Idag är det långfredag och i det här konstiga landet, precis som i övriga katolska länder, är det en vanlig arbetsdag. Jag är så gammal så för mig är långfredagen en dag när man går i kyrkan och allting är stängt.
Jag tycker fortfarande inte att det skadar med en dag av eftertanke och meditation över begrepp som skuld, offer och förlåtelse. En allvarlig dag helt enkelt, en dag när man tar saker på allvar, på riktigt.
Som barn fängslades jag av skärtorsdagskvällens drama: mörkret bland olivträden i Getsemane, rädlsan, ångesten och att tom Jesus kände sig ensam och övergiven. Och de där lärjungarna som bara somnade ifrån alltihop! Mest har jag nog ändå känt för Petrus, svikaren. Judas kunde jag aldrig förstå, hans förräderi skedde så lättvindigt, för pengar. Petrus däremot som fick panik och vägrade erkänna vem han var, det var lätt att leva sig in i. Jag tänkte alltid på honom när jag såg filmer om modiga motståndsmän som aldrig med ett ord yppade hemligheter och utan att tveka utsatte sig för livsfara. Eller lite mer verkligt och betydligt värre, i vissa obehagliga situationer på skolgården. Jag är inte speciellt modig, jag är nog en Petrus. Men med Jesu logik är det just honom som han kallar klippan och som är grundstenen i hans jordiska verk.
Läs om texterna på www.bibeln.se, bibelsällskapets utmärkta och pedagogiska site: Matteus 26:e kapitlet, Lukas 22:a kapitlet eller Johannes 18:e kapitlet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men Judas tog ju livet av sig sen!
Inte lättvindligt, inte. Medan Petrus fortsatte att vara stor i orden...
Långfredagen är uppenbarligen en protestantisk grej, har jag förstått sen jag kom hit.
Själv är jag uppvuxen i ett ateistiskt, eller möjligen agnostiskt hem. Ingen kyrka.
Har gått till svenska kyrkan i Paris någon gång på långfredagen och det var en ämmerlig historia med dyster predikan och modern musik för ensam violoncell...
Här verkar man mer ta fasta på glädjen i påsken. Och inte lidandet då.
Eftertanken har vi under hela fastan då man käkar mindre dyrt/fett på fredagar och ger det som blir över till dem som behöver.
Fastan är faktiskt en bra grej och inte bara en refräng i en julvisa, har jag kommit fram till.
Men det borde jag väl utveckla, kanske.
Hörde idag faktiskt att fram till 1752 var skärtorsdagen helgdag, men inte långfredag. Men då bytte man...
Berättelsen om Petrus är fantastisk just för att den får finnas med. Det är inga hjältar ur Guillos böcker vi möter. Det är vanliga människor. Ändå använda i Guds verk!
Det är ju klart att det inte var lättvindigt, Judas svek. Men som barn var det helt omöjligt att förstå. Varför gjorde han så? Petrus som ville vara så mycket men inte höll måttet, det var däremot lätt att fatta!
Kyrksyster,
Välkommen hit! Ja personerna i bibeln har ju i regel en hel del svagheter och tveksamma personlighetsdrag.
Skicka en kommentar