Så, snabbt , snabbt utan att tänka efter och efterkonstruera för mycket, nämn några av dina största läsupplevelser! Inte nödvändigtvis de bästa böckerna du läst, men de timmar du tillbringat med en bok och njutit som mest.
Jag har redan nämnt Röda Nejlikan och Krigets Vindar som jag slukade på det spräckliga stengolvet vid skåpen på Aspenskolan i Tierp.
Nästa jag tänker på så här direkt är Bröderna Karamazov av Dostojevkij som jag läste under flera månaders runtluffande i centralamerika. Det var en pocket där sidorna trillade ut, omslaget revs av och som jag tror till slut började mögla av att ha legat inknycklad i ryggsäcken.
Hmm, mer? Ja Rosens Namn! Jag älskade hur det var en deckare men samtidigt fick mig att känna mig smart. Ett no-guilty pleasure.
Hundra år av ensamhet och Kärlek i kolerans tid minns jag som helt nya läsupplevelser, jag hade aldrig läst någon magisk realism bok innan och blev rätt konsternerad av det faktum att magi togs på allvar i böckerna. Jag tror jag väntade på att de övernaturliga elementen skulle "förklaras", men när jag väl köpte det började jag älska det och gick igenom en Isabelle Allende period.
Selma Lagerlöfs Jerusalemsvit. Åh, den historien är så teatral, osannolik och tragisk. Hur människor som verkligen lever "det lilla livet" kan uppfyllas av en övertygelse, en tro, så att det gör livsavgörande beslut och handlingar som ligger så otroligt långt från det de är, och det liv de lever. Och hur en karismatisk ledare kan få folk at begå vilka tokigheter som helst.
Nu inser jag att det här blev väldigt nostalgiskt, allt detta läste jag för 15-30 år sedan! Nog måste jag väl ha haft någon riktigt bra, uppslukande läsupplevelse sen dess?
Hm, We were the Mulvaneys av Joyce Carol Oates blev jag väldigt tagen av, den levde i mig länge. Men den är också obehaglig, människorna i den är så förkrymta och fast i mönster som de inte kan bryta och som leder till katastrof.
Ni då? Vilka lässtunder minns ni bäst?
Jag har redan nämnt Röda Nejlikan och Krigets Vindar som jag slukade på det spräckliga stengolvet vid skåpen på Aspenskolan i Tierp.
Nästa jag tänker på så här direkt är Bröderna Karamazov av Dostojevkij som jag läste under flera månaders runtluffande i centralamerika. Det var en pocket där sidorna trillade ut, omslaget revs av och som jag tror till slut började mögla av att ha legat inknycklad i ryggsäcken.
Hmm, mer? Ja Rosens Namn! Jag älskade hur det var en deckare men samtidigt fick mig att känna mig smart. Ett no-guilty pleasure.
Hundra år av ensamhet och Kärlek i kolerans tid minns jag som helt nya läsupplevelser, jag hade aldrig läst någon magisk realism bok innan och blev rätt konsternerad av det faktum att magi togs på allvar i böckerna. Jag tror jag väntade på att de övernaturliga elementen skulle "förklaras", men när jag väl köpte det började jag älska det och gick igenom en Isabelle Allende period.
Selma Lagerlöfs Jerusalemsvit. Åh, den historien är så teatral, osannolik och tragisk. Hur människor som verkligen lever "det lilla livet" kan uppfyllas av en övertygelse, en tro, så att det gör livsavgörande beslut och handlingar som ligger så otroligt långt från det de är, och det liv de lever. Och hur en karismatisk ledare kan få folk at begå vilka tokigheter som helst.
Nu inser jag att det här blev väldigt nostalgiskt, allt detta läste jag för 15-30 år sedan! Nog måste jag väl ha haft någon riktigt bra, uppslukande läsupplevelse sen dess?
Hm, We were the Mulvaneys av Joyce Carol Oates blev jag väldigt tagen av, den levde i mig länge. Men den är också obehaglig, människorna i den är så förkrymta och fast i mönster som de inte kan bryta och som leder till katastrof.
Ni då? Vilka lässtunder minns ni bäst?
3 kommentarer:
Bra fråga - vi är visst inte lika bra på att svara!!
Det är det här med förmågan att gå upp helt i boken, tror jag. Det var lättare när jag var yngre. Och ändå har jag inte barn som pockar på min uppmärksamhet.
Nu är det mest på resor jag har den förmågan. Så om jag bortser från de böcker som var en väldig upplevelse för att de var så bra och därmed uppslukande blir min lista närmast en över de resor jag gjort där jag haft bra böcker med mig. Bäst är att bo ensam på hotell där man kan läsa vid frukosten också.
Senast Human traces av Sebastian Faulks som jag reste till Montreal med.
Direkt ur minnet the sea, the sea av Iris Murdoch som jag var på en konferens i Italien med för åtta år sedan.
Och på topp av alla dessa, Rövarna i Skuleskogen av Kerstin Ekman som jag hade på min enda tågluff genom Europa för tjugo år sedan. Jag var ömsom uppslukad av boken, ömsom av landskapet.
Sista sommarlovet på gymnasiet läste jag Sagan om Ringen. Jag hade föresatt mig att bli färdig innan skolan började, vilket innebar att jag inte gjorde i princip något annat än läste de sista dagarna. Det gav en särskild karaktär åt läsandet.
Och så böcker som köpts på en flygplats när ambitionen varit att jobba men orken inte räckt. What I talk about when I talk about running, av Murakami och The treehose av Naomi Wolf. Klokhetsböcker som rensat mina tankar från den toxiska blandningen av jobbmöten och flygplatser.
För en notorisk bokslukerska är det en utmaning att välja ut några få läsupplevelser. Här är de första som dyker upp:
Anne på Grönkulla! Jag VAR Anne genom alla böckerna, även om jag som elvaåring tappade intresset lite när hon gifte sig och levde ett, som jag såg det, lite fantasilösare liv. Brorsan vägrade att delta i mina försök till iscensättningar, trots att jag erbjöd honom att välja vilken roll som helst.
Da Vincikoden. Den räddade mig från flygrädsla på en lång resa till Brasilien. Det var innan den blivit känd (innan den kommit ut på svenska). Jag läste den utan förväntningar, men drogs snabbt in i berättarflödet. Jag märkte inte ens att vi flög och plötsligt var vi framme i Rio.
Kafka-biografin av Ernst Pawel. Så bra att jag tvingade ett förlag att översätta den till svenska. Läste den på en semesterresa och var tydligen rätt asocial under tiden, för maken blev svartsjuk på Kafka.
Förlåt för min sena reaktion här, men tack för svar!
Sagan om Ringen har jag läst, ochså på resa men i Thailand. Jag hade mycket tid, sådet var bra men jag tyckte mest att de gick, och gick, och gick.... Tycker förresten samma om filmerna...
Annars har jag läst Da Vincikoden, men blev inte övertygad, och givetvis Anne på Grönkulla som jag älskade!
De andra ni nämner ha rjag inte läst (än). Tur att veta att det finns mycket läsning kvar...
Välkommen hit förresten Karin!
Skicka en kommentar