fredag 26 september 2008

Charlie modebloggar (2)

Här på gatan har kömasochisterna slagit knut på sig själva. Hela veckan har det varit en 100 meter lång kö in till en rea med Hermèsgrejer. Vem köar i ett par timmar för en schalett med stigbyglar på? Väldigt många tydligen.

Via Mymlan hittade jag ett inlägg hos Ulrika Good som fick mig att grimasera/skratta igenkännande:

"Som jag ser det är [Odd Mollys] mission att vända sig till alla kvinnor som egentligen inte är så intresserade av kläder och mode. Kvinnor som ändå, på ett enkelt (men inte för billigt) sätt vill ha en viss trendmässig framtoning."

Belinda skriver också roligt om samma sak.

Hmm, jag äger inget Odd Molly-plagg och det beror säkert enbart på att jag inte bor i Sverige. Annars är jag nog en perfekt fit för deras målgrupp: orkar inte riktigt hänga med på alla trender, hinner inte springa och shoppa för mycket, vill se snygg ut och inte för tantig, vill gärna känna att jag är lite med. Jag tycker Odd Molly är dyrt, och inte alltid så snyggt, men, nog är jag en sucker för enkelt åtkomlig lagom trendighet.

Ett hypat märke som jag däremot inte förstår tjusningen med är American Apparel: tunna t-shirts i neongult och pistagegrönt? What's the deal?