Nyheter från en varm ö

Kulturkrock kallas det visst. Och den här hette duga, det spelar ingen roll hur mycket vi läst och hört om fastighetsmarknaden i New York, det går liksom inte att förbereda sig. Jag tror jag just genomlevt några av de stressigaste dagarna i mitt liv. Allt går i warp-speed här, och allt är dyrt, verkligen dyrt. Vi ringde på vår första annons måndag förmiddag och vid onsdag lunch hade vi sett ett 20-tal lägenheter med tre olika mäklare. Vi travar runt i 30-gradig värme och en luftfuktighet som får New York att kännas som Bangkok.

Vi insåg snabbt att de 3-4 sovrum vi ville ha måste bli 2 och de kvarter vi helst ville bo i är utom räckhåll. Hyrorna ligger på 3-4 gånger priserna i centrala Paris och lägenheterna finns max på marknaden 2-3 dagar. Så man ser en annons på nätet, man ringer, man tittar, man bestämmer sig. Och fastighetsmäklarna är som damsugarförsäljare på speed. De kan ringa 5 gånger på en förmiddag, plus sms och email, för att höra om man bestämt sig, föreslå andra lägenheter och försäkra sig om att man inte gått till någon annan.

Egentligen är det nog inte tempot som gör mig så stressad, utan mer rädslan at ta fel beslut, att det inte ska bli bra, att vi inte ska trivas. Vilket ju är lite löjligt för lägenhetsvalet kan ju knappast garantera att det här projektet lyckas. Men det känns viktigt. Så vi listar kriterier och prioriteter; avstånd till skolan, kvadratmeteryta, kvarter, renoveringsbehov, pris....

Nu har vi lämnat in en ansökan om en lägenhet som vi tror skulle bli riktigt bra (även om den är både mindre och dyrare än vi tänkt oss) så nu väntar vi på svar från ägaren som tydligen har ett antal ansökningar att välja emmellan. Det ger lite tid att andas även om det också är en form av stress, mycket för att jag inte har lust att börja om på måndag.