2 filmer, 2 världar, 2 kvinnor, 2 darlings

Dia de los Muertos

Foto av Gene Paul

Det var 1991, vi hade rest länge. Ryggsäck och mycket begränsad budget, bussfärder på 10-tals timmar, pirogbåt och lastbilsflak. Vi kom till Los Todos Santos, de döda helgonens by, en bergsby på 2500 meters höjd i västra Guatemala ett par timmars bussfärd efter Huehuetenango. Här bor Maya-indianer som pratar ännu sämre spanska än vi. Fattigt, kallt, strävsamt. Männen försvinner bort till kustens bananplantager större delen av året.

Mest av en händelse kom vi dit den 1:a November: Dia de los Muertos. En stor och mångfacetterad fest där man firar minnet av döda släktingar, hånar (dåtida och nutida) conquistadorer och söker utlopp under en helg för en livstid av förtryck och umbäranden i sockerrösbrännvin och marimbamusik. Eller snarare för århundraden av förtryck, allt från conquistadorerna till 1980-talets blodiga, USA-stödda militärregim.

Höjdpunkten på festen är hästkapplöpningen, eftersom conquistadorerna förbjöd indianerna att rida (de sa att en indian som sitter upp på en häst dör) så är det forfarande ett tecken på mod och uppror att rida. Männen spenderar ett års sparade medel på att hyra en häst, resten verkar gå åt till brännvin. Så fick deras barn gå skolösa ett år till. Halvt medvetslösa av berusning ställer några hundra ryttare upp i ena änden av en 200-meter lång vägsträcka. Utklädda i conquistador-masker och med plymhattar sätter de av. Det hela går ut på att rida fram och tillbaka ett oändligt antal gånger utan att trilla av, vid varje vändning tas ett sving av flaskan. Men trillar gör de, det ser livsfarligt ut, det är livsfarligt. Blodiga ryttare och hästar som fallit dras av banan, kapplöpningen fortsätter. Alla skriker och så hela tiden den hetsiga marimbamusiken. Ingen vinner vad vi ser, det hela slutar bara i allmän utmattning. I den svinkalla kvällen ligger sedan utslagna män och sover på marken här och var i byn.

Överallt springer barnen, barfota. De bär sina småsyskon och försöker kommunicera med turisterna. För turister är det överallt. Mest ryggsäcksfolk som vi som bor på ett jordgolv runt en öppen eld och betalar rundnätt till kvinnan i famljen för frijoles till frukost, lunch och midag. Hon kan förhandla, det är henne väl unnt det är nog hennes enda sätt att ta in vad hennes man spenderar denna helg. Vi kollar in deras jordbastu, men vågar inte riktigt prova. Det finns bussturister också och amerikanska TV-team.

Nästa dag går hela familjen, med orkester, till kyrkogården där de har pick-nick på gravarna. Turisterna tittar på, TV-teamet filmar.

Det hela är intressant, färgstarkt, absurt men mest av allt sorgligt.

Och vi tittar på.

Veckans ord jag använder för sällan

Förgänglighet

(med anledning av stundade helg)

Beklaga ej, att fröjden i ditt hjärta

med stunden flyktar hastigt bort!

Ack, samma ström kyl äfven af din smärta

och gör din bittra sorg ock kort.

Hvad dig beröfvas, blir dig gifvet,

fort höljer tidens flod dock det.

Den största grämelse i lifvet

är ock dess tröst: förgänglighet.

Ur Spridda Blad av Karl Fredrik Forsman

Medelsvensson?

Cartoon by Dave Walker. Find more cartoons you can freely re-use on your blog at We Blog Cartoons.

Jag hittade denna via Joruns alltid lika trevliga Life de Luxe.

Himmel über Frankreich

Bilen far fram som en landningskapsel, vi är helt inneslutna min flicka och jag. Himlen ligger som en blöt lovikavante över landskapet. Allt är brunt, beigt, grått, mjölkigt. Fälten breder ut sig; nakna, berövade sitt skydd av grödor, det ser smutsigt, trasigt, fattigt ut. Inget spirar, inget växer, ingen skördar. Vindkraftverken står rakryggade i led och snurrar, en armée beredd till strid. Kanske är de utsända av främmande makt från ett annat solsystem? Några fält av kvarglömd manshög majs står och ruttnar på plats. Varför har ingen skördat? Var är bonden? Har något hänt som gjorde att han inte hann ta in majsen i tid?

Söndag. Byarna ser intill förväxling lika ut. Stenhus, stenmurar, en kyrka, en bistro med en PMU-skylt, ett stängt apotek och ett bageri. Inte en människa, eller kanske en som går över gatan med sin hund och in genom en grind och några tonåringar som hänger på tonåringars vis över sina mopedstyren. Överallt murar, stängda dörrar.

Men gräset i väggrenen är nästan oanständigt ljusgrönt och några gula löv kämpar fortfarande en ojämn kamp mot höstvindarna. Min flicka har somnat med en skumbanan i näven. France Cultur på radion, den enda kanal man får in om man kör längre än tio mil från Paris. De tar med mig på en resa över haven. Några människor ha ägnat år av möda åt att återfinna och sammanställa manuskript från Magellans resor. Det verkar vara ett enormt verk med fotnoter och utvikningar och en oändlig mängd fakta om livet här på jorden under sekelskiftet 1400-1500. Programmet pågår i flera timmar, jag lyssnar av och till, fascinerad av dessa människors idoga arbete, deras passion för en värld som sedan länge försvunnit. Är sådana människor vår garant mot barbariet?

Sedan når vi fram till havet. Det har samma färg som te med mycket mjölk, längre ut mer blekgrönt. Vågorna slår höga, klipporna är vita och kalla. Människor hukar på stranden, jag fyller lungorna.

Något försenat: Förra veckans ord jag använder för sällan

Dagtinga
Göra eftergifter eller kompromissa på ett ovärdigt sätt i en förhandling, eller i överförd bemärkelse med sitt eget samvete (wiktionary).

Ett rätt aktuellt ord som gott kunde användas oftare, eventuellt kanske av vissa självbiografer, men även av undertecknad om jag nu inte ska dagtinga med mitt samvete.

"If life were only like this..."

Lika som bär?

Jag blandar alltid ihop Anna Mannheimer, Annika Lanz och Sara Kadefors. På samma sätt blandar jag alltid ihop Lenny Kravitz och Terence Trent D'Arby som ju inte alls spelar likadan musik.

Finns det diagnos?

Har jag gjort bort mig nu igen?

Jag har gjort ett misstag på jobbet. Inte speciellt allvarligt, jag äventyrar inte precis företagets framtid, men ett klantigt, dumt misstag. Jag missförstod något och skickade den felaktiga informationen vidare. Jag har rektifierat och det är väl egentligen inget mer med det. Förutom att jag verkligen avskyr att ha gjort fel.

"Alla har rätt att göra ett misstag", "hellre ett felaktigt beslut ibland än att aldrig besluta"... Allt det där är sant och jag tycker så, när det gäller andra. Själv får jag bara ont i magen och kan bli löjligt stressad av ett misstag, eller av rädslan att jag ska göra ett. Varför är det så? Är det "duktig flicka"-syndromet? Eller tar jag mig själv på för stort allvar?

Det fåniga är att jag bara känner så här i mitt professionella liv. I det "riktiga" livet, det som verkligen betyder något med barnen, vännerna, familjen, så är jag inte alls så här. Man gör ju fel hela tiden, speciellt när man uppfostrar barn. Visserligen funderar jag ibland på hur jag borde handlat annorlunda, men jag är mycket mer "jag gör så gott jag kan" hemma än på jobbet.

Men inte ens Margareta Sjödin är ju någon spånig blondin längre, så det finns väl hopp för mig med!

“A rough-coated, dough-faced, thoughtful ploughman strode through the streets of Scarborough; after falling into a slough, he coughed and hiccoughed.”

The combination “ough” can be pronounced in nine different
ways. The sentence above contains them all.

Mer jag aldrig lärde mig på engelsklektionen:

• The longest one-syllable word in the English language is
  “screeched.”
• “Dreamt” is the only English word that ends in the letters
  “mt”.
• The symbol on the “pound” key (#) is called an octothorpe.
• The dot over the letter ‘i’ is called a tittle.
• The word “set” has more definitions than any other word in the
  English language.
• “Underground” is the only word in the English language that
  begins and ends with the letters “und.”
• There are only four words in the English language which end
  in”-dous” tremendous, horrendous, stupendous, and hazardous.
• The longest word in the English language, according to the
  Oxford English Dictionary,
  is pneumonoultramicroscopicsilicovolcanoconiosis.
  The only other word with the same amount of letters is
  pneumonoultramicroscopicsilicovolcanoconioses, its plural.
• There is a seven letter word in the English language that
  contains ten words without rearranging any of its letters,
  “therein” the, there, he, in, rein, her, here, ere, therein, herein.
• The only 15 letter word that can be spelled without repeating a
  letter is uncopyrightable.
• Facetious and abstemious contain all the vowels in the correct
  order, as does arsenious, meaning “containing arsenic.”
• The word “Checkmate” in chess comes from the Persian phrase
  “Shah Mat,” which means “the king is dead”.

Språk är kul. Det här var hämtat härifrån.

Babettes gaestebud

Häromdagen kom 6-åringen hem och sa att de ätit "paddlår" till skollunch (cuisse de crapaud), "grodlår?" undrarde jag. Efter ett tag kom vi fram till att det nog varit anka, eller kanske kyckling. Men under ett kort ögonblick trodde jag nästan att de faktiskt fått, om inte padd-, så grodlår till skollunch. Det låter dyrt kommer jag ihåg att jag tänkte, men jag tyckte inte att det var konstigare än så.

Jag har ingen aning om skolluncherna är bättre i Frankrike än i Sverige, det är inte alls säkert. Men maten tar fortfarande en helt annan plats i människors liv här. Många barn och vuxna, iallafall utanför storstadsområdena, går hem varje lunch och äter. Man äter alltid (även i skolan) förätt, varmrätt och efterrätt. Även om förrätten kan bestå av rivna morrötter (alltid med salladsdressing) och efterrätten ofta är en yogurt. Jag kommer ihåg på dagis när 2-åringarna satt och valde från ostbrickan: "mmm, jag älskar chèvre!". Ingen funderade på om något var för kryddstarkt eller "svårt".

Men MacDonalds finns här, överallt, och "la malbouffe" dvs snabbmat är på frammarch, iallafall i de lägre socialgrupperna. Så även överviktsproblemen, precis som i övriga västvärlden. Men det finns också ett starkt motstånd och söndagsmiddagar hos svärföräldrarna är i många familjer näst intill obligatoriska. En söndagsmiddag som kan pågå från ett-tiden till framåt fem. Som svensk kan man bli lätt klaustrofobisk när ljuvliga vårsöndagar tillbringas bakom fördragna vita nätgardiner ätandes, ätandes och åter ätandes. Lika obligatorisk som söndagspromenaden i den friska luften är i vår protestantiska kultur och vårt nordliga klimat (det gäller att passa på!), lika tvångsmässig kan denna evighetslunch bli.

Det finns mycket att skriva om detta; t ex. att fransmännen ser choklad som ett livsmedel, alltså inte som godis utan snarare som en mjölkprodukt. Fransmän har i regel en rejäl "sweet tooth"!

Barnen kommer hem från skollov hos farmor och farfar och har både plockat och ätit räkor, snäckor och tom sniglar. Men tro mig, de kan trots detta vägra "allt som är grönt" eller gnälla för att de vill ha fiskpinnar när man gjort sig till och gjort lax i ugn. Och när de kommer hem från mormor och morfar så kräver de att få risgrynsgröt varje frukost.

Det känns som om deras Madeleine-kakor kommer att kunna smaka det mesta.

Bästa filmen om nord/syd-konflikter i köket är givetvis Babettes gästabud (byggd på en bok av Karen Blixen).Inte ett speciellt bra klipp, så se om filmen istället!

Dagens "snackisar" i Paris

1. Strejken; inga tåg, ingen metro, inga bussar, ibland inga lärare. Resultat: alla välbeställda tjänstemän jobbar hemifrån eller tar semester. Alla som har dåliga arbetsförhållanden (städerskor, barnflickor, daglönearbetare) kan inte ta sig till jobbet och får ingen lön. De strejkande kommer givetvis att förhandla sig till lön för sina strejkdagar. Schysst vänstertänk från facken, någon som är förvånad? Sura jag undrar också, har någon mätt hur mycket extra CO2 det blir när ALLA tar bilen?


No 2. Frankrike har inte längre någon första dam. Och alla spekulerar i franska varianter av frågor som: Vem får nu sitta bredvid Al Gore på Nobelmiddagen? Man kan ju undra om det överhuvudtaget är möjligt att förena ett någotsånär normalt familje/parliv med politiskt arbete på högsta nivå? Eller kräver det "pragmatiska" äktenskap typ Billary och Bernadette&Jacques. Jag hörde Bernadette Chirac på radion i veckan och hon sa ungefär: "Min make är ingen mästare vad gäller uppmuntran inom äktenskpaet" och det lät som om hon vägde sina ord. Med Sarkozy har det varit tvärt om, han har alltid villigt talat om hur fantastisk hans hustru är. Nu i efterhand låter det lite som en besvärjelse....

Jag aka Jonas Hallberg

I morse lyssnade jag på nyheterna på svensk radio. Det var nog i P3 men det kom iallafall från en nyhetsredaktion. Uppläsaren sa
"..kallas alla tjejer över 23 års ålder till en gynekologisk undersökning..."

Varfalls! Vad är det för fel på ordet kvinnor? Skulle man ens komma på tanken att säga "grabbar" eller "killar" i en liknande mening?

undrar,
vän av ordning
p.s.Jag tror veckans ord får bli: förflackning.

uppdatering: pps. Jag fösökte inte vitsa till det om eventuella gynundersökningar för män. Se det som olycksfall i bloggandet. dds.

Post a Secret

"PostSecret is an ongoing community art project where people mail in their secrets anonymously on one side of a homemade postcard."

När jag läser här tänker jag att i händerna på rätt författare skulle varje vykort, varje hemlighet som någon skickat in, räcka som uppslag för en riktigt bra roman.

Blog Action Day!

är det idag, och man ska skriva något klokt och entusiasmerande om miljön. Men det känns som en helt omöjlig uppgift så jag föreslår att ni ser om filmen jag postade nedan. Kan inte toppa den.

(Men jag såg ett TV-program igår kväll där Skandinavien lovordades för vårt (ert) energisnåla byggande. Det var intressanta reportage om superisolerade hus utan klassisk uppvärmning, kloka arkitekter i Alingsås, sopsortering i Malmö och biobränsle i Danmark. När man ser sådana reportage förundras man över varför inte alla bygger sådär smart, det verkar så enkelt. Förutom det tänker jag på att alla ser så otroligt svenska ut: rosor på kind och vindtygsjacka.)

Mer nobelpris...

Veckans ord jag använder för sällan

Jag startade ju den här bloggen för att främja mitt svenska språkbruk och jag är smärtsamt medveten om att detta inte alltid märks. Därför detta intitativ. Denna vecka ett ord som någon faktiskt använde i ett samtal med mig idag .

Veckans ord jag använder för sällan :

båta - nytta, gagna, hjälpa, tjäna (till).

"Styrkan båtar föga der vett ej fins."

Tegnér

"Han grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta."

Viktor Rydbergs "Tomten"

"Och säkert enades alla i förhoppningen, att vad som i försvarsfrågan inom kort skulle behandlas och avgöras hos folkets valda representanter måtte lända Sverige till båtnad.

Nordisk Familjebok: Om Bondetåget.

TGIF

Den perfekta fredagen bestod länge av Bengt Ohlsson-krönika i (pappers) DN På Stan till frukost, spanarna med Jonas, Jonas och Helena klockan 14.00 i P3, lammburgare på Hannas, extremt hög musik och dålig sikt i Hannas källare och sedan Riche, både vänstra och högra.

Numera återstar bara Bengt, fast pa nätet i STHLM, på torsdagar. Spanarna finns visserligen på ipod, och den Jonas som är kvar kör fortfarande samma spaning som då det begav sig. Sedan blir det pizza med de små framför Stuart Little.

Inte sa illa det heller.

Jag älskar spöket!

Och plötsligt, utan att jag ens bett om det, kommer "Across the Universe". Visserligen i en cover av någon Fiona Apple. Men ända.

Dessutom har jag nu länkat den till min Facebooksida som styrs, inte av ett spöke, utan av en oberäknerlig demon som pluppar dit kryptiska ikoner innan jag hinner blinka. Så nu ser det ut som om jag har jättesofistikerad musiksmak fast jag inte ens hört talas om flera av artisterna som spelats. Det gäller bara att välja en tillräckligt arty och hemlig artist och sedan sköts ens Facebook-image helt automatiskt. Himla praktiskt.

Jag börjar dock få en obehaglig känsla av att alla redan haft radio.fm-konton i ett par år redan....

Det sjungande spöket i datorn

Jag har precis installerat http://www.last.fm/ på datorn och den blev ett Frankensteins monster som lever ett eget liv. Musiken bara spelar och spelar och jag får inte tyst på den. Jag stänger ner websiten och ny musik jag aldrig hört förut fortsätter att rinna ur högtalarna. Rätt magiskt, men jag undrar vad resten av familjen kommer att tycka om att lyssna till “Joni Mitchell’s Similar Artists” till döddagar.

Tur att jag inte skojsade till det och valde Markoolio.

Dagens givna bloggämne

Arkivfoto: Martin Cleaver/AP

Trevligt. En grand old dam som jag läst. Och uppskattat.
Mer kan ni läsa överallt, t ex i DN.
Hon ser lite ut som min mormor gjorde, hon gillade ocksa katter.

Tillägg: alltså jag trodde att jag läst flera av hennes verk men jag blandar nog ihop henne med en massa andra damer (typ Murdoch, Drabble och Gordimer - bara för att de är kvinnor, över 60 och engelskspråkiga, skäms!) "The Grass is Singing " har jag iallafall läst, den står hemma i Billy och skall nu läsas om omedelbums!

Däremot har tiden satt andra spår...

- Jag byter kläder så fort jag kommer hem från jobbet.
- Jag äger en skjortblusklänning.
- Jag använder ord som skjortblusklänning.
- Igår lutade jag mig fram över bordet, strök håret ur pannan på min dotter och mumlade något om att "man ser ju inte ens ögonen på dig...".

Nu ser jag inte bara ut som min mamma, jag är min mamma.

Det där man inte föds till utan blir

Parisiennes av Catherine Millet, Madeleine Chapsal, Marie Darrieussecq, Denis Grozdanovitch

Vissa saker trodde man ju att man skulle lärt sig vid det här laget. Bara genom att åren gick så skulle viss saker bli självklara. Ändå står jag där, fyllda 42, framför sminkdisken och känner mig som 13 . Jag har använt make-up i över 20 år och ändå, i det där vita, starkt doftande, otvedydligt kvinnliga rummet blir jag osäker. Försöker göra mig osynlig för om en expedit får tag i mig vet jag med bestämdhet att jag kommer att gå hem med tre svindyra, oanvändbara burkar.

Läppstift, absolut men vilken färg? Inte för orangt, inte för brunt, inte för knalligt. Rosa kanske? Men rött är ju fint på kvällen. Beigt? Syns ju knappt men det ska ju vara "nude" look numera, eller?

Kajal, används det fortfarande? Vill inte se ut som Liz Taylor i Kleopatra, eller som i "Vem är rädd för Virginia Woolf" heller för den delen. Drömmen om att se ut som Audrey Hepurn övergav jag någon gång vid 14. Dessutom är det svårt att sätta på när man är så närsynt som jag, näsan slår i spegeln.

Ögonskugga, brunt på blåögda har jag lärt mig någon gång, men det är säkert ett lika modernt skönhetstips som 100 tag med borsten varje kväll. Tycker svarta, sotiga ögon ser häftigt ut men det går ju bara inte. Det kräver Eva Greens ansikte.

Mascara - de heter saker som: Lash design, Double delux extra lenght, Super voluminizer. Jag måste provat 50 olika sorter, en som inte kladdar och är lätt att ta av, finns det?

Underlagskräm, foundation, fond de teint - absolut värst. Det är krämer och mousser och puder. Antingen pancake eller ingen effekt alls. Alltid fel färg.

Till slut blir det en till brun-beige ögonskugga, tre olika läppstift och en underlagskräm jag redan vet att jag knappt kommer att använda. För en hemlig summa pengar.


Andra saker som borde var självklara vid det här laget:
- hur man får och behåller vackra naglar. Underkategori: hur man målar naglarna på höger hand.
- att äga en välkomponerad garderob (i Elle och Marie-Claire har alla garderober fulla av älsklingstrenchen som de ägt över 15 år och basic cachmiretröjor som piffas upp med lite vågade skor och tuffa assecoarer. Yeah right.)
- "Min" frisyr och "min" frisör.

Jag kommer aldrig att våga ansöka om franskt medborgarskap.

Under tiden i resten av världen

Kan ni roa er med att ta reda på vad

"January joiner" betyder (Joining the gym in January, over it by February)
eller
"dandruff" (One who always ditches, or "flakes" on group activities)
eller
"shoulder surfing" (chatting it up, but always scoping someone better to talk to)

Se: Urban Dictonary

Note to self (the master of procrastination)

Nu måste jag göra budget. Nu måste jag göra budget. Nu måste jag göra budget. Nu måste jag göra budget.Nu måste jag göra budget. Nu måste jag göra budget.

Capice?

Wikipedia om det jobbiga vädret:

Brittsommar är en ovanligt varm period, med temperaturer över 20 grader, som kommer efter en period av kyligt väder i höstens inledning. Uttrycket brittsommar hänger samman Birgitta och Britta, som har namnsdag 7 october. Det var då det hölls Brittmässa (ibland skrivet Brittmäss), en officiell höstmarknad. Ofta inträffar en riktig brittsommar i den perioden.
Uttrycket indiansommar, som är en motsvarighet till brittsommar, kommer av att de nordamerikanska indianerna brukade gå på buffeljakt om det var en varm och solig höst. Brittsommar har även benämnts som britmässesommar, fattigmanssommar och gräflingssommar (tiden då grävlingen är ute och samlar till sitt förråd av livsförnödenheter för vintern).

9 grader på morgonen, 20 grader på eftermiddagen. Äntligen kan man med gott samvete lyssna på fransk smörpop när den är som bäst.

Joe Dassin - L'été indien



On ira où tu voudras, quand tu voudras
Et on s'aimera encore, lorsque l'amour sera mort
Toute la vie sera pareille à ce matin
Aux couleurs de l'été indien

...och med lärde män på latin...

Saxat ur presentationen:
Du splittras av alla krav. Vissa vill att du ska vara tuff och tydlig. Andra önskar att du ska lyssna och visa medkänsla. En del kräver analys och struktur. Och mitt i alla projektioner ska du hitta din egen personlighet. Inte lätt! Man kan inte begå våld på sig själv. Allt chefskap utgår ifrån dig själv och dina erfarenheter.

Stora Chefsdagen handlar i år om att hitta sin egen personliga ledarstil. Lyssna på kända chefer och förebilder som lyckats för att de vågat gå sina egna vägar. Inga managementböcker här inte! Mer av livets hårda skola. Samtal varvas med intervjuer och föreläsningar och dagen kännetecknas av humor och värme.

Våra gäster använder konferensen som en mötesplats där de knyter nya kontakter, utbyter erfarenhet och fylls med inspiration, inlevelse och igenkännande. Nytta blandas med inspiration och vi räknar liksom tidigare år med en fullsatt konferens, det vill säga över 200 chefer! Det är en rejäl energispruta som räcker vintern ut.

Ur programmet:
Göran Persson - Senoir Advisor JKL
Mats Qviberg, finansman och styrelseproffs - Modigast i affärsvärlden!
Kristina Axén Olin, finansborgarråd, Stockholms stad - Jag slutade vara duktig flicka!
Ebba von Sydow, f.d. chefredaktör, Vecko-Revyn - Man kan vara chef i cashmere och röda pumps!

Snälla, säg att någon i Killinggänget skrivit det här? Extrapoäng för att på en rad lyckas få in inspiration, inlevelse, igenkännande och inspiration igen, samt det obetalbara "energispruta". Bonus: utropstecken efter varje föreläsningstitel! Om någon skulle missa poängen!
Läs resten här. Because you're worth it.

Gissningslek

Vad används Facebook mest till:

1) Kolla om gamla ex har gått upp i vikt/ser gamla och slitna ut.
2) Kolla om gamla ex är listade som married/in relationship.
3) Kolla om gamla ex har många vänner, och om några av ens egna vänner finns där, kanske utan att finnas i ens egen vänlista!

Jag undrar om användandet av Facebook står i proportion till hur länge man var single/it's complicated och hur många ex eller could-have-been-ex man hann samla på sig. Jag undrar om den där osnutna 23-åringen Zuckerberg riktigt anar vidden av denna applikation. Så mycket effektivare än att googla någon och bara få upp en massa resultatlistor från Lidingöloppet -97.

Som ni ser har jag nu helt anammat Facebook-svenskan, dvs att en del av meningen är på engelska. Jag har också en nyuppväckt kärlek till kursiv stil.

Charlie is babblar på bloggen in lieu of jobba.

En sådan dag...

När barnvakten har fel på bilen så man kastar sig från jobbet hals över huvud med laptopen under armen, småspringer till tåget, hem och ta bilen, iväg och hämta barn. Senare än vanligt givetvis så alla är trötta och brittsommaren gör att svetten rinner. Grinig stämning, alla är hungriga, ingen vill äta det som finns på bordet. Stresspänning i axlar och nacke.

Men nu så, nu är tänder borstade, godnattpussar utdelade och alla har blivit sams. Vi har även kört extrarundan med hämtade vattenglas och nya toabesök. Så man plockar upp sin dator och inser att man varken har de antecknignar eller den externa CD-läsare som behövs för att göra det som göras skulles ikväll. Man har bara släpat på den där datorn med vidhängade dåligt samvete i onödan.

Det blir en tidig morgon imorgon...

Auto-kanonisering

Är det jag som är cynisk eller varför blir jag alltid extra misstänksam mot personer som ideligen yttrar saker som: "Jag är för snäll helt enkelt och det har man aldrig något för" och "Jag är ju en sådan person som alltid hjälper andra, människor anförtror sig gärna åt mig, de vet att jag ger goda råd...". Gärna med ett litet tillägg om hur slitigt det är att vara en sådan stöttepelare för alla andra.

Borde inte glorior lysa utan att man ska behöva putsa upp dem själv?

Anpassningsbarhet, fåfänga och andra karaktärsdrag

Jag vet att jag lovade att inte blogga om facebook men det är ju som att lova att inte blogga om kvällspressen, man missar alla godbitarna. Men jag kan lova att inte blogga om Alex Schulman.

Jag kollade precis, Sveriges nätverk har 404 432 medlemmar (av cirkus 9 miljoner innevånare), Frankrikes nätverk ligger på 179 417 medlemmar (av 60 miljoner). Det skulle varit kul att kolla om Sverige tom slår USA i procent av befolkningen men de har ju lokala nätverk och jag tänker inte sätta mig och addera. Jag undrar hur snabbt det har vuxit? Jag blir alltid lika fascinerad av svenskars förmåga att ta till sig nymodigheter, jag tror det är en verklig kvalitet. Sedan man kanske borde sålla lite ibland men den positiva attityden "jag testar det kan vara kul" är ändå väldigt sympatisk.

Och inte speciellt fransk om man säger så.

Parentes: Som jag antytt har har företaget jag jobbar på precis fått nya ägare, och det är rätt fascinerande att se att de som gnällde mest på den gamla ledningen är de som är tveksammast gentemot den nya. Plötsligt var det bättre förr, fast inget var bra då.

Däremot tänker jag inte dra några som helst slutsatser om nationalkaraktärer för det, nehej då. Det får i lista ut själva. Slut på parentesen.

Mitt problem just nu är att jag i tre dagar funderat på det här med fotot. På facebook alltså. Det är ju meningen att man ska ha ett sådant, ett riktigt där det syns vem man är så att folk kan veta att de hittat rätt person.

Det känns läskigt. Jag är van att internet ska vara anonymt. Forum, bloggar etc, man vet ju inte alltid vilka folk egentligen är och det är rätt bra så kan jag tycka. Plötsligt ska man visa upp hela sitt jag men födelsedatum, foto, livsåskådning, politiska åsikter, civilstånd och jag vet inte allt.

Och folk fyller glatt i, men hur jobbigt måste det inte vara att ändra från gift till skild? Inför hela världens facebookare i realtid. Det blir rätt kul också eftersom det varje gång man uppdaterar annonseras som vore det en nyhet: "Mia har just gift sig", eller "Mia är inte gift längre" som det blev för en av mina facebookvänner bara för att hon ångrade sig och inte tyckte att hon ville lägga ut den infon offentligt.

Så nu letar jag ett foto där man ser att det är jag, men inte för tydligt, gärna ett där jag är lite bortvänd, eller ett lite arty foto med en hand över halva ansiktet. Samt att jag ska vara snygg i håret. Om barnen är med ska vi se ut att ha en härligt naturlig relation, de ska skratta men inte synas för tydligt i bild, jag är ändå i centrum (jag är ju inte bara mamma yadayada). Jag har letat igenom 2532 foton i vår picasa utan att hitta detta foto, märkligt.

När hemlängtan blir för svår...

...tittar jag på den här.