Anpassningsbarhet, fåfänga och andra karaktärsdrag

Jag vet att jag lovade att inte blogga om facebook men det är ju som att lova att inte blogga om kvällspressen, man missar alla godbitarna. Men jag kan lova att inte blogga om Alex Schulman.

Jag kollade precis, Sveriges nätverk har 404 432 medlemmar (av cirkus 9 miljoner innevånare), Frankrikes nätverk ligger på 179 417 medlemmar (av 60 miljoner). Det skulle varit kul att kolla om Sverige tom slår USA i procent av befolkningen men de har ju lokala nätverk och jag tänker inte sätta mig och addera. Jag undrar hur snabbt det har vuxit? Jag blir alltid lika fascinerad av svenskars förmåga att ta till sig nymodigheter, jag tror det är en verklig kvalitet. Sedan man kanske borde sålla lite ibland men den positiva attityden "jag testar det kan vara kul" är ändå väldigt sympatisk.

Och inte speciellt fransk om man säger så.

Parentes: Som jag antytt har har företaget jag jobbar på precis fått nya ägare, och det är rätt fascinerande att se att de som gnällde mest på den gamla ledningen är de som är tveksammast gentemot den nya. Plötsligt var det bättre förr, fast inget var bra då.

Däremot tänker jag inte dra några som helst slutsatser om nationalkaraktärer för det, nehej då. Det får i lista ut själva. Slut på parentesen.

Mitt problem just nu är att jag i tre dagar funderat på det här med fotot. På facebook alltså. Det är ju meningen att man ska ha ett sådant, ett riktigt där det syns vem man är så att folk kan veta att de hittat rätt person.

Det känns läskigt. Jag är van att internet ska vara anonymt. Forum, bloggar etc, man vet ju inte alltid vilka folk egentligen är och det är rätt bra så kan jag tycka. Plötsligt ska man visa upp hela sitt jag men födelsedatum, foto, livsåskådning, politiska åsikter, civilstånd och jag vet inte allt.

Och folk fyller glatt i, men hur jobbigt måste det inte vara att ändra från gift till skild? Inför hela världens facebookare i realtid. Det blir rätt kul också eftersom det varje gång man uppdaterar annonseras som vore det en nyhet: "Mia har just gift sig", eller "Mia är inte gift längre" som det blev för en av mina facebookvänner bara för att hon ångrade sig och inte tyckte att hon ville lägga ut den infon offentligt.

Så nu letar jag ett foto där man ser att det är jag, men inte för tydligt, gärna ett där jag är lite bortvänd, eller ett lite arty foto med en hand över halva ansiktet. Samt att jag ska vara snygg i håret. Om barnen är med ska vi se ut att ha en härligt naturlig relation, de ska skratta men inte synas för tydligt i bild, jag är ändå i centrum (jag är ju inte bara mamma yadayada). Jag har letat igenom 2532 foton i vår picasa utan att hitta detta foto, märkligt.