tisdag 23 mars 2010

We don't need no education

Jag såg idag att Beatrice Ask har gått samma utbildning som jag. Fast hon tog inte examen, det står att hon gick två år på utbildningen. Det gjorde mig nyfiken och när jag kollade de andra regeringsmedlemmarna insåg jag att kanske inte ens hälften av regeringen har akademisk examen (jag vet inte riktigt hur många för ibland är det oklart om de tagit examen eller ej). Ganska många verkar ha legat vid något universitet några år men aldrig tagit ut examen. Ofta hänger det väl ihop, ett politiskt uppvaknande när man är ung och studentpolitiken som en väg in till politiska uppdrag istället för vidare studier.  Man kan ju inte hinna med allt.

När jag kollade Frankrikes justitieminister är hon både examinerad jurist, har advokatlicens (det heter något annat va?), doktorsexamen i juridik och statsvetenskap och en master i etnologi. Hon har dessutom skrivit en rad böcker (men inga deckare!). Jag kollade inte alla ministrarnas utbildningsnivå men rätt många, den enda jag såg utan examen på åtminstone universitetsnivå är Fadela Amara som ju plockats upp just därför höll jag på att säga. Hon är invandrad förortsbo och blev känd genom sitt engagemang i organisationen Ni pute ni soumises.

Den amerikanska justitieministern tog sin juristexamen 1976 och har sedan dess arbetat inom juristväsendet.

Är den franska eller amerikanska justitieministern bättre än den svenska? Ingen aning. Jag menar inte att man inte kan skaffa sig erfarenheter och kunskap på annat sätt än genom akademiska studier. Men jag undrar om det säger något om svenskars syn på högre utbidning att så få ministrar tyckt det varit viktigt att slutföra sina studier. Ministrarna idag är i min ålder, de har haft tillgång till statliga studielån och all möjlighet att studera. Eller är det så att ska man komma någonstans inom politiken så ska man göra det valet tidigt och då finns inte tid att förkovra sig inom andra områden.

I Frankrike har man det omvända problemet, ministrar och högre tjänstemän har nästan uteslutande gått på samma elitskola efter avskutade universitetsstudier. Utan den examen har det varit hart när omöjligt att ta sig upp i de högsta politksa kretsarna, vare sig man var borgerlig eller socialist. Detta har till viss del ändrats med Sarkozy som "bara" är advokat.

Hur viktigt är utbildning? Ska man ta politikerna på orden är det otroligt viktigt, utom kanske för den som vill bli politiker.

(Rubriken är givetvis klickbar!)

6 kommentarer:

Bengt O. sa...

Vad gäller justitieministern är svaret på din fråga glasklart: både Frankrikes och USA:s och de flesta andra länders justitieministrar är bättre än Sveriges. I övrigt kan jag bara konstatera att Sverige såväl under de senaste socialdemokratiska regeringarna som den nuvarande har en internationellt sett exceptionell låg utbildningsnivå. Vad det beror på kan man bara spekulera om, vilken effekt det har får man väl diskutera. Det svenska föraktet för utbildning och bildning - är det orsak eller verkan?

Karin S sa...

Bra inlägg, jag la en länk till det på axess blogg

http://www.axess.se/blog/post/2010/03/23/Ask-pressas.aspx

Jag tror ju då att de flesta svenskar inte begripit hur mycket man KAN jobba, eftersom de aldrig varit tvungna. När ungdomar går på sk prepa här jobbar de ju dygnet runt. Jurister är nog en av de grupper som måste jobba något så när i alla länder för att ta examen.
Men för mig är det ett typiskt svenskt resonemang: klart att man inte kan göra allt.

Sen efterfrågas ju då tydligen inte heller examen. Har inte gjorts i alla fall, det har ansetts formalistiskt och formellt och såna är vi ju inte.

När jag pluggade till arkitekt (som exempel) så var studierna fyra år, utöver dessa fyra år kom ett sk examensarbete på ungefär en termin. Eftersom det var högkonjungtur så struntade så gott som alla i ex-jobbet - det kunde man ju göra vid något annat tillfälle. När man hade tid.
De som gjorde ex-jobbet (minns bara ett par) fick inte bättre jobb eller mer betalt.

Så småningom uppstod ju ett tillfälle för så gott som alla att göra ex-jobb, fastighetsbubblan sprack.
I äldre generationer däremot så tror jag fortfarande att rätt många aldrig avslutade sina studier...

Charlie Truck sa...

Bengt, jag tycker också att det är helt absurt att ha en justitieminister som aldrig läst juridik (ok vi gick en JÖK på 10 poäng, hon kan ju ha gått den?), och nu ser vi ju resultatet. Jag tror nog det är omöjligt i de flesta demokratier. Man kan väl inte jobba med något inom juridik utan examen? Förutom justitieminister då?

Karin, Jag håller med, Jag var en riktig slacker på universitetet om jag jämför med franska vänner. Jag är ingen vän av prepa, tycker det låter som korvstoppnin, men lite mer press skulle jag behövt. Även från mig själv. Din arkitekterfarenhet låter symptomatisk. Känner flera utan slutförd C-uppsats, men det kan hindra dem senare, faktiskt.

Jag föstår det här bättre i äldre socialdemokratiska regeringar, bakgrunden var en annan. Men 2010? Och i en borgerlig regering? De kommer väl alla från medelklassen, de som kunnat studera?

Märk nu att jag inte ens pratar om bildning, som ju är ett annat kapitel, utan om en basal utbildning. Jag tror de enda partiledarna med examen är Reinfeldt som är civilekonom och Wetterstrand som är biolog. Björklund är officer.

De måste ha ett himla självförtroende iallafall. Och goda studeresultat kan inte väga tungt vad gäller möjligheten att klättra i partierna.

Charlie Truck sa...

Karin, och tack för länkningen!

Karin S sa...

Charlie,
Jag tror att det finns en rätt vanlig åsikt som är ungefär att det är väl inte så noga, till den kommer, som Bengt är inne på, ett stråk i somliga grupper med rent förakt för bildning, men kanske inte utbildning?

Kanske är det även så att värderingar ändras inte så fort. Länge kom man långt utan formella meriter (avslutad examen av något slag). Kanske är det fortfarande så i viss mån, jobb får man inte för att man gick ut som "kursetta", det vet väl ingen vad det är i stort sett, utan för att man känner någon?

Här rankas ju folk hela tiden, och sen plockas de bästa till elitskolorna, hela samhällssystemet bygger på det - fortfarande.
Och även här har man problemet att den sociala rörligheten minskar, stagnerar, eliten föder den nya eliten och förortsbarnen har inte en sportslig.
Ungefär som i Sverige, men där är hela den karusellen mer på informell basis.

Vilket leder i någon mån till större orättvisor, men framför allt till missmod och i förlängningen ökade spänningar - och våld.

Charlie Truck sa...

Karin, exakt så. Man är ju väl medveten om att det finns ett bilningsförakt. Vem frågar en politiker om han kan något om fiosofi, historia eller konst? Men Jag trodde nog att gedigen utbildning stod högre i kurs, det är ju ändå en komponent av folkhemsbygget. Framförallt blir detl ite hyckleri när man samtidigt kräver av ungdomar att de ska utbilda sig mer och mer, vare sig de har läggning för det eller ej. Alla går på gymnasieum och alla utbilningar är högskoleutbilningar. Snart har våra hantverkare och fabriksarbetare mer utbildning än våra politiker?

Intressant tanke att två så diametralt motsatta system kanske får samma resultat, inte lätt att hitta en lösning då?