanna och Ines
-
Hanna Hellquists krönika om taxen Ines. Vad ska jag säga? Att det var värt
att vara vaken klockan fem natten till lördagen bara för att läsa den? Att
värld...
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar