Metro

Foto fran Flickr.

Paris har den snyggaste tunnelbanan jag känner till (jag har aldrig varit i Moskva). Idag klev jag av på Concorde, ni vet under obelisken. Där har man kaklat väggarna med de mänskliga rättigheterna, en bokstav per kakelplatta. En annan tjusig station är förstås Louvre Rivoli som har konst i montrar. Sedan finns det många bedrövligt trista stationer och sådana som är under perpetuell renovering. I Paris åker 4,5 miljoner människor med metron varje dag, varför är då inte alla stationer fulla av konst, musik, trevliga snabbfik, praktiska mataffärer, postkontor etc? Är det samma logik som gör att det är lättare att hitta en Swarovskikristall än ersättning för en glömd tandbroste på flygplatser?

Veckans ord jag mig veterligen aldrig använt:

Lappri

(Sak av ringa nytta eller värde; omständighet av ringa vikt eller betydelse. Baga­tell, obetydlighet, småsak struntsak.)

Visst är det fint? Låter snyggt också, nästan som en sådan där röstövning man gör innan körövningen startar: lappri, lappri, lappri, laaaapriii! Oundgängligt för att kunna andas, för att komma i stämning, för att höja hakan och titta framåt men trist om det blir huvudverket (obs med e). Det kan ej ersätta detta.

(Definitionen kommer fran wiktionary och jag vet, man borde inte lita på den (dem?) men i just det här fallet rör det sig ju bara om en baga­tell, en obetydlighet, en ...ja, ni vet.)

In UK, where else? (2)

Livet på landet i Norfolk. I the Private Secret Diary kan man läsa om hönsuppfödningsförsök, förödmjukande besök på byggvaruhus och söndagar på bypuben med Short Tony och det lokala biljardlaget. Författaren är anonym men vadslagningen på internet pågår för fullt.

Brittisk humor har trots allt en je ne sais quoi.

Gägg

(som jag enligt familjemyten sa när jag var liten).

Först gömmer vi chokladägg i trädgarden som påskharen har värpt (?), alternativt har de lagts dit av kyrkklockorna som är på väg tillbaka från Rom (??). Inte ens den värsta sortens jultomtefanatiker tror på detta. Sedan letar barnen reda på äggen. Det blir många chokladägg och de är inte gjorda av Govida-choklad om man säger så, snarare smakar det som choklad från Sovietunionens dagar. De enda som vill äta äggen är barnen så rätt snart måste vi börja ransonera och gömma äggen igen, fast nu inomhus och det är inte meningen att de ska hitta dem den här gången. Då inser vi att vi först måste slänga förra årets kvarglömda ägg.

Sedan försöker vi måla bruna ägg (hönsägg denna gång), äter gigot d'agneau, fryser på iskall vårpromenad och så är påsken över.

Nu vill jag inte se, höra, äta eller skriva om ägg på ett tag.

En grej jag aldrig hajat

Är varför barnbidraget inte inkomstprövas i Sverige och hur det kan vara en socialdemokratisk idé? Det måste vara unikt svenskt att ge bidrag till höginkomsttagare så att de kan ge ett statligt sponsrat pengakuvert till sina telningar på 18-årsdagen.

Den berömda bloggerskan med alla aliasen skriver ungefär exakt vad jag tycker i den här frågan (och om maxtaxa) på ett välformulerat sätt. Så läs där!

Här inkomstprövas barnbidrag givetvis (bidraget är ju nämligen ett föräldrabidrag för att hjälpa föräldrar med låga inkomster att köpa blöjor, inte ett bidrag som barnen ska ha kul för). Här skattar man inte heller för bidrag, varför skicka runt pengarna i systemet ett varv till? Dessutom får man skattelättnader om man har barn, vid 3 börjar det verkligen märkas. Har det aldrig diskuterats i Sverige? (Man får skattelättnader när man gifter sig också vilket däremot är mycket märkligt).

Konststycke

Mina barn kan äta en broccolipaj utan att få i sig ett uns broccoli. De har kommit på att de kan äta pajen underifrån så att de får tag på skalet och äggstanningen utan att röra broccolin. Plötsligt behärskar de hanterandet av kniv och gaffel till fulländning och när de är klara ligger broccolibitarna utspridda på tallriken som renslickade benknotor i öknen.

Det är det jag alltid har misstänkt, om motivationen är den rätta klarar de vad som helst. Tror ni man sätta broccoli på stödhjulen på cykeln?

Tumgreppet

När jag var barn fanns det en något som kallades för tumgreppspredikan. Det gick ut på att pastorn utan förberedelse tog ett tumgrepp i bibeln och sedan predikade över den vers som tummen råkade hamna på. Tanken var givetvis att tummen leddes till "rätt" vers som man sedan med gudomlig inspiration talade över. Jag har aldrig, mig veterligt, hört en tumgreppspredikan (även om man ibland undrade) så jag kan inget säga om resultatet men i den miljö jag växte upp i stod det inte högt i kurs. Predikan skulle förberedas med gedigna studier av teologiska och andra texter likväl som andlig förberedelse. Inspiration ville man nog också ha, men jag vet inte om man riktigt litatde på att den skulle infinna sig i rätt ögonblick.

Men, men ibland känns det ju ändå som man får en liten vinkning, eller ögonblinkning. Med anledning av mitt inlägg "Balansgång" nedan kände jag mig rätt träffad av det som jag just såg är dagens bibleord på www.bibeln.se:

"Mjukt svar stillar vrede,
hårda ord väcker harm."

Ordspråksboken 15:1

ps. Jag lovar att på måndag är jag lika världslig som vanligt. Glad Påsk!

Petrus

Idag är det långfredag och i det här konstiga landet, precis som i övriga katolska länder, är det en vanlig arbetsdag. Jag är så gammal så för mig är långfredagen en dag när man går i kyrkan och allting är stängt.

Jag tycker fortfarande inte att det skadar med en dag av eftertanke och meditation över begrepp som skuld, offer och förlåtelse. En allvarlig dag helt enkelt, en dag när man tar saker på allvar, på riktigt.

Som barn fängslades jag av skärtorsdagskvällens drama: mörkret bland olivträden i Getsemane, rädlsan, ångesten och att tom Jesus kände sig ensam och övergiven. Och de där lärjungarna som bara somnade ifrån alltihop! Mest har jag nog ändå känt för Petrus, svikaren. Judas kunde jag aldrig förstå, hans förräderi skedde så lättvindigt, för pengar. Petrus däremot som fick panik och vägrade erkänna vem han var, det var lätt att leva sig in i. Jag tänkte alltid på honom när jag såg filmer om modiga motståndsmän som aldrig med ett ord yppade hemligheter och utan att tveka utsatte sig för livsfara. Eller lite mer verkligt och betydligt värre, i vissa obehagliga situationer på skolgården. Jag är inte speciellt modig, jag är nog en Petrus. Men med Jesu logik är det just honom som han kallar klippan och som är grundstenen i hans jordiska verk.

Läs om texterna på www.bibeln.se, bibelsällskapets utmärkta och pedagogiska site: Matteus 26:e kapitlet, Lukas 22:a kapitlet eller Johannes 18:e kapitlet.

Balansgång

Jag har för första gången (tror jag?) tagit bort ett gammalt inlägg. Jag fick så hätska reaktioner i kommentarsfältet att jag helt enkelt inte ville ha det kvar. Först tänkte jag gå i svaromål mot anklagelserna som spände allt från att jag är fisförnäm, högborgerlig, avundsjuk och patetisk till att jag är en dålig mor och dessutom odriftig som bara skriver en blogg och inte har startat en tidning. Sedan kändes det helt omöjligt att diskutera med någon som använder ordet intellektuell som ett invektiv så jag valde att helt enkelt ta bort inlägget.

Men att kommentarerna var hätska behöver ju inte betyda att kommentatören(erna?) inte hade anledning att reagera. Så här på långfredagen kan det kanske vara på sin plats med lite självrannsakan.

Jag tycker fortfarande inte att tidningen som inlägget rörde är bra, och jag tycker att man kan kräva av människor som har journalistik som yrke att de korrekturläser sina texter och behandlar språket hyfsat. Dessutom är väl en tryckt tidning en del av det offentliga rummet som man borde få kritisera utan att det ses som personangrepp. Å andra sidan var min ton klart raljerande och kanske spydig, jag gjorde mig lustig på andra människors bekostnad. Och det är inte snällt.

Det är svårt det här. Skriver man bara om saker man gillar blir det ju lite sockersött. Jag vill gärna ha lite sälta både när jag läser och skriver, det anglosaxiska sättet att alltid tycka att allting är "wonderful" i tid och otid är ju rätt påfrestande. Sedan vill man ju att det man skriver ska vara lite underhållande och kul och är man då uppvuxen i samma generation som Henrik Schyffert så är det lätt att hamna i ironier och kanske lite för elaka formuleringar.

Men jag har ingen lust att tillhöra de bloggare som är arga och aggresiva hela tiden, jag vill nog helst behålla den trevliga ton som brukar finnas här inne så jag får väl tänka till en extra gång innan jag tycker till nästa gång.

Dagens svenskundervisning

Den Ömma Modern: Vad säger katten?
Tjänstvilligt Barn 1: mjau
DÖM: vad heter det?
TB2: jamar.

DÖM: hunden?
TB1: voff
TB2: skäller.

DÖM: fåret?
TB1: BÄÄÄ
TB2: braka
DÖM: ja, nästan, bräker heter det.

DÖM: hästen?
TB2: gräker?
DÖM: nja, gnäggar, fast det är ett svårt ord.

DÖM: grisen?
TB2: rytmar!

DÖM: ...

DÖM: OK, vi tar det från början, kossan?
TB2: kramar?

....

Dagens dikt (lite lång men det får ni tåla)

När jag gick i mellanstadiet hade vi en övning i svenska som hette "Dikttoppen". Eller övning och övning, 70-talets demokratiska skola nådde aldrig riktigt vår norduppländska avkrok, det hela bestod i att Magistern valde och läste (med stor inlevelse och emfas) dikter som vi sedan röstade på. Detta upprepades varje vecka som en dåtida Melodifestival (fast med samma artist, det var verkligen dikterna man röstade på). Denna dikt låg etta ett oändligt antal veckor och jag kan bitar ur den utantill fortfarande. Vi flickor rös och grät och när filmen Titanic hade premiär tyckte jag mest att jag redan upplevt det hela i ett dammigt, överhettat klassrum 1976.

En annan långkörare var Sten Selanders Spela kula, jag kanske borde skriva ett filmmanus och sälja dyrt till Hollywood?

Detta med anledning av en diskussion inne på svenskläraren om identifikation som urvalskriterium för undervisningslitteratur. Identifikation struntade nog min Magister högaktningsfullt i men jag är inte så säker på att hög litterär kvalitet var ett kriterium heller?

Hjältarna

De buro ej kaskar och vapenrock,
Ej blänkande stål i han,
Men de dogo dock i en sluten flock
För sitt folk och sitt fädernesland

Deras folk var bara en mänsklighet.
Deras land var bara en värld.
Deras yrke och namn är det ingen som vet.
Det var på Titanics färd.

Det var som en underlig, osann syn
För en feberyrande blick,
när ensam under den kvällsgrå skyn
Titanic till botten gick.

Den vände upp som en sårad val
Sin blanka, stålgrå buk.
Snart lågo blott båtarna små som skal
på havets oändliga duk.

Och en var pressad av lasten för hårt
Av det fattiga liv, som var kvar
förskrämt och förvirrat. Den hade det svårt
I den grova sjön att gå klar.

Och männens kinder blevo som lärft,
och kvinnorna kvävde gråten,
när styrmannens röst ljöd kort och kärvt:
"Några måste lämna båten."

Men några tänkte på hustru och hem
och barnen som väntade hemma.
De Kände, den talade ej till dem,
den korta befallningens stämma.

I dödsskräck irrade blickarna bort
kring den mörknande vattenstråten,
och det ringde i öronen hårt och kort:
"Några måste lämna båten."

Men några tänkte på mor och far
långt borta i skilda land.
En tänkte i ångest på den som bar
Hans ring på en älskad hand.

En hade kanhända en framtid ärvt,
som han väntade trygg och belåten ...
- Då kom det ånyo, kort och kärvt:
"Några måste lämna båten."

Då reste sig tre. Det var enkelt folk.
Det var karlar från tredje klass
med kantiga drag och med mödans solk
på sin tarvliga resestass.

De nickade buttert: "All right" de tre,
och stego så¨lugn överbord.
Men ingen i båten vågade se,
och ingen sade ett ord.

Man teg högtidligt och huttrade blott.
Men det var som man dunkelt känt,
att under den mörknande skyn det lyst
och värmt genom isat blod
en altareld, som, hjärtana hys
av flammande heligt mod. -

De buro ej kaskar och vapenrock,
ej blänkande stål i hand,
men de dogo dock i en sluten flock
för sit folk och sitt fädernesland.

Deras folk var det stoltaste folk en värld
med vördnad att nämna vet,
de namnlösa tre från Titanics färd,
deras folk var en mänsklighet.

Karl Asplund, 1919.

Dagens konst

Jag vet inte vem Ponor är (klicka, bilden ska vara rörlig). Förutom att han/hon var inne här och kommenterade, men visst är det häftigt!

Dagens citat

"Fisken blir inte förvånad över vattnet han lever i" .
Marciej Zaremba apropå förmånen att få emmigrera och ha en blick utifrån på det samhälle man lever i. Tagen från Axess-TV, i en annars mycket rörig diskussion om att unga idag skulle vara snällare än tidigare generationer. Det blir lite svårt att följa resonemanget när det hela exemplifieras av nätmobbing och dokusåpamoral. Som exempel på snälla människor ges Jockmocks-Jocke, Sickan Carlsson samt Göran Persson (??).

Uppdatering: Det här inlägget blev konstigt, inledningen hör inte ihop med fortsättningen. Citatet var ämnat som uppmuntran till mig själv att det kan vara positivt att ut/invandra, resten var egentligen oväsentligt i sammanhanget men det retade mig att så många begåvade människor i samma TV-studio kan bli så dålig TV/debatt.

Dagens bild

Det här fotot kommer från Paris Daily Photo. Den ingår i City Daily Photo , ett forum för dagliga fotobloggar från städer över hela världen. Perfekt att browsa runt lite i när man blir ressugen!

...kommer påska.

Fixade påskris ikväll. Grenar från någon konstig buske som växer i trädgården, det enda jag vet om den är att det definitivt inte är björk. Men det blev fint ändå, komplett med fjädrar och sådana där små flugsvampar som man har i adventsljusstaksmossan, det senaste inom påskris enligt 4-åringen. 7-åringen blev lite upprörd över att det ju faktiskt var julpynt som hamnat i fel låda men han lät sig övertygas av att det var lite synd om påsken som ju får så lite pynt jämfört med julen. Hos oss inskränker det sig till nämda påskris och fyra små, rätt fula tuppar (hönor? metrosexuella flygfän?) som står på spiselkransen. Dessutom har vi ju liksom skippat fastan och gått direkt på påsken, iallafall dekorationsmässigt.

Hybris

Om jag inte finns på någon av de här listorna beror det enbart på att jag skriver på svenska. Så det så. Finns det inga svenska blogg-awards förresten?

The world's 50 most powerful blogs.

Bloggies 2008.

Uppdatering

• Nu har jag plockat undan dunjackor, halsdukar och vinterstövlar från hallgarderoben. Längst in i förrådet bara. Så nu vet ni som bor i Parisområdet att det blir snöfall senast i morgon.

• Vad gäller kompisarna från förr har de flesta påsk- och pingstliljorna slagit ut, tulpanerna däremot har knappt blivit högre än en hand. Hej hallå, vad väntar ni på? (Jag tror av någon anledning att när man pratar till blommor så ska man låta som Annica Lantz.)

• Att laga mat till barn är ibland det otacksammaste som finns, speciellt när man gör sig till med fänkål och saffran.

• Kan någon snälla tala om för mig var fjärrkontrollen till DVDn är? Har nu knappt överlevt två avsnitt av Heroes dubbade på franska. Hiro snackar franska med japansk brytning och jag bryter ihop. Nu är det snart upplösning och de reser fram och tillbaka i tiden och ändrar på framtiden. Jag tror att i den dubbade versionen så sprängs verkligen bomben för världen har blivit olidlig. Så nu får den som snott vår fjärrkontroll (alternativt tappat den bakom soffan) vara så vänlig och lämna tillbaks den annars sprängs hela New York i luften av en självexploderande man! Och det är ditt fel, fjärrkontrollstjyv!

In UK, where else?

Från Flickr .
Denna dörr fanns på Isle of White. Titta här, visst blir man sugen på att åka dit? Det är en plats jag aldrig funderat över, vet knappt var den ön finns. Så klickar man runt tre minuter på nätet och blir förälskad.

Tillbaka till ruta 1

Än så länge finns den bara i fantasin, men den är fin.

Projekt

OK, vi börjar med vattenkokaren. Vilken hög hamnar den i?

1. Ta med.
2. Förvara någonstans i väntan på återflytt.
3. Sälja på ebay.
4. Ge bort till släkt och vänner.
5. Ge bort till Emmaus.
6. Slänga.

Slalompjäxor anno 1995: alternativ 1, 2, 3, 4, 5 eller 6?
Billybokhyllor i olika färger?
Halvgamla höstkappan?
Den andra halvgamla höstkappan?
Cykeltransportgrej till bilen?
Tvättmaskinen?
Tavlan bara en av oss gillar?
Skottkärran?
En oanvänd fonduegryta? (varning gåva!)
Trasiga men älskade leksaker?
CD-skivor ingen lyssnar på?
Blomkrukor?
Tjocka böcker om microekonomi från 1986?
Tjocka böcker om macroekonomi från 1986?
Lådor med okänt innehåll som följt med tre flyttar?
43 olika sladdar med okänt användningsområde?
etc.
etc.
etc.
....
...
....

Bekännelse

Jag plockade precis ner en julbonad från väggen i övre hallen. Jag har inga övriga kommentarer till det.

SXSW

Har pratat med min chef idag och delgett honom mina planer inför framtiden, det känns bra. Jag kan få ett friår (tror det heter så i Sverige - sabbatical) sedan måste jag komma tillbaka eller säga upp mig. Efter efterföljande möten med HR och utbildningsansvarig har jag också förhandlat mig till en "bilan de competence" (kompetensutvärdering), en massa tester som görs för att utröna vad man egentligen borde syssla med. Eventuellt kan jag även få ett program med en personlig coach vilket känns som "psykolog light" men varför inte? Ett helt batteri midlife/expat/identitetskris-åtgärder alltså. Senare hade jag ett möte med en amerikansk advokat på utrikesministeriet och tydligen får jag arbetstillstånd utan problem som medföljande. Inte så mycket jobbat idag alltså men en lyckad dag för mig!

Så ikväll firar jag mitt nya liv och mina nya projekt med att lyssna på bra musik i datorn. Jag börjar tro att resultatet av min bilan de competence nog blir att jag måste tillbaka till IT-branschen, fast något interaktivt då för då kan man åka till SXSW. Tänk er en jobbkonferens som mest liknar en musikfestival minus leran och tälten? A wet dream för oss som inte varit pa festival sedan Lollipop fanns... Dessutom är alla proffsbloggare där så man kanske kunde lära sig en del?

Bland annat de här begåvade grabbarna spelade i Austin förra veckan, jag har upptäkt två av dem ikväll via lite runtklickande på datorn. Någonstans måste ända internet vara det bästa som hänt musikindustrin (eller iallafall musikmakarna)?

Lyssna pa Liam Finn och Bon Iver. Och varför inte Jonathan Coulton.

...och den andra extremen.

Dagens boktips: "Hennes mjukaste röst" av Bengt Ohlsson. Den är kanske lite lång och ringlar sig fram på ett sätt som kan vara lite irriterande men det gör kanske livet med? Jag tycker nog iallafall att Benke är vår egen Joyce Carol Oates.

Och han lär väl ha gått i samma skola han.

Svensk, svenskare, svenskast

Tillbaka efter att ha varit i Uppsala och hämtat sportlovsbarn. För första gången blev det varken skridskor eller pulka men mormor och morfar ställde tappert upp med äventyrsbad, familjekonsert och ett osannolikt stort antal skogspromenader och spelade spel.

Jag tänkte mest på hur otroligt många pappalediga jag såg överallt, det är verkligen tydligt när man kommer nerdimpande i en vanlig om än tämligen välutbildad mellansvensk stad. Det är ju rätt häftigt och även om det tydligen fortfarande bara är 10 % av föräldraledigheten som tas ut av män (men väldigt stor del av Uppsalas pappor måste i sådanafall ta ut sina dagar i mars) så ger det en annan gatubild än i andra europeiska städer. Man skulle ju vilja läsa de studier som kommer att göras om den nu uppväxande generationen i Sverige och se hur de kommer att göra när de får barn (om det nu finns pengar till någon barnledighet alls då, allt kommer väl att gå åt till pensioner?). Givetvis har det betydelse för de berörda barnen, men vad innebär denna livsstilsförändring för samhällsutvecklingen egentligen? En hel del kan man ju hoppas!

Sedan var jag i denna imponerande lokal för första gången. Fredrik Lindström var där med sin show "Svenskar är också människor" och med den titeln var jag ju tvungen att gå. Det var rätt kul även om mycket kändes välanvänt (svenskar går i strumplästen och är fixerade vid kvadratmeterstorleken på sin bostad). Jag tycker att hans allvarligare partier nästan är bäst och att han hade kunnat borra lite djupare, petat lite mer där det börjar göra ont (kanske där det skaver?). Iallafall så bekräftade han ju tesen om att Sverige är ett extremt land på många sätt och vis, antingen världsbäst eller världssämst. Det finns inga mellanlägen.

Jag såg varken Let's dance eller den del av melodifestivalmaraton som gick, däremot var det en väldans massa längdskidor och innomhusfriidrott hela helgen. Det känndes hemvant och tryggt.

Helgen bestod av

och så mycket mer kan man kanske inte begära.

p.s det var +17 grader och sol också...