tisdag 4 december 2007

Handbok för utlandssvenskens jul - kapitel 1

I juni skrev jag att det för mig var en svensk månad, men det är ju verkligen ingenting jämfört med december.

Det börjar med det som nog är själva höjdpunkten, paroxysmen, ja ni vet vilket ord jag menar men inte vill använda för att jag inte vill dra till mig märkliga google-sökningar. Det är nog det utlandssvenskaste som finns - julbasaren i svenska kyrkan.

Först högmässa med "beredenväg" och "hosiannadavidsson", utlandssvenskar excellerar i psalmsång. Det känns obekvämt att sjunga psalmer på andra språk så man passar på.

Sedan är det basar med en salig blandning av bonader och tovade tomtar, glasgrunkor och bokmärkesänglar. Men framförallt mat: renstek och lingonsylt, Kalles och Tutti-Frutti-tablettaskar. Allehanda svenska oersättliga specialiteter. Jag har av mig närstående källa fått veta att utbudet nästan är identiskt på basaren i svenska kyrkan i London. Kanske finns en exportör som smidigt exporterar ett lättförpackat Sverige till svenska kyrkor och ambassader runtom i världen? Givetvis i platta paket.

Sedan äter vi oss lätt illamående på korv och prinsesstårta, glögg och julmust.

Publiken består av två kategorier: au-pairerna (som säkert har andra jobb men på min tid innan Erasmus och Schengen var au-pair det enda jobb som fanns) och pensionärerna.

De är inte annat än att man undrar vad de egentligen sysslade med där på rasbiologiska institutet i Uppsala för alla ser exakt likadana ut. Au-pairerna är så ugna, så långa och så blonda. Med lite barnhull kvar och ögonfransar to die for. De förköper sig på knäckebröd och diskuterar bostäder medans deras franska pojkvänner misstänksamt petar i röran av sillsallad, gravlax och pressylta på papperstallriken.

Pensionärerna är av en sort som jag bara ser där, just då. Au-pairer som blivit äldre, lika långa, men smalare, fortfarande blonda och väldigt chica. De manliga pensionärerna har dubbelknäppta kavajer, vit hårman och guldtand. Det måste vara något med svenska gener och franskt vatten för ingen är flintis, jag lovar!

Mätta både på skinka och svenskhet åker vi hem i regnet och sätter upp två adventsstjärnor för att kompensera att vi är de enda i kvarteret som har någon. El-ljusstaken funkar däremot inte, fönsterbrädor väntar fortfarande på att bli uppfunna i Frankrike.

9 kommentarer:

ingrid sa...

Hej! det verkar ju som om ingenting förändrats rue Mederic sedan jag drack kyrkkaffe där (det var på femtiotalet och jag var "au pair" för att knaggligt bekosta mina studier på Sorbonne)Sen blev jag kvar här och saknar inte mycket, jo kanske fönsterbrädorna ! och undrar fortfarande om jag känner mig utlandssvensk och längtar stenarna...
God advent i alla fall!
Ingrid

Jorun sa...

Jag är varken åpär eller pangsjonär, och följaktligen missar jag den svenska adventsgudstjänsten med glögg och tombola. 73 mestadels blonda små barn kommer att luciatåga och min kör kommer att sjunga. Själv kommer jag att vara i Sverige och baka lussekatter.

Charlie Truck sa...

Ingrid,
Jag tror det är en del av själva idéen, att det inte ska förändras!

Jorun,
Finns det 73 svenska barn i Luxembourg, jag är imponerad! Du kan nog hitta både glögg och tombola i Sverige också utan att behöva leta speciellt länge...

Karin S sa...

och vi gick inte dit i år och om man inte går dit i flera år så börjar man nog sakna det. Men vad är då saknaden? Saknaden av en saknad så att säga?

Jag har en fransk god vän som är lärare på universitetet. Han hade varit på konferens i Uppsala och kom tillbaka och berättade att ALLA svenskar är långa och blonda och smala. Har ni inga invandrare?

Tydligen inte på universitetet i Uppsala i alla fall...

Ola J Hedin sa...

Jag asgarvade när jag läste ditt inlägg. Apropå leveranserna så hörde jag idag att kyrkan tar emot 12 EU-pallar (är det SJ-pallar som bytt namn?) med matvaror + 3 pallar kylprodukter. Laxen tog slut redan på fredagen.

Eftersom jag både sjöng Hosianna Davidsson och stod i ostståndet så såg jag en hel del av det du beskriver, men kanske från en annan vinkel. Jag hade hur som helst en suverän helg och julmarknaden har helt klart skrivit in sig i min almanacka för 2008.

Du har säkert sett att bilder från eventet finns här och för övrigt hoppas jag leda hit några läsare (a.k.a. ping).

Tack för gott skratt!

Charlie Truck sa...

Karin och Ola,
Jag går ALLTID dit och jag har tom stått i korvståndet något år. Skulle också sakna det, det tillhör mina märkliga utlandssvenskjultraditioner (desstuom behöver kyrkan pengarna).

Är inte säker på att jag skulle vilja ändra på så mycket heller!

Dessutom har utbudet i stånden blivit bättre, lite modernare. Men jag tycker att det är ett intressant sociologiskt fenomen, och alla svenkar ser otroligt lika ut!

Charlie Truck sa...

Ola, tack för pingen (igen). Jag läser också din blogg med behållning. Jag ska kika efter dig i luciatåget!

Anonym sa...

Ha, ha, kul att läsa. Härstädes (Rwanda) är utlandssvenskarna inklusive deras sammanlagt 6 barn, begränsade till ett 30-tal personer. I kategorierna (efter antal): UD/Sida-folk, UN-anställda, UN-praktikanter & andra korttidsboende, NGO-folk, egna företagare i turistbranschen. Man lyckas ändå åstadkomma såväl svensk-bord vid internationella basaren som ett helt luciatåg.
http://rwanda.bloggagratis.se

Charlie Truck sa...

Välkommen Ruwanda-svensken! Vad kul at du hittat hit. Utlandssvenskjul är ett ämne som förenar!