Ballongen

Varje dag åker jag tunnelbana med min son till skolan. Oftast tar vi ettan från vår gata upp till Times Square där vi tränger oss fram till the shuttle som går till Grand Central Station. Väl där kan vi välja att gå i gångarna under Lexington Avenue och gå ut genom the Chrysler Building, vilket ger oss möjlighet att njuta av Art Deco lobbyn i New Yorks vackraste skyskrapa.

Fördelen är att vi då får mer musikunderhållning, redan i den trista kakelgången från shutteln (tänk T-Centralsgången där klarinettanten satt) brukar Gospeldamen sitta och sjunga Amazing Grace så att gången blir en katedral och kakelrutorna förvandlas till rosettfönster. Ofta ser vi också svarta stämsångarfamiljen, oljefatstrummarna, bluegrassgubben, åldrande singer-songwriterdamen och rockkillen som enligt skylten är "too wild for a regular job". Ibland har vi otur och det är elfiolkillens tur.

Men oftast väljer vi att gå ovan jord genom den vackra tågstationen. Den stora hallen har ett fantastikt tak i turkost med stjärnbilderna avbildade i guld och med lampor som stjärnor. Dessutom har vi ju varit tvungna att följa ballongens irrfärder.

En av de första dagarna i september såg vi något i taket, vi gissade i flera dar: en kamera, en lampa, en sprinkler, vad var det? En dag hade den flyttat på sig och vi förstod att det var en silverfärgad ballong! Sedan har vi följt ballongens irrfärder från vattumannens hårman till oxens klöv vidare till fiskens gap. Ett tag trodde vi att den försvunnit men vi hittade den i friserna vid kanten av taket.

Men nu så, efter mer än tre månaders daglig underhållning har ballongen försvunnit, pyst ihop och lagt sig att vila i ballonghimlen.

Uppdatering: I morse när vi tittade upp fanns där tre nya ballonger! Tre fina röda blanka julballonger. Kommer säkert snart på flickr (det är förresten väldigt bekvämt att blogga från ett ställe där tunnelbanemusikerna finns på youtube och tågstationstaken på flickr.)