sitter jag i det kalla skenet från min lapptopskärm. Här finns jag, en luftmadrass, några resväskor, en gammal banan, diverse rengöringsmedel, en make och inte så mycket mer. I går morse kom ett gäng stora starka haitier och packade in vårt liv i små prydliga röda och vita paket. De såg ut som persongalleriet i "The Wire", jobbade från 8.00 till 18.00 utan paus och knappt utan att ett ord. Ibland diskuterade de lågmält någon knepig packningsfråga på sjungande creol. Jag gick runt och nästan stoppade pizza direkt i munnen på dem, de ville inte ens ta paus för lunch.
Idag är huset helt tomt, vi har fejat och åkt till sopstationen, sålt damsugaren och tagit adjö av grannarna. Sedan tog jag ett långt bad och försökte göra slut på alla flaskor och krämer vi hade kvar i badrummet och så rotade vi fram finkläder ur resväskan och gick på avskedsmiddag i goda vänners lag. Jag åt gambas men borde nog valt råbiff, vem vet när man får tillfälle nästa gång?
Imorgon (eller egentligen lite senare idag) lämnar vi nycklarna och Paris.
Hörselnedsättning
-
Jag åker buss. Framför, bakom och vid sidan om mig sex kvinnor, 70 plus,
parvis. De pladdrar oavbrutet hela halvtimmen resan tar, en av dem dessutom
i tele...
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar