Limbo

Vi väntar på stora organisationsförändringar på jobbet, och då menar jag i storleksordningen att ingen vet om vi har jobbet kvar om ett par månader. Givetvis är det meningen att vi ska jobba på som vanligt men jag har så otroligt svårt att vara motiverad när jag inte vet om det jag producerar någonsin kommer att användas.

Jag har varit med om det här förut; blivit uppköpt, nedlagt, omstrukturerad. Det är alltid samma sak, osäkerhet på arbetsplatsen tar fram det sämsta i oss människor. Stämningen är usel och alla blir defensiva och på dåligt humör. Det snackas och viskas och man ser direkt vilka som ser det här som en möjlighet och vilka som är övertygade om att det går mot katastrof. Halvfullt eller halvtomt, det verkar inte finnas något mittemellan.

Och jag tänker att om jag lärt mig något är det att inte överinvestera känslomässigt i min arbetsplats. Det låter kanske trist men jobbar man i näringslivet kan brutala saker hända och det är inte ens nödvändigtvis någons fel. Då hjälper det att ha lite distans, och en familj.

Förändringar = möjligheter, right?