I avdelningen osorterade tankar

Här är det värsta höstvädret och Le Pen fick nästan 18% i primärvalet, bästa resultatet någonsin. Depp. Det kändes för första gången sedan jag flyttade hit väldigt konstigt att inte få gå och rösta igår. Maken åkte iväg ensam, och jag satt hemma och väntade som vore jag inte myndig. Det här är ju ohållbart, jag får nog ta mig i kragen och söka medborgarskap! Blir lite arg på mig själv att jag inte gjort det tidigare, rösträtt, räcker inte det som skäl?

En diskussion inne hos Karin (där jag i och för sig hade avvikande åsikt från alla andra i kommentarsfältet) fick mig också att åter tänka på att det kanske vore bra om alla i familjen hade samma nationalitet. Frankrike har tydligen (enligt min egen wikipedia som jag är gift med, jag har inte kollat) flest diplomatiska representationer i världen efter USA. Det betyder att det finns franska ambassader och konsulat i en massa avlägsna avkrokar. Det vore ju lite jobbigt om man själv fick sitta kvar i gisslan och vänta på Carl Bildt när resten av familjen friges. Eller tänk om Annie Lööf blir Ambassadör någonstans dit man reser! Hur skulle det gå om hon skulle förhandla? Idag träffar hon minsistrar från Kina. Jag brukade undra vad Kungen diskuterade med fysik och litteraturpristagarna på Nobelfesten, nu måste man oroa sig för vad ministrarna säger också. Nej, usch nu var jag inte snäll, hon kanske bara inte är lika slipad på att ge icke-svar som de andra.

Nej, bäst att söka dubbelt medborgarskap så kanske man kan välja bland diplomaterna?

Annars skrev jag nästan precis en statusuppdatering på Facebook som lyder: "Varför skriver ni bara om vad ni äter, dricker och hur mycket ni tränar ? Varför skriver ni inte om vilka böcker ni läser? Filmer ni ser? Eller vad ni tänker. Det vill jag veta! Underhåll mig! " Men så kan man ju inte skriva. Men som man ropar får man svar heter det ju och jag skriver inte ju heller om vilka böcker jag läser, men ännu mindre om mat och ingenting om träning alls (eftersom jag aldrig tränar, he). Och det är definitivt inte mina intressantaste tankar som blir FB-uppdateringar (vill jag verkligen genast klargöra för FB-vänner som läser här!). Mina statusuppdateringar håller nog en väldigt ojämn nivå, och är i allmänhet rätt ointressanta. Eller kanske en jämn, ointressant nivå. (Framförallt eftersom alla andra är intressarade av mat, dryck och träning.) Eller så är det bara så att de är de ämnen som alla kan skriva om utan att behöva vara rädda för att stöta sig med någon i av sina vänner. Ibland försöker jag vara rolig, det funkar inte så bra. Det är så jobbigt när man får en gravallvarlig kommentar på någon ironisk släng. Och kanske skulle jag skriva mer om mat om jag var bättre på att laga den? Möjligt.

Men jag har en FB-vän som skriver små absurda dikter, det är kul. Och en del länkar till roliga artiklar. Andra verkar ha heta politiska diskussioner i sina feedar men det klarar inte jag riktigt sådär inför öppen ridå, jag är för konflikträdd, vill att alla ska vara sams. Annars handlar det kanske mest om vem som skriver, vissa vänner tycker jag om att följa för att de är just de som ätit älggryta. Gillar att tänka mig dem mumsande i kvällslampans sken (nu är jag helt oironisk alltså!). Och ibland glimmar det till; man får syn på någon som man tycker om men nästan glömt, någon påminner om ett roligt minne som vi kan skratta åt tillsammans, en god vän hör av sig i ett DM, man inser att två kompisar känner varandra och världen känns hanterbart liten igen.

Där fick ni min oombedda åsikt om ännu en plats på nätet där ingen tvingar mig att tillbringa tid.

Jaghaju, man kanske skulle jobba vidare lite nurå. Hjälp vad det regnar. I morgon ska jag åka till Normandie och hämta barnen igen, så fort gick en vecka. Hepp!