Litteratur

Jag är inte någon speciellt intellektuell person, eller speciellt bildad. Men jag tycker om att läsa, som så många andra och jag är säkert en rätt genomsnittslig läsare: romaner, biografier, ibland en thriller eller deckare. Mest samtidslitteratur, framförallt svenskt och anglosaxiskt.

Jag växte upp i ett hem där det lästes mycket. Inte Kant och Hegel kanske men väl Sven Delblanc och PO Enqvist. Arbetarförfattare och deckare, romaner på svenska och thrillers på engelska. Jag tror att vi är en rätt stor grupp läsare som inte är så speciellt intresserade av den 27:e boken om någon 30-something, hysterisk storstadsmänniska som shoppar dygnet runt alternativt löser mordgåtor i sin lilla hemstad.

Och då blir man rätt rädd när man läser sådant här.

Är det så illa? Jag har ingen inblick i förlagsvärlden och jag har full förståelse för att det är företag som måste gå med vinst för att kunna investera i nya projekt. Så fungerar en marknadsekonomi och jag har inga problem med det.

Men det känns som om det finns en stor folkbildningsuppgift här som ingen (svenska skolan?) tar tag i (usch jag inser att jag precis i princip skrev "ta tag i den biten" - sorry). Varför kan ingen tala om för svenska läsare att en bok kan både vara kvalitetsmässigt bra och lättillgänglig? Det är inte nödvändigtvis jobbigare att läsa Paul Auster än Liza Marklund (ok kanske om man läser Skriptum men inte Brooklyn Follies).

Och som av en händelse var mitt kvalitetsexempel en amerikansk författare och så kom vi till den andra delen av problemet - utbudet. Tänk om efterfågan finns men inte utbudet ? Så kan de väl ändå inte vara? Visst måste förlagen få in kvalitativa manus?

Bland mina favoritförfattare just nu finns: Paul Auster, Philip Roth, Joyce Carol Oates, Salman Rushdie, Jonathan Safran Foer, Nick Hornby, Zadie Smith, Monica Ali... Men också Margareta Strömstedt (när skriver hon en roman igen?), Elsie Johansson, Johan Hassan Kemeri...öhh, ehh.... Jag inser att jag inte läser så mycket svensk litteratur längre, och det är inte bara för att jag inte bor i Sverige. Jag läser gärna äldre litteratur, när jag kommer mig för, men samtidslitteratur blir det inte mycket av.

Jag borde väl inte känna igen mig i judisk medelklass på amerikansk östkust men jag tycker det är betydligt roligare att läsa om än om livet som ung kvällstidningskolumnist i Stockholm. Ingen av de författare jag nämt är svårtillgänglig, ofta skriver de bladvändar-spännande. Det värsta är ju att trots det "svenska deckarundret" så behärskar de ju den genren också...

OK, mindre språk -färre författare. Men inte nödvändigtvis sämre väl?

Karin skriver och länkar också om detta.