Land of Beauty

Jag läste precis i NYT att det var Theodore Roosevelt (den förste Roosevelt alltså) som var ansvarig för att bla Grand Canyon, Yosemite m fl nationalparker blev till och inte förstördes av gruvindustrin. Det ansågs givetvis på sin tid som att den federala staten la sig i staternas interna angelägenheter, argumenten verkar forfarande vara desamma gällande de flesta progressiva åtgärder som staten vill göra här. I vilket fall är jag honom tacksam, och många med mig.

Vi åkte genom Yosemite park och beundrade vackra berg, sjöar och givetvis de berömda Sequoiaträden, de där gigantiska som kan bli uppemot 3000 år. Jag besparar er den obigatoriska bilden av när familjen med gemensamma krafter försöker omfamna en trädstam, men imponerande var de!

Lake Tahoe var ett annat guldkorn, smaragdgrönt, genomskinligt vatten i en insjö högt upp i bergen. Lite som Genèvesjön eller Lac Annecy, fast med söderhavsvatten. Rätt kallt var det dock men paddla kanot gick bra.
Mono Lake
Vi åkte också av en händelse förbi Mono Lake vilket visade sig vara en fågelsjö som inte har något utlopp varvid vattnet har blivit tre gånger saltare än i ett hav. Mono Lake har bildats av vulkaner och speciella stenformationer synns i vattnet och på stranden (tänk er raukar som sticker upp ur en insjö). Vackert och märkligt. Tyvärr är den numera bara en femtedel så stor som den ursprungligen var sen den stora akvedukten till Los Angeles byggdes. Det är ett stort politiskt och biologiskt problem att den folkrika områderna i Kalifornien, som ligger i ett klimat där det snartast skall vara öken, dränerar de omliggande områdena på vatten. De har ju så många trädgårdar i Beverly Hills att vattna!


Kollibri vid Mono Lake.

På vägen ner från Sierra Nevada, bergskedjan som går vid gränsen mellan Kalifornien och Nevada, mot kusten passerade vi ett vackert böljande landskap fullt med rancher och hästar.

Det övergick i ett slättland med odlingar och så kom prärien. Hela förra semestern letade jag efter prärien som jag tänkt mig den, öändliga fält av gulgrönt tätt gräs, och nu hittade jag den.

Även boskapen som var helt obefintliga i indianreservaten fanns här. Sen kom vi ner till kusten.
Big Sur har jag redan nämt.
Vi träffade de här rätt lata gossarna. Det är sjöelefanter.

Vi hade tänkt oss bad och sol i några dagar på stranden norr om Malibu. Tji fick vi, det var knappt 20 grader varmt och genommulet hela tiden. Men det fanns ju pool. Och Fanta till frukost!
The Hoff come back, allt är förlåtet, ni hade ju alltid sol! Det star Rescue på surfbrädan och det sitter faktiskt en kille i tornet och skallrar tänder.