Den femte dödssynden

Vi tog på oss våra fancy pants, vilket i mitt fall var en livsfarligt kort klänning, och gick på fin-restaurang igår kväll, vi hade ett jubileum at fira. Vi var i Meatpacking som jag tror jag skrivit om tidigare. Det roliga med det kvarteret är att de slängt upp en 40 chicka och trendiga restauranger och barer plus en gigantisk tjusig Applestore men husen emellan ser ut som de allitd gjort. Grafittiplank, lagerlokaler, smutsiga tegelmurar, utfarter från anonym småindustri osv. Så man sitter på sin chicka resturang och tittar ut på ett par soptunnor och en lastbil. Tänk er Stureplans alla vattenhål transplanterade till Sickla. Fast mitt i stan då.

I vilket fall hade vi väldigt trevligt men jag gjorde misstaget att beställa både förrätt och varmrätt. Efter ett helt år här begår jag kardinalfel nummer ett! Men carpaccio med aragulasallad lät ju inte så mäktigt, och så en seafood risotto som huvudrätt. Men oj vad jag bedrog mig, carpaccio kan visst vara mäktigt, det beror enbart på mängden kött. Dhu! Så efter måltiden höll jag på att somna med näsan i tallriken och halv elva var vi hemma. Jag är ett sådant partyanimal.

Normalt tar vi numera aldrig in mat till barnen, inte ens barnportioner. Två rätter är perfekt för fyra och de knusslar aldrig med att ställa in extra tallrikar och ge en en fin låda att ta hem resterna i (det är aldrig någon som ger det där till hunden, det är ju perfekta lunchlådor!).

Inne på bästa matbloggen "Om jag var din hemmafru" har de en intressant diskussion i kommentarerna om att Sverige även i detta hänsende blir mer och mer amerikaniserat.

Hur Sverige gick från 33 cl Trocadero till 1, 5 liters Colaflaskor med 200 g Esterella Grillchips fredag OCH lördag. Hemma hos oss satt vi alltid och åt lite knäckebröd och drack ett varsitt glas mjölk innan maten så att vi inte skulle äta för mycket sen. När upphörde grillkycklingen räcka till fyra personer och blev en angelägenhet för två?

Enligt den här websiten dricker svenskarna 84,5 liter läsk om året. Det här är en ökning med 185 procent sedan 1980. Dessutom äter vi 55 procent mer godis i dag än för 25 år sedan.

Problem med övervikt och sockerintag är ju inte specifikt för Sverige men tydligen är vi värst:
De flesta andra folk i den industrialiserade världen äter mest choklad, men vi svenskar föredrar sega råttor, Ahlgrens bilar, sockerbitar, svampar av skum och små nappar som består av gelé och socker. Sett till total godiskonsumtion ligger vi tvåa i världen: danskarna är något mer glupska. Men om vi tar bort chokladen och håller oss till det rena sockret har vi en klar och ohotad förstaplats. Inget folk i hela världen äter så mycket sockerkonfektyr som svenskarna.

Är inte det här märkligt? Man kan ju knappast skylla på att information saknas, eller viljan till ett sunt leverne, eller omsorg om barns hälsa.

Vad kommer den här omåttligheten ifrån?

Förövrigt har jag en egen hemmasnickrad idé: Ni vet de där hemska vintermaginfluensorna som plågar Sverige och som inte verkar finnas någon annanstans? Har någon kollat om det finns ett samband? Hur hygieniska är de där godislådorna egentligen? Eller så är det bara ett straff för att man ägnat sig åt frosseri? Jag tror jag är något på spåren här.

Och nu har jag inte så dåligt samvete längre för att jag åt för mycket risotto igår kväll, däremot för den bautapåse Gott och Blandat jag köpte på Arlanda...