Balansgång

Jag har för första gången (tror jag?) tagit bort ett gammalt inlägg. Jag fick så hätska reaktioner i kommentarsfältet att jag helt enkelt inte ville ha det kvar. Först tänkte jag gå i svaromål mot anklagelserna som spände allt från att jag är fisförnäm, högborgerlig, avundsjuk och patetisk till att jag är en dålig mor och dessutom odriftig som bara skriver en blogg och inte har startat en tidning. Sedan kändes det helt omöjligt att diskutera med någon som använder ordet intellektuell som ett invektiv så jag valde att helt enkelt ta bort inlägget.

Men att kommentarerna var hätska behöver ju inte betyda att kommentatören(erna?) inte hade anledning att reagera. Så här på långfredagen kan det kanske vara på sin plats med lite självrannsakan.

Jag tycker fortfarande inte att tidningen som inlägget rörde är bra, och jag tycker att man kan kräva av människor som har journalistik som yrke att de korrekturläser sina texter och behandlar språket hyfsat. Dessutom är väl en tryckt tidning en del av det offentliga rummet som man borde få kritisera utan att det ses som personangrepp. Å andra sidan var min ton klart raljerande och kanske spydig, jag gjorde mig lustig på andra människors bekostnad. Och det är inte snällt.

Det är svårt det här. Skriver man bara om saker man gillar blir det ju lite sockersött. Jag vill gärna ha lite sälta både när jag läser och skriver, det anglosaxiska sättet att alltid tycka att allting är "wonderful" i tid och otid är ju rätt påfrestande. Sedan vill man ju att det man skriver ska vara lite underhållande och kul och är man då uppvuxen i samma generation som Henrik Schyffert så är det lätt att hamna i ironier och kanske lite för elaka formuleringar.

Men jag har ingen lust att tillhöra de bloggare som är arga och aggresiva hela tiden, jag vill nog helst behålla den trevliga ton som brukar finnas här inne så jag får väl tänka till en extra gång innan jag tycker till nästa gång.