Alltså gillar ni nyår? Är jag den den enda som tycker att det är en rätt värdelös helg? Jag är liksom inkapabel att fira den på ett bra sätt. Förr i tiden, ni vet innan industrialismen och ångmotorn, var jag på något sätt alltid singel och på nyårsafton var det så deppigt. Och om ni tror att man kan träffa någon på nyår, att någon ska komma sättande genom Stockholmsnatten som en annan Billy Crystal för att kyssa en vid tolvslaget, kan jag meddela att vargen åt inte upp farmor heller. Eller man kunde inte plocka ut henne levande ur hans mage igen iallafall.
Och var man i par hamnade man på någon parmiddag där det diskuterades klinkers och balsamvinäger (detta utspelade sig i början på 90-talet, när det fans en hipp inredningsbutik i Stockholm och man drack Café au lait).
Fast ibland har jag ju haft kul, om jag tänker efter, en av de bästa festerna var när jag ringde runt alla jag kände vid 17-snåret en nyår och i princip bjöd mig själv på fest. Lite stämningsfullt (men alltid väldigt kallt) är det också att stå vid Mosebacke och se ut över Stockholmarnas fyrverkerier.
På senare år har det varit mer familjeanpassade festligheter och det har ju ibland varit riktigt trevligt men jag har iallafall svårt för det där med bokslut. Jag tycker det är jobbigt att titta tillbaka, att utvärdera, att se om det blev som jag tänkt. Och i år förväntas man göra det för tio år? Dessutom tror jag minnet börjar svikta för jag minns inte. Har svårt att hålla reda på om jag gjorde något 2003 eller 2007, typ. Och att rabbla upp vad jag gjort de senaste 10 nyårsaftnarna är helt omöjligt. Jag blir bara deprimerad av hela grejen, och vad det beror på vet jag inte riktigt om jag vill veta...
I går blev det ett självvalt, men dock, antiklimax med först 8 timmars bilfärd i snöyrväder och sedan hemmakväll med varmkorv till middag. Det ni, det är en nyårsmeny som heter duga!
När vi kom hem tänkte jag att jag skulle snabba mig att ringa mina föräldrar och säga att vi kommit fram utan problem. Klockan var nästan elva europeisk tid så jag kastade mig på telefonen: "Ni sov väl inte", sa jag. "Neeej, sa min pappa undrande, vi har tio personer på middag, vi har hunnit till efterrätten nu". Jag tror det kallas förträngning, jag hade helt glömt bort att det var nyårsafton. Vad det kallas när ens 75-åriga förädrar partajar bättre än man själv på nyår vet jag inte.
Men vi gjorde en riktigt bra grej igår kväll, vi kopplade datorn med fotoarkivet till TVn och tittade på bilder med barnen. Först från det gågna året, semestrar, sommarlov i Frankrike och Sverige, vardag i New York, födelsedagar, besök.. Och sedan tittade vi på bebisbilder från när barnen var små. En diabildskväll alltså! Det var mysigt, och en bra påminnelse om allt gott, vackert och kärleksfullt som finns i våra liv (man tar ju liksom bara fram kameran vid de gottaste tillfällena).
4 kommentarer:
Vi hade också en rätt platt nyårskväll. God middag, trevligt men inget någon av oss kommer att minnas om ett par månader. Det mest minnesvärda var nog att jag förverkligade barndomsdrömmen om Glace au four* - och att det fungerade så att det verkligen blev varm maräng och kall glass.
*Glace au four verkar vara det svenska namnet, Omelette norvégienne det franska. Heter det något kul på engelska?
Det kallas tydligen Baked Alaska, vilket ju faktiskt make some sense (kan tydligen även heta norvegian omelette)
http://en.wikipedia.org/wiki/Baked_Alaska
Roligt med påhittat franskt namn, jag undrar vad man säger på norska? Lite analogt med Pain Riche för baguette.
Gott är det iallfall, det ingick i vår tonårsmeny, när jag och kompisarna lagade mat. Andra räter var petit chouxer, renskav med grädsås och svamp, hemlagad pizza. Ha rinte ätit glace au four eller petit chouxer sedan 1985 tror jag.
Flickor, vi är bestämt lite äldre än de här sammanfattarna av tidens gång. Eller också är vi inte journalister.
Jag har just konstaterat att jag inte heller gillar sammanfattningar, av samma anledning som du, Charlie.
Och dessutom har jag aldrig gillat nyår heller. Också samma anledning. Tror att det har med förväntningar att göra. Man SKULLE ha många vänner och vara bjuden på många partyn på nyår, och det var man inte alltid. Eller så var man bjuden på två och sjabblade så att man inte kunde gå på något.
Glace au four hade vi när jag var liten. Liksom Charlotte Russe och ibland Lemon Maräng Paj.
Inte samtidigt.
Och så klart den där grejen med renskav. Och petit chouxer också (fast det var mamma) med grönmögelostfyllning och sherry. Till soppan.
Länge leve sjuttiotalet, skulle jag vilja påstå!
Hip hip!
Hej.
Karin,
Jo nyår precis så, lika hetsigt som Midsommar när man dessutom var tvungen att hitta en fest i skärgården!
Matminnen är de bästa minnena. Kassler med annanasringar, ugnstekt falukorv med ost och vad mer? Annanas där med? Kyklinggryta. Inte riktigt tinade gröna ärter och morotskuber. Varma mackor med makrill!
Skicka en kommentar