Veckans ord jag gärna skulle ha anledning att använda oftare:

Mellandagar

Ett närmast äktsvenskt* ord tror jag, även om fenomenet med klämdagar och långledighet över julhelgen finns på andra håll i världen. Tänk att ett sådant banalt ord, man kan ju tro att det är helt oviktiga dagar, dagar som är lite mindre värda, kan dölja ett sådant skönt fenomen, ja närmast tillstånd.

Mellandagar är som en lång skön efterfest. Man pular runt lite, tar dagen som den kommer, inga måsten och inga tider. Ofta har man kommit hem till sitt och får sova i egen säng (något som blir skönare och skönare eftersom åren går). Man försöker dra ner på frosseriet men chokladen måste ju trots allt ätas upp och januariduktighetspressen har inte satt in ännu. Man kan i princip göra vad man vill och behöver inte umgås med någon. Egentligen är det nog de enda dagarna på året som det är helt socialt accepterat att såsa runt i morgonrock och vägra svara i telefon.

Så njut medan tid är, snart, mycket snart är det dags för nya föresatser och satsningar, kick-offer och premiärer, det ska tas tag i och sättas igång, förändras och projekteras. Men ännu har vi några timmar kvar av skönt limbo...

* Finns även på tyska -"Zwischen den Jahren" och på bokmål -"Romjul".

Stängt för jullov

En fridfull helg önskar jag er alla, var än ni befinner er.

A good cry and a hot cuppa

Benke skriver om amerikanska julfilmer.

Absolut bäst i genren måste vara "Love Actually" fast den väl är brittisk. Jag såg den för vad som måste vara ganska exakt fyra år sedan mitt på eftermiddagen och gravid upp till ögonen (med ett talande franskt uttryck). Där satt jag med min jättemage och grinade floder. Alla är så vackra! Jag menar: Emma Thomson, Colin Firth, Laura Linney, Liam Neeson, Alan Rickman - den absolut snyggaste castingen man kan tänka sig. Jag hade inte grinat så mycket på bio sedan jag såg Out of Africa efter att ha sagt hejdå till en pojkvän på en tågstation någon gång på 80-talet. Då var det tre timmars katharsis, den här gången ett mer stilla drippdroppande och snörvlande.

Och om ni alltid undrat hur kvinnor (och kanske män, vad vet jag) gör när de inte vill gråta offentligt kolla in den här scenen. Man trycker sådär med den hårda nederdelen av handflatan högst upp på kindbenet. Sedan slätar man till täcket. Alan Rickmans uttal av ordet yogurt får ni på köpet. Och Joni Mitchell.

When in doubt - link

Eftersom jag inte har några egna tankar idag och det ända känns som fredag får det bli lite goda och blandade länkfavoriter. Men först ett citat av Stephen Fry. Bara för att han är Stephen Fry. "Very little is as mutually exclusive as we seem to find it convenient to imagine. In our culture we are becoming more and more fixated with an “it’s one thing or the other” mentality. You like Thai food? But what’s wrong with Italian? Woah, there… calm down. I like both. Yes. It can be done. I can like rugby football and the musicals of Stephen Sondheim. High Victorian Gothic and the installations of Damien Hirst. Herb Alpert’s Tijuana Brass and the piano works of Hindemith. English hymns and Richard Dawkins. First editions of Norman Douglas and iPods. Snooker, darts and ballet."



10x10™ is an interactive exploration of the words and pictures that define the time. The result is an often moving, sometimes shocking, occasionally frivolous, but always fitting snapshot of our world.
Klicka runt och kolla vad som händer i världen NU. Ibland älskar jag internet.

Här har ni konstihistoria for dummies . Bara att klicka sig fram, jättesnyggt.

The Museum of online museums har alla museilänkar (det var väl ett bra ord, tror ni det stavas så?) man kan önska sig.


David Byrne and Thom Yorke on the Real Value of Music från Wired. Jag har faktiskt inte riktigt hunnit läsa allt t ex "David Byrne's Survival Strategies for Emerging Artists — and Megastars" vilket låter spännande men jag tycker diskussioner om hur man bäst ska fixa remunereringen till artister nu i digitaleran är intressanta. Helt klart är ju att artisterna, och skivindustrin i den mån den fortfarande behövs, måste vara innovativa.

Cooking By Numbers Don't bother going shopping, let's cook with what you have. Detta sa ju redan Kajsa Warg, nu på nätet!
Trevlig läsning!

Jag ville jag vore

Jag kom av mig tror jag, det känns som om jag bara upprepar mig här inne. Jag tjatar om julen för att jag är för lat att blogga om något annat.

Det finns ju en massa att blogga om, diktatorn med tantfrisyrens besök t ex. Beduintält i Elysée-trädgården och Amazonlivvakter. Mediavänligt och totalt absurt.

Eller Sarkozy och Carla Bruni. Men vad ska man säga om det? Kul för dom, det blir nog vackra barn.

OK, svenska nyheter då?
Ett urval av dagens rubriker:

"Hovet rasar mot Aktuellt"
"Nya suven outad i Sex and the City"
"Jetsetsvenskan erkände i natt"
"Kvinna tafsade på tomten i köpcenter"

Näe tror inte det va.

Jag får skärpa mig om jag ska få det här jobbet!

Nu ska jag på julfest och äta ostron!

"Så här års äter Sverige julbord. Ibland sker det frivilligt, lika ofta under tvång. Rent generellt kan man dela upp befolkningen i två delar där den ena utan betänkligheter skulle kunna trycka ett par julbord i veckan, året om, medan den andra äter julbord en gång om året och känner sig smutsig och olycklig efteråt"

Citat från bästa matbloggen alla kategorier: Om jag var din hemmafru.

What I want for Christmas

En annan bild av julen

Långt ifrån tindrande barnaögon men lite hoppfullt på slutet ända?

- I could have been someone
- Well so could anyone
You took my dreams from me
When I first found you
- I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it all alone
I've built my dreams around you

Vid närmare eftertanke

Kan det bli mer altermondialistiskt än i vers 1 av min favoritjulpsalm:

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.

Zacharias Topelius 1887.

Melodi komponerades av Jean Sibelius 1895.

Konservativ - moi?

Blir man per automatik mer konservativ när man blir äldre?
Blir man konservativ av att få barn?
Blir man konservativ av att utvandra?
Vad är det egentligen att vara konservativ?

Ska jag skriva fler frågor tycker ni?

Jag har aldrig ansett mig vara speciellt konservativ, heller inte speciellt radikal, men jag tycker inte att jag är rädd för utveckling och modernisering. Jag är teknikvänlig, gillar (viss)samtidsdramatik och (viss) samtidslitteratur, tycker att ordet modernisera i grunden är ett positivt begrepp. Jag tror inte nödvändigtvis att samhället blir hårdare och mer själviskt utan tycker att vi tar ett antal samhällsproblem på allvar som helt ignorerades för 50 år sedan. Viss utveckling är givetvis negativ men i det stora hela känner jag mig inte som en bakåtsträvare.

Utom i vissa lägen då.

Plötsligt finner man sig stå där på svenska kyrkans basar och drömma om något slags Jenny Nyström-land. Man vill så väldigt gärna förmedla något till sina barn som nog kanske är försvunnet i Sverige också. Det finns nog knappast en kulturkonservativare skara än utlandssvenskar. Man vill liksom inte ha dagens Sverige men ett tillrättalagt "gammal-Sverige" med märkliga traditioner (doppa bröd i grisfett - något att vara stolt över?). Jag känner mig inte riktigt bekväm med det där. Det känns mossigt, ungefär som att sjunga Kungssången och hurra för fosterlandet den 6:e juni. Lite jolmigt mysigt och väldigt lite som jag är i resten av livet. Det blir liksom ett skådespel, lite påhittad svenskhet sådär i december.

Men och andra sidan tycker jag ju om lussekatter och julpsalmer. Och att bevara traditioner behöver väl inte nödvändigtvis vara jolmigt bara men fyller dem med innehåll? Eller skapar egna varianter.

Man vill ju inte riktigt slänga ut bebin med badvattnet heller och jag har svårt att tänka mig att bara läsa könsneutrala sagor (som Agneta skrev om i en kommentar, jag förstar dock inte riktigt vad det är) eller sjunga altermondialistiska julsånger. Om det nu är det som är modernt.

Månadens ord jag använder för sällan

Påsk

Eller åtminstånde fastan. Plötsligt blev jag matt och trött på den där svenskjulnörden jag blir varje år. Fira Lucia via webcam - hur patetisk får man bli?

Utlandssvensken har nog svenskat klart för den här julen. Barnen får titta klart på julkalendern på webben men sedan blir resten av julen fransk (och då pratar jag inte om senap).

Handbok för utlandssvenskens jul - kapitel 5

Lucia förstås. Det bidde ingen strejk och magsjukan är över så att genom att småspringa istället för att gå hela veckan har vi nästan betat av det som skulle göras. Och till barnens förtjusning kom vi iväg till luciafirandet i svenska kyrkan i går kväll. De tycker det är mysigt med ljusen och gott med varmkorv och jag får mina årliga dos av julsånger. Vi lussade för pappa på morgonen och ikväll ska vi lussa för mormor och morfar via webcam. Sedan räcker det tills nästa år.

Det måste betyda något för den nationella folksjälen att gemene man säkert kan (kunde?) 10-20 sånger utantill som bara handlar om lucia och jul. Oftast en 4-5 verser dessutom. Lägg sedan till sommarpsalmer, allsånger, barnvisor, Alice Tégner, Bellman och Taube så har vi väl den svenska sångskatten. Kultur ska ju definieras av mat och språk men vad gäller Sverige skulle man ju vilja lägga till sången.

Läser i DN att Nacka Musikklasser tar 6000 kronor för ett Luciafirande. Jag vet inte varför jag blir så förvånad, egentligen är det väl inte konstigare att de tjänar pengar till skolresor på detta sätt en bullförsäljning. Jag känner mig gammalmodig men att ta betalt var något som aldrig skulle slagit oss in, mina kompisar och jag, när vi med kalla ben i näbbstövlar under lucialinnet tog bussen till sjukhuset klockan sex. Där hann vi med ett par avdelningar, sedan ett par tåg med skolkören och sedan kyrkan på kvällen förstås.

Jag älskade det, luciatåget. Flickgemenskapen, anspänningen innan entrén, fnissatackerna när man gläntade på dörren till den fullsatta kyrksalen, hett stearin som rinner över handloven, hårbotten som kliar av glitter och så den välkända musiken som tonar in. Lite som en bröllopsmarch varje gång. Vi lärde oss långa verser utantill och sedan skrev vi för säkerhets skull upp dem på ljusmanchetten tillsammans med sångordningen. Det var minst 20 flickor i tåget (jag minns inga stjärngossar) och varje år klättrade man en plats närmare lucian. Vid 14 års ålder var jag tillräckligt lång för att med bästa väninnan bilda paret närmast Lucia, då fick man också förtroendet att läsa de längsta verserna. Nästa år är det min tur!

Den våren flyttade vi.

Svenskans fulaste ord?

Vinterkräksjuka.
Är det ens ett riktigt ord? När jag var barn sa man bara magsjuka. Eller är vinterkräksjuka något annat, något värre? Svenskan är ibland ett obehagligt ärligt språk, måste man påpeka att det både är vinter och att man kräks, som om man inte märker det ändå? Lite pudeur tack! Här heter det gastro-entérites, möjligen gastro-entérites aiguës om det är allvarligt.

Jag har hellre gastro-entérites aiguës än vinterkräksjuka, alla gånger.

Oavbockad

Att-göra listan nedan är inte ens påbörjad. Istället blev det

• ta hand om magsjukt barn


• försöka jobba

Och sen tog tiden slut...

Handbok för utlandssvenskens jul - kapitel 4. Att göra-lista andra advent

är inte denna. Utan snarare:

• Pepparkaksbak - check


• Lussebullsbak - check


• Koka glögg - check


• Julpynta - check


• Växla mellan en skiva med Carols och en skiva svensk julmusik tills maken börjar klaga högljutt - check


• Lukta på hyacinter - check


• Glöggkalas - check

Vi stack knappt näsan utanför dörren!

Denna vecka känns lite tristare:

• Skaffa nytt pass (= aka till ambassaden på omöjlig öppettid och köa).


• Handla mat (=trängas i svettig i affär i rusningstid).


• Försöka ta sig till jobbet trots transportstrejk (joda det är dags igen!).


• Hitta en lösning för viktiga mötet om jag verkligen inte kommer in (??).


• Förklara för barnen att Lucia blir inställt pga strejk (buhu).


• Lussa hemma.


• Se till att värmekillen verkligen kommer och fixar elementen.


• Julklappar??

Lussa hemma är det enda jag vill göra på den där listan.... Men todo-listor (som man tydlgen säger på franska) kanske mest innehåller saker man inte vill göra, det är därför man måste skriva upp?

Fler (förutom den här avbildade) kul, konstiga, sorgliga och tänkvärda listor hittar ni här!

Lucka nummer 7

Idag är jag gästskribent hos Jorun i hennes adventskalender.

Journalistik

Nu blir det lite klubben för inbördes beundran här där vi pingar varandra fam och tillbaka, men Frenchly Speaking har en intressant artikel idag. I den lär jag mig att varken DN eller SvD har någon skribent i Paris längre vilket jag i min naivitet trodde. Däremot vill de gärna att vi utlandssvenskar skickar bilder. Är detta verkligen framtidens journalistik: suddiga mobilbilder och ögonvittnen på telefon?

Är det inte tidningarna som skulle stå för kvalitetssäkringen i nyhetsflödet nu när alla kan blogga hur helst utan redaktionellt arbete? Vad är mest rimligt, att de stora drakarna inte har egna journalister på plats utan nöjer sig med "medborgarjournalistik" och TT-klipp eller att männskor läser bloggar där de vet från början att de bara får en persons syn på saker och ting?

Handbok för utlandssvenskens jul - kapitel 3

Man läser sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton som godnattsaga. Man hör Tages röst och frasering i huvudet och inser efter ett tag att det finns vissa problem med att läsa en bok som innehåller meningar som "Det här var på den tiden då en fjortonårings idoldyrkan inte nödvändigtvis behövde vara av sexuell natur" för en 6 och 3-åring. Man inser att man nog mest läser den för sin egen skull.

Julpaus

Bara sex månader kvar...

F{orvirring

:itt keybord bytte precis frqn azerty till qwerty ;en bqrq i blogger< Hur gick det tillM

(Mitt keybord bytte precis från azerty till qwerty men bara i blogger. Hur gick det till?)

Handbok för utlandssvenskens jul - kapitel 2

Man kan i år gå till varuhuset Printems och uppleva Norden, eller iallafall vad deras kreatörer upplever som nordiskt.
Så här poetiskt skriver de på sin hemsida:
Orner leurs villes de mille lumières, c’est ce que font les Scandinaves pour conjurer l’obscurité de l’hiver. Le Printemps s’empare de la féerie Nordik, de ses elfes et de la splendeur de ses paysages immaculés, attise ses délices et embrase ces festivités pour que Noël devienne la plus étourdissante des fêtes. Une promenade à la fois Mode et chaleureuse à travers des histoires qui exaltent le bonheur de partager les délices du cocooning.

Och här kan ni ser deras berömda julskyltning. Är snöugglor (pingviner?) nordiskt?

Printemps Vitrines Animées Noël 2007
Uploaded by br88

Notera vägskyltarna!

Printemps Vitrines Mode Noël 2007
Uploaded by br88

Handbok för utlandssvenskens jul - kapitel 1

I juni skrev jag att det för mig var en svensk månad, men det är ju verkligen ingenting jämfört med december.

Det börjar med det som nog är själva höjdpunkten, paroxysmen, ja ni vet vilket ord jag menar men inte vill använda för att jag inte vill dra till mig märkliga google-sökningar. Det är nog det utlandssvenskaste som finns - julbasaren i svenska kyrkan.

Först högmässa med "beredenväg" och "hosiannadavidsson", utlandssvenskar excellerar i psalmsång. Det känns obekvämt att sjunga psalmer på andra språk så man passar på.

Sedan är det basar med en salig blandning av bonader och tovade tomtar, glasgrunkor och bokmärkesänglar. Men framförallt mat: renstek och lingonsylt, Kalles och Tutti-Frutti-tablettaskar. Allehanda svenska oersättliga specialiteter. Jag har av mig närstående källa fått veta att utbudet nästan är identiskt på basaren i svenska kyrkan i London. Kanske finns en exportör som smidigt exporterar ett lättförpackat Sverige till svenska kyrkor och ambassader runtom i världen? Givetvis i platta paket.

Sedan äter vi oss lätt illamående på korv och prinsesstårta, glögg och julmust.

Publiken består av två kategorier: au-pairerna (som säkert har andra jobb men på min tid innan Erasmus och Schengen var au-pair det enda jobb som fanns) och pensionärerna.

De är inte annat än att man undrar vad de egentligen sysslade med där på rasbiologiska institutet i Uppsala för alla ser exakt likadana ut. Au-pairerna är så ugna, så långa och så blonda. Med lite barnhull kvar och ögonfransar to die for. De förköper sig på knäckebröd och diskuterar bostäder medans deras franska pojkvänner misstänksamt petar i röran av sillsallad, gravlax och pressylta på papperstallriken.

Pensionärerna är av en sort som jag bara ser där, just då. Au-pairer som blivit äldre, lika långa, men smalare, fortfarande blonda och väldigt chica. De manliga pensionärerna har dubbelknäppta kavajer, vit hårman och guldtand. Det måste vara något med svenska gener och franskt vatten för ingen är flintis, jag lovar!

Mätta både på skinka och svenskhet åker vi hem i regnet och sätter upp två adventsstjärnor för att kompensera att vi är de enda i kvarteret som har någon. El-ljusstaken funkar däremot inte, fönsterbrädor väntar fortfarande på att bli uppfunna i Frankrike.

Framförhållning

Hade ingen kunnat tala om för mig att det redan var dags för advent? va?
Nu är det lucköppningar och nedräkning och jag hinner inte alls med!

Tillfälligt avbrott

Här har det varit tyst. Jag har varit på kurs och då har det måsts jobbas på bloggtiden på kvällarna (och jag ber på en gång om ursäkt för den meningskonstruktionen). Och nu har vi en helg fylld av letande efter adventstjärnor och funderande över var vi ska få tag på julgransljus, pommeransskal och bikarbonat i år. Jul utomlands kommer det nog att handla en del om här, det känns liksom totalt incontournable.

Nu ska jag till frisören och bli aventsfin!