A good cry and a hot cuppa

Benke skriver om amerikanska julfilmer.

Absolut bäst i genren måste vara "Love Actually" fast den väl är brittisk. Jag såg den för vad som måste vara ganska exakt fyra år sedan mitt på eftermiddagen och gravid upp till ögonen (med ett talande franskt uttryck). Där satt jag med min jättemage och grinade floder. Alla är så vackra! Jag menar: Emma Thomson, Colin Firth, Laura Linney, Liam Neeson, Alan Rickman - den absolut snyggaste castingen man kan tänka sig. Jag hade inte grinat så mycket på bio sedan jag såg Out of Africa efter att ha sagt hejdå till en pojkvän på en tågstation någon gång på 80-talet. Då var det tre timmars katharsis, den här gången ett mer stilla drippdroppande och snörvlande.

Och om ni alltid undrat hur kvinnor (och kanske män, vad vet jag) gör när de inte vill gråta offentligt kolla in den här scenen. Man trycker sådär med den hårda nederdelen av handflatan högst upp på kindbenet. Sedan slätar man till täcket. Alan Rickmans uttal av ordet yogurt får ni på köpet. Och Joni Mitchell.