Vargtimmen

I natt låg jag och tänkte ut säket fem välformulerade, tänkvärda och originella blogginlägg. Maken sådde embryot till en teologisk/filosofisk diskussion som tangerade för mig brännbara ämnen men mitt i somnade han och där låg jag och stirrade i taket med livsfrågorna som huvudkudde.

Efter att tankarna gått runt runt ett tag och sömnen inte ville infinna sig kom jag på en ny terapimetod: jag omvandlade tankarna till blogginlägg. Hur skulle jag kunna ta upp det här på bloggen? Vilken vinkel? Hur ärlig vill jag vara?

Det funkade jättebra, jobbiga frågor sattes i perspektiv, blev svala inlägg istället för brännande tankar. Jag somnade zen. Bloggen som terapi är ju ingen ny tanke, men imaginära blogginlägg känns som ett steg längre.

Men jag skulle nog inte kunna skriva vad jag tänkte här.