An ode to English Plurals

We'll begin with a box, and the plural is boxes,
But the plural of ox becomes oxen, not oxes.
One fowl is a goose, but two are called geese,
Yet the plural of moose should never be meese.
You may find a lone mouse or a nest full of mice,
Yet the plural of house is houses, not hice.

If the plural of man is always called men,
Why shouldn't the plural of pan be called pen?
If I speak of my foot and show you my feet,
And I give you a boot, would a pair be called beet?
If one is a tooth and a whole set are teeth,
Why shouldn't the plural of booth be called beeth?

Then one may be that, and three would be those,
Yet hat in the plural would never be hose,
And the plural of cat is cats, not cose.
We speak of a brother and also of brethren,
But though we say mother, we never say methren.
Then the masculine pronouns are he, his and him,
But imagine the feminine: she, shis and shim!

--------------------------------------------

Let's face it - English is a crazy language.
There is no egg in eggplant nor ham in hamburger;
neither apple nor pine in pineapple.
English muffins weren't invented in England .
We take English for granted, but if we explore its paradoxes,
we find that quicksand can work slowly, boxing rings are square, and a guinea pig is neither from Guinea nor is it a pig.

And why is it that writers write but fingers don't fing, grocers don't groce and hammers don't ham?
Doesn't it seem crazy that you can make amends but not one amend.
If you have a bunch of odds and ends and get rid of all but one of them, what do you call it?

If teachers taught, why didn't preachers praught?
If a vegetarian eats vegetables, what does a humanitarian eat?
Sometimes I think all the folks who grew up speaking English should be committed to an asylum for the verbally insane.

In what other language do people recite at a play and play at a recital?
We ship by truck but send cargo by ship.
We have noses that run and feet that smell.
We park in a driveway and drive in a parkway.
And how can a slim chance and a fat chance be the same,
while a wise man and a wise guy are opposites?

You have to marvel at the unique lunacy of a language in which your house can burn up as it burns down, in which you fill in a form by filling it out, and
in which an alarm goes off by going on.

And in closing, if Father is Pop, how come Mother's not Mop?

Author - unknown (maybe someone with children taking ESL -English as Second Language- classes?)

The party is over

Här är det dystert. Sanningen att finanskrisen inte bara drabbar övergödda hedgefoundskillar på Wall Street utan kommer att få drastiska konsekvenser för vanliga människors pensioner, löner, investeringar, studielån, bostadslån etc. börjar sjunka in. Den lille mannen på Main Street som det heter i media (som motsats till Wall Street) har ingen aning om vad han ska göra. Många, många människor lever på krediter, de betalar sina räkningar med kreditkort varje månad. Om banken säger nej, kan de inte betala hyran eller amorteringarna. Om bankerna slutar ge krediter till företagen kan de inte betala ut löner. Detta gör folk ännu ovilligare att finansiera räddningspaketet med skattepengar, men de flesta börjar nog inse att att inte göra någonting knappast är ett alternativ.

Det är deprimerande att titta på nyheterna: anklagelserna flyger och alla skyller på alla. Samtidigt fortgår valrörelsen, båda kandidaterna är för the bailout som kongressen nu inte accepterat. It's a mess och det är inte över än...

Så jag zappar och hamnar mitt i den här filmen. Tror ni Dave kan komma och rädda oss?

Dagens citat

"Förr eller senare måste man nog ge upp, och skaffa sig en sån där livsstil."

Jonas Thente, DN

Läs hela inlägget, och gråt en smula.

Vad de inte sa

Ni kan hitta analyser av debatten mellan Obama och McCain övre hela Internet. Mig fick den nästan att somna, de pratade mest rakt ut i luften, ingen riktig diskussion med utbyte av idéer, ingen passion, ingen debatt. De borde göra en Big Brother-grej, stänga in dem ensamma i ett rum sittandes på varsin sida av ett köksbord så de fick prata fritt - i dirketsändning.

Temat var hursomhelst utrikespolitik och för att belysa diskussionens fokus kan ni sedan se vad som inte sas. Följande ord yttrades inte alls eller behandlades mycket kort (möjligtvis medans jag slumrade till):

Kina
Afrika
Darfour
Indien
Sydamerika
Europeiska Unionen (det enda europeiska land jag tror de nämde var Spanien i en känga åt McCain)
FN
Humanitär hjälp till tredje världen
Hungersnöd
Männskliga rättigheter (förutom att McCain sa ett tydligt nej till tortyr)
Klimathot

Ingenting om ideologi, om vilken roll USA borde ha i världen (interventionistisk eller sköta sitt?), om USAs vikande internationella popularitet under se senaste 8 åren och vad det innebär, om att USA borde ta ledningen i kampen mot den globala uppvärmningen (ok det kanske vore att hoppas på lite väl mycket).

Det hela handlade om Irak, Iran, Afghanistan, Pakistan och två ord om Israel. Vilket ju är viktigta frågor, missförstå mig inte, men jag ville ha en ideologisk diskussion, inte en taktisk om vem som röstade för/mot vilken truppförstärkning när.

Du vill ju bli "den fria världens" nästa ledare - vart vill du leda oss?

Them Blue Eyes

Vore jag skådis sa skulle jag enbart spela i Tennesse Williams-pjäser. I spetsig bysthållare och slinkig underklänning som Maggie eller Blanche. Mot Paul förstås, eller möjligtvis Marlon.

They don't make'em like that anymore.

Charlie modebloggar (2)

Här på gatan har kömasochisterna slagit knut på sig själva. Hela veckan har det varit en 100 meter lång kö in till en rea med Hermèsgrejer. Vem köar i ett par timmar för en schalett med stigbyglar på? Väldigt många tydligen.

Via Mymlan hittade jag ett inlägg hos Ulrika Good som fick mig att grimasera/skratta igenkännande:

"Som jag ser det är [Odd Mollys] mission att vända sig till alla kvinnor som egentligen inte är så intresserade av kläder och mode. Kvinnor som ändå, på ett enkelt (men inte för billigt) sätt vill ha en viss trendmässig framtoning."

Belinda skriver också roligt om samma sak.

Hmm, jag äger inget Odd Molly-plagg och det beror säkert enbart på att jag inte bor i Sverige. Annars är jag nog en perfekt fit för deras målgrupp: orkar inte riktigt hänga med på alla trender, hinner inte springa och shoppa för mycket, vill se snygg ut och inte för tantig, vill gärna känna att jag är lite med. Jag tycker Odd Molly är dyrt, och inte alltid så snyggt, men, nog är jag en sucker för enkelt åtkomlig lagom trendighet.

Ett hypat märke som jag däremot inte förstår tjusningen med är American Apparel: tunna t-shirts i neongult och pistagegrönt? What's the deal?

Det här är den äkta versionen.

Watch CBS Videos Online

Tyvärr är det reklam i början men sedan kommer en snutt av en intervju som tydligt förklarar varför Palin knappt har svarat på några frågor från journalister. Varför är hon inte briefad? Varför svarar hon inte att "nej, det där var taget ur kontext, givetvis vet man inte automatiskt mer om utrikespolitik för att man bor nära ett annat land, men som Guvernör för Alaska har jag erfaranhet av bla, bla, bla.."? Vad som helst istället för att gräva ner sig ännu mer, hon måste ju vara mediatränad ut i fingerspetsarna? Ser man det här klippet kan man tro att Tina Fey kan mer om utrikespolitik. Jag tänker på alla kunniga, erfarna, verserade republikanska kvinnliga politiker och hur de måste gnissla tänder på nätterna.

Börjar ni tröttna på valet? Ni får hoppa över de här inläggen. Men det upptar mycket av min tankekraft, faktum är att jag nog aldrig varit så wired till nyheterna som just nu. Eller nyheterna, det är valrörelsen och finanskrisen det handlar om, eftersom det inte stormar just nu i mexikanska gulfen (de tredje möjliga nyhetsinslaget). Och det är jättespännande! Blir det någon debatt på fredag? Går the bailoutplan igenom? Jag har aldrig direkt gillat CNN och deras stjärnjournalister och bombastiska ton men nu har jag hittat flera favoriter. Framförallt Campbell Brown, där har ni en journalist, som händelsevis råkar vara kvinna, med skinn på näsan. Hon kör en timme varje kväll och vi har börjat lägga barnen tidigt.

Det fjärde budet

Vill ni se något vackert?
Klicka igenom fotografen Phillip Toledanos dagbok om sin far.

Här har ni också en bildserie från förra gången det var kaos på Wall Street. Den känns obehagligt aktuell.

Amies

Nu har jag snart druckit fler kaffekoppar med fransyskor än jag gjorde under hela min tid i Paris. Näe nu överdriver jag, men jag har kanske två franska vänninor som jag kommer att hålla kontakten med. Mina andra vänner i Paris är svenskar, estländare, en tyska etc. Här däremot är jag nu plötsligt en av många franskspråkiga skolföräldrar som precis kommit hit. En i gänget med liknande referenser; samma suckande över amerikanska matvanor och tv-program, samma problem med att hitta en frisör eller en barnvakt. Jag har aldrig kännt mig så fransk. Så när jag flyttar härifrån kanske jag kan hålla kontakten inte bara med estländarna jag lärde känna i Paris utan även fransyskorna från New York?

Everything you always wanted to know about Periodiska Systemet but were afraid to ask

Dagens bidrag till folkbildningen: Periodiska Systemet på youtube. Man måste ju bara älska sådana här siter. Fast när professorn med håret och periodiska systemet-slipsen kommer in börjar man ju ändå undra om det hela är producerat av Killinggänget. Ett smakprov om fosfor:



Gör nu som jag och följ rådet från siten: "So once you've watched all 118 videos, make sure you come back and check on our progress." Jag lovar, jag knäppte av Heroes säsongspremiär för att zappa runt här. Missa inte: Caesium in water - by popular demand! Jag vill också ha så här kul på jobbet!

Fredagseftermiddag

Visst säger bloggetiketten att på fredagar har man rätt att inte orka skriva något men däremot lägga upp en låt. Gärna en som får (iallafall delar av) läsekretsen att le igenkännande och minnas svunna fredagseftermiddagar. Fredagar med klassrumsdamm som virvlar i sneda solstrålar under oändliga dubbellektioner i matte. Man väntar förgäves på att det ska ringa ut så att man kan åka hem, stänga in sig på rummet med locktången och lyssna på bästa blandbandet.

Lyssna!

De heter Klara och Johanna, är 15 och 17 år gamla och sjunger som hade de en 37-årings livserfarenhet. Och jag är säkert sist med att upptäcka dem men plötsligt hittar jag youtubefilmer på the Swedish sisters "First Aid Kit" på flera amerikanska websidor. Det här är en cover av Fleet Foxes "Tiger Mountain Peasant Song". Den svenska skogens akustik får man på köpet. Mer på myspace här och deras website hos rabidrecords.

Spelar på Debaser Medis på fredag för er lyllisar som befinner er i Stockholm.

Snöbollar

"Travelers" 2000-2006
Av Walter Martin and Paloma Muñoz

Fina och lätt morbida snöbollar. Fler finns här. Kolla även in serien "Islands"

SNL

Palin måste vara det bästa som hänt manusförfattarna i Hollywood sen Monica. Tina Fey har iallafall ett jobb i sju veckor till!

Och nu till vädret

Svenskar ska ju vara så väderfixerade, liksom engelsmän. Men nu bor jag för första gången i ett land som relativt regelbundet drabbas av naturkatastrofer och då förstår jag plötsligt vad man har väderprognoser till. TVn har det senaste dagarna dominerats totalt av Ikes förödande framfart. Ike och Sarah det är allt som syns i rutan. Två naturkrafter som drar fram över landet.

Idag klockan sju i morse var det 23 grader och 89 % luftfuktighet, i eftermiddag ska det bli 32 grader. I veckan använde jag strumpor och tröja för första gången men nu kan jag ju stoppa undan dem igen. Jag har använt samma sandaler i princip varenda dag sedan i juni, jag hade tänkt att de skulle hålla en säsong till men jag hade inte räknat med att den här säsongen skulle bli så lång.

Nineeleven

Jag var lite stressad när jag sneddade genom Grand Central Station 9:03 i torsdags morse. Men alla andra verkade kolugna. Jag märkte faktiskt ingenting av årsdagen på stan men så var jag inte i finansdistriktet heller. Min kusin som jobbar med utsikt över Ground Zero sa att pådraget var stort, poliser överallt och han hade sett både McCain och Obama från sitt fönster på femtionde våningen.

De stora TV-kanalerna visade minnesceremonierna i direktsändning hela dagen mixat med reportage om änkor, överlevande, monumentbyggande etc. Dottern kom hem från skolan med teckningar av amerikanska flaggor med texten America the Beautiful och i sonens skola hade de haft en tyst minut.

Ingen har glömt men livet går vidare. Tack och lov har jag inget nytt datum att lägga till listan jag skrev förra året.

Tips

Ni har väl inte missat att detvarintejagdetvarsossarna bloggar om Idol i Aftonbladet: Jag är ett Fanzine, ge mig en idol. Och jag lovar det går så bra att läsa utan att ha sett en enda minut av programmet.

Utdrag ur dagens post:
"Varför har man inte stoppat Bamse, Lille Skutt och Skalman i juryn, dom är snälla figurer gjorda för barn. Varför har TV4 valt att göra ett barnprogram där barn grinar och vuxna skrattar?"

(Om någon undrar vad jag menade med det förra inlägget så har jag ingen aning, jag satt och jobbade på att bli kulturelit. Och åt vindruvor till.)

En stilla undran

Hur funkar kärnfria vindruvor, är de klonade eller?
Eller blir de så i ett land utan ordentlig sexualundervisning i skolan?

Svenne - det nya svarta

Jag hänger verkligen inte med. Jag trodde att det var originell man skulle vara, att vi levde i en individualistisk tid där det gällde att sticka ut. Men nej, det är ju helt fel. Man ska vara en helt vanlig hockeymorsa eller i Linda Skugges alltid lika tjusiga prosa "en svenne". De här damerna slår knut på sig själva för att bevisa hur vanliga de är. Att sedan Palin tjänar sexsiffrigt (i dollar) och står på tur till ett av världen mäktigaste jobb har tydligen inte med saken att göra. Och man kan säga mycket om Linda Skugge, men "vanlig" är inte det adjektiv jag skulle välja. Om den alldeles vanliga småbarnsmamman Lena Persson från Sollentuna hade skrivit till Expressen debatt kan man ju undra om artikeln kommit in.

Men, nu slår det mig, det är ju solklart vem korsningen mellan Demi Moore och Carola är - Skugge. Byt ut Odd Molly-koftan mot en dräktjacka, sätt på glasögon och hon blir en utmärkt Palin i tv-serien nedan. Fast hon får kanske jobba lite på det klämkäcka. Men frågan är om hon vill ställa upp för jag vill göra ett svart tonårsdrama av van Sant, inte en såpopera om powermorsan som stiger till maktens höjder. Det kanske är för elitistiskt? Men hon var ju å andra sidan tonårsångestikon innan hon började baka pajer.

Så nu ska jag ta på mig koftan och beställa biljetter till Måsen.

Screenplay till salu

Visst är det här ett perfekt manus till en tv-serie?

Tonarsångest på bondvischan i Alaska. Gilla hockey och jakt eller gå under. Mödrar som bakar pajer och skjutsar till träningar, skriker på domaren och snackar NHL. Fäder som blivit tränare efter att ha varit highschool-stjärnor 20 år tidigare. Morfäder som skjuter en tolvtaggare varje höst, minst. Inte palla trycket och hoppa av både hockey och highschool, få reda på att tjejen är med barn, tjejen med den rika familjen, med politikermamman som just fått ett handikappat barn och ett erbjudande hon inte kan säga nej till. Tjejens brorsa som tackar nej till att komma tillbaka till hockeyn efter en skada för att gå ut i krig.

Ge Gus van Sant manuset. Det hela kan utspela sig på 50-, 60-, 70-, 90- eller 2000-talet (Korea, Vietnam, ett av två Irakkrig, ). I värsta fall går 80-talet också bra, de hade ju El Salvador, Granada.... De två killarna måste spelas av okända ny förmågor som båda får Emmynomineringar. Tänk er en väldigt ung Matt Damon, Daniel Radcliff kanske? Den gravida tjejen spelas av Miley Cyrus och Mamman spelas av en korsning av Demi Moore och Carola. Morfar av Chuck Norris givetvis och pappan, som är en bitter martyrhemmapappa, av Jakob Eklund.

Man får följa grabbarna, en på hemmaplan som arbetslös tonårsförälder, en i krig. Mamman som kämpar med politiska skandaler och en familj i turbulens, pappan, som inte riktigt vet vad hans roll är och som som ger sig ut på snowmobilräder när han blir för frustrerad (i ett dramatiskt avsnitt går han nästan under i en snöstorm medans Mamman sitter i krismöte med Pentagon). Dottern som får en ljuvlig bebis men som i hemlighet vill studera biologi och forska på stamceller.

Hur det går? Det får vi se!

Eftersom jag lovade

Dr. Green dog, Abby har börjat dricka igen, Weaver kom ut ur garderoben och Carter räddar liv.
Salladen med feta var OK, jag har ringt rörmokaren och fyllt i halva frågeformuläret från dotterns skola (What goals do you have for your child? Kan jag skriva rymdraketskonstruktör tror ni?) Nu ska jag dammsuga (varför tror ni jag bloggar frenetiskt?).

Min namne

Visst är det konstigt när någon heter samma sak som man själv? Den här skribenten heter samma sak som jag hette som ogift. (Så nu vet ni det, men det namnet är helt ogooglingsbart). Jag hajar till varje gång jag ser hennes signatur på en artikel och det känns som om jag måste läsa, och jag vill att det ska vara bra, och jag vill hålla med om vad hon skriver.

Förklara det den som kan.

Jag håller nog med om det hon skriver här, men debatten känns rätt trött om man säger så. Och varför kommer det upp en artikel på Expressen när man klickar på en Newsmill-länk? Får det copy och pasta vad de vill, eller får KO arvode av båda medierna? Och rubriken "Expressen går till attack mot de gnälliga männen" - suck, vem satte den? Undrar om hon också kallades Kossan hela sin mellanstadietid? Frågorna hopar sig.

Explodingdog

Hi my name is Sam, i draw pictures, from your titles. Send me a title!

Dagens andra citat

“Education is obviously not the issue Senator McCain spends the most time on.”
Lisa Graham Keegan, a McCain adviser and former Arizona education commissioner.

Nehe, utbildning är inte viktigt, är det därför han inte tycker att man behöver vara välutbildad för att vara "ett hjärtslag ifrån" att bli världens mäktigaste person? Nej, nu var jag elak, hon har en B.A. i journalistik efter kurser på fem olika universitet.

Jag trodde det bara var i Sverige det gällde att inte vara för välutbildad för att räknas som en bra politiker. Akademiker är läskiga, hockeymorsor däremot, de vet hur man styr ett land.

Dagens citat

"Bara rödvinskommunister går på teater."

Johan Staël von Holstein, fd kulturrådsledarmot.

Somliga gör verkligen sitt bästa för att man ska få sina fördomar om dem bekräftade.

Göra kväll

Ligger i sängen och surfar, det är som vanligt obekvämt och dessutom har vi ingen sänglampa så det är egentligen för mörkt för att skriva. Maken är på andra sidan Atlanten, dottern har översvämmat badrummet så grannen ringde om takdropp och imorgon är det den elfte september. Borde jag vara orolig? Det hade jag inte tänkt på förrens nu. Vad bra, nu kommer jag aldrig att somna.

Vänta , nu måste jag upp och kolla om ytterdörren är låst (för det hjälper ju verkligen mot terrorattacker).

Nu är jag tillbaka (den var givetvis låst).

Dagarna rinner iväg och jag får inte mycket gjort. Jag borde sätta igång med diverse projekt och det enda jag gör är trista ärenden, lika trista hushållsgöromål och att äta lunch famför repriser på Cityakuten (har nu kommit till Dr. Greens andra cancerdom och fast jag vet att han kommer att begravas innan säsongen är över måste jag nu ser alla avsnitten "för att se hur det går". Jag väntar också på att Abby och Luka ska få ihop det igen. Vill ni veta mer om ER? Jag kanske skulle göra en liten rekapitulation efter varje lunch så fick jag något att skriva om.)

I New York är det Fashion Week och vår gata innehåller inte mindre en tre olika ställen där anorektiska människor köar morgon, middag och kväll. Jag har kommit fram till att om man ska bli något inom modeindustrin måste man vara bra på att köa. De köar till olika hyrda lokaler där det försigår jättehemliga, jättehippa grejer (det hoppas jag för deras skull iallafall, annars är de ju verkligen blåsta). Inga stora skyltar, inget "Välkommen, det är här det händer!", nej privat, anonymt men med biffiga säkerhetsvakter och sammetsrep för att stänga in skogen av pinnsmala ben i skyhöga platåskor.

I morse på väg till skolan gick vi förbi en jättelång kö som ledde till en dörr där det diskret stod YSL på en liten lapp. Klockan var åtta på morgonen och köarna såg ut som de ägnat i snitt två timmar åt att välja outfit. Och då är ändå YSL död. Dom har ett väldigt tålamod de där fashionistarna, de får man säga.

Jag funderar på att försöka lära mig fotografera lite bättre, vad tror ni om det? Vi har en jättefin kamera, med diverse objektiv och grejer men jag vet inte hur man använder något om jag inte sätter allt på automatik. Dessutom är den stor och klumpig så då blir det oftast den lilla digitalen. Känns lite som slöseri så det kanske äntligen är dags att lära sig det där med slutartider och bländaröppningar. Hur var det nu? Liten siffra = stor öppning?

Kärt återseende

Det tar alltid ett tag innan man hittar rätt bland matvarorna när man flyttar till ett nytt land. Innan man reflexmässigt vet vilken müsli man gillar, vilken mjölk som motsvarar mellanmjölk och hur mycket färgämne som egentligen finns i den där mystiska yogurten. Det tar en evighet att handla och jag har aldrig med mig rätt grejer hem.

Men jag har hittat några kompisar från förr också som jag inte sett under de åtta år jag bott i Paris. Keso t ex, och kassler. Och små russinpaket, ni vet sådana man fick med en mandarin och två skumtomtar i påsen på julfesten, perfekta i lunchlådan!

Karriärplanering

Fyraåringen: - Mamma, får jag åka ut i rymden och titta på stjärnorna?
- Ja, det kanske du kan göra när du blir stor.
- Men hur kommer man ner?
- Det finns en som kör, precis som på flygplan. Han startar och landar.
- Nej, det finns det inte. Man sitter så här på raketen, ingen kör (visar hur hon sitter gränsle).
- Nja, sådana raketer åker man inte ut i rymden med, de som man åker med är stora och har en pilot.
- Nejdå, man sitter så här men det är inte så skönt. Jag ska sätta på en sån som man har på cykeln.
- En sadel?
- Ja , just det en sadel. Sen åker jag.

Helvetet (nja, inte riktigt men det ska tydligen vara för evigt iallafall)

"Tjejmiddagen som aldrig tar slut" - är det bara jag som tycker det låter som ett hot?

Nu har jag tittat igenom hela Aftonbladets nya kvinnosatsning (har inte Aftonbladet haft en kvinnodel sedan 80-talet minst?) och jag kan inte hitta en enda artikel som intresserar mig. Jag satt redo med höger pekfinger men klickade inte på en enda understruken rad. Jag menar vilken av de följande rubrikerna tycker Aftonbladets marknadsundersökare att mitt segment (kvinna, 40+, akademiker, 2-barnsmamma, gift, boende i innerstad) ska klicka på? För så litet kan väl inte mitt segment vara att det är oviktigt, eller?

• Här är 5-stegsmodellen som kan förändra ditt liv.
• Casanova på 30 dagar.
• Kvinna hitta din plats- och börja skrävla.
• Kolla ditt sex och kärleksastro.
• Prova bingo!
• Har mode en ålder?
• Fler män borde sterilisera sig.

Usw och det tar alltså aldrig slut!

Men kom igen! Inte en enda artikel som når utanför det lilla, lilla livet: relationer, familj, det egna jobbet, livet hemma, utseende. Menar de verkligen att jag borde ta upp bingo?


Usch jag har ju skrivit om det här förut, nu vill jag inte få några fler förekomna anledningar.

Paradiset

Sonen ligger på sängen och bläddrar i en gammal Bamsetidning. Dottern leker en komplicerad lek med alla sina små djur, alla kökets platsbunkar och ett gäng tuschpennor. Hon gör olika röster för de olika djuren, jag hör inte riktigt vad hon säger men jag tror att vissa av djuren pratar franska och vissa svenska. Maken står med huvudet i ugnen, muttrar lite och skrubbar, själv stryker jag en gigantisk hög. Regnet trummar i öppna spisen och strilar på rutorna, vi har fått tända lamporna. Radion står på utan att någon lyssnar och snart ska vi äta. Sedan ska vi titta på en film, kanske Nemo, iallafall någon vi redan sett ett otal gånger.

Och jag tänker att varför pratar man alltid om vita sandstränder och palmer, eller om harpor och änglasång? Har de aldrig tillbringat en lördag eftermiddag när inget händer med dem de älskar?

Hanna

I morse vid 9 var det redan 30 grader varmt och 72% luftfuktighet. Nu vet vi varför det heter indian summer, vi skulle lika gärna kunna befinna oss i New Dehli. Nu vid tre har regnet börjat ösa ner och ikväll ska Hanna nå oss. Tropisk storm, det känns lite overkligt sa här på norra halvklotet i september.

Och i hasorna på Hanna kommer Ike. Tur att det bara finns 26 bokstäver i det amerikanska alfabetet.

Romantik

4-åringen: - Mamma har du gift dig?
- Ja, med pappa vet du väl.
- Jamen hur visste du?
- Visste vad då?
- Att du skulle gifta dig med honom. Hade han fint hår eller?
- Ja, jag tyckte om honom, jag tyckte han var snäll och att han hade fint ... hår.
- Jag vet inte om jag ska.
- Gifta dig?
- Ja, jag vet inte vem. Kanske.
- Du kan vänta lite.
- Jaa, när jag blir stor ska jag ha en egen pappa!

Sarah Baracuda

Jag saturerade lite på politiska möten under demokraternas konvent men tittade iallafall på Palin igår. Hon är scary. Jag kan precis föreställa mig henne som populär, självsäker tonårstjej som snackar högt, slänger med håret och ger bitska kommentarer om dem hon inte gillar. Talet har ni väl läst om på annat håll, hon gjorde nog precis det hon skulle framhöll hela sin girl next door och nononsens-appeal. En vanlig tjej, från en vanlig liten stad där man inte handlar på Whole Foods eller dricker vanilla lattes. Analytikerna pratade efteråt om ett nytt cultural war: small town vs. big cities. Det värsta är att small town America kan vinna valet och tydligen tycker många av de väljarna, precis som Sarah Palin, att "kosmopolitisk" är en förolämpning och att jobba som en community organizer är fjantigt.

Vardag

Under nästan två månader har jag knappt varit ensam alls, maken har jobbat och barnen har varit med mig. Det har mest varit roligt och egentligen inte speciellt jobbigt (de börjar ju bli stora nu) men nog har det kännts som om jag skjutit upp och avstått en hel del jag skulle behöva/vilja göra för egen del. Nu har skolan börjat, plötsligt får jag mer än sex timmar för mig själv varje dag och nu kommer jag inte ihåg vad det nu var jag ville göra? Det blir alltid så här när jag plötsligt får mycket ledig tid, jag bli handlingsförlamad, har svårt att komma mig för med saker och dagarna går snabbt. Jag går mest omkring och har dåligt samvete för att jag inte gör någon nytta. Bloggningen t ex går alltid bäst när jag verkligen inte har tid att blogga, när jag måste stjäla tid från annat, när jag skriver snabbt, snabbt och inte hinner fundera så mycket på om det är bra eller intressant.

Jag har inte riktigt hunnit organisera mitt eget liv än, fokus har legat på barnens skolgång och allmän familjeorganisation. Mitt arbetstillstånd kommer nog inte att bli klart förrens i slutet på året så det är ingen idé att söka jobb än. Jag hade tänkt att jag skulle plugga någonting/gå någon kurs men jag har inte hittat något, dels vet jag inte riktigt vad jag vill göra dels är allt jag hittar svindyrt/på kvällstid vilket inte passar. Poängen är delvis att komma ut ur huset och träffa lite folk så jag vill inte läsa någon distanskurs. Men stan är stor, jag ska nog hitta något och så ska jag börja träna igen, nu har jag ingen ursäkt. Och så ska jag flanera lugnt på New Yorks alla muséer. Och sitta på fik och skriva i en moleskine!

Skolstarten har annars gått över förväntan. Fyra-åringen är överförtjust, hon förstår inte vad någon säger på hela dagen men verkar helnöjd ändå. Hon leker, har yoga och spanska och tycker att jag hämtar alldeles för tidigt. Däremot är hon trött, grinig och arg på kvällen vilket väl inte är så konstigt, dagarna tar nog en hel del energi. Sonen är mer avvaktande, vi också om jag ska vara ärlig, skolan känns lite rörig och märkligt organiserad. Men hans magister verkar bra och bara han får ett par kompisar så räcker det långt. Han lider ju också mer av att inte förstå vad alla säger även om han kan kommunicera på franska med de andra. Ju mindre man är ju lättare anpassar man sig nog till stora förändringar.

Nu kaffe!