Parisiennes av Catherine Millet, Madeleine Chapsal, Marie Darrieussecq, Denis Grozdanovitch
Vissa saker trodde man ju att man skulle lärt sig vid det här laget. Bara genom att åren gick så skulle viss saker bli självklara. Ändå står jag där, fyllda 42, framför sminkdisken och känner mig som 13 . Jag har använt make-up i över 20 år och ändå, i det där vita, starkt doftande, otvedydligt kvinnliga rummet blir jag osäker. Försöker göra mig osynlig för om en expedit får tag i mig vet jag med bestämdhet att jag kommer att gå hem med tre svindyra, oanvändbara burkar.
Läppstift, absolut men vilken färg? Inte för orangt, inte för brunt, inte för knalligt. Rosa kanske? Men rött är ju fint på kvällen. Beigt? Syns ju knappt men det ska ju vara "nude" look numera, eller?
Kajal, används det fortfarande? Vill inte se ut som Liz Taylor i Kleopatra, eller som i "Vem är rädd för Virginia Woolf" heller för den delen. Drömmen om att se ut som Audrey Hepurn övergav jag någon gång vid 14. Dessutom är det svårt att sätta på när man är så närsynt som jag, näsan slår i spegeln.
Ögonskugga, brunt på blåögda har jag lärt mig någon gång, men det är säkert ett lika modernt skönhetstips som 100 tag med borsten varje kväll. Tycker svarta, sotiga ögon ser häftigt ut men det går ju bara inte. Det kräver Eva Greens ansikte.
Mascara - de heter saker som: Lash design, Double delux extra lenght, Super voluminizer. Jag måste provat 50 olika sorter, en som inte kladdar och är lätt att ta av, finns det?
Underlagskräm, foundation, fond de teint - absolut värst. Det är krämer och mousser och puder. Antingen pancake eller ingen effekt alls. Alltid fel färg.
Till slut blir det en till brun-beige ögonskugga, tre olika läppstift och en underlagskräm jag redan vet att jag knappt kommer att använda. För en hemlig summa pengar.
Andra saker som borde var självklara vid det här laget:
- hur man får och behåller vackra naglar. Underkategori: hur man målar naglarna på höger hand.
- att äga en välkomponerad garderob (i Elle och Marie-Claire har alla garderober fulla av älsklingstrenchen som de ägt över 15 år och basic cachmiretröjor som piffas upp med lite vågade skor och tuffa assecoarer. Yeah right.)
- "Min" frisyr och "min" frisör.
Jag kommer aldrig att våga ansöka om franskt medborgarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar