Nä, det där med acne hittade jag på, men annars verkar tvåspråkighet vara bra för det mesta. Win!
Det är för att det är så här som jag är rädd att inte orka vara snäll hela
vägen.
-
Att pappa ska komma ihåg att jag var och hälsade på för tio dagar sedan och
köpte blommor och bakade bullar, det kan jag inte räkna med. Men jag kan
räkna ...
1 dag sedan
1 kommentar:
Man hade ju gärna velat veta i hur utsträckning det där gäller för i vuxen ålder förvärvad tvåspråkighet.
Det är ju ett faktum att för att bli perfekt tvåspråkig ur linguistisk synvinkel måste man börja som barn, nånstans i elvaårsåldern är det väl man förlorar förmågan att ta till sig uttalet fullständigt.
Men en hop av de kognitiva fördelarna måste väl även vi andra ha nytta av? Åtminstone tycker jag det verkar som om de skulle bero av en ständig användning av flera språk i vardagen.
Vadå tvåspråkig, förresten. Det är de anglofonas begränsning - dom som tror att världen består av engelska och så ett annat modersmål. Någon slags trespråkighet om än inte fullständig är en förutsättning i min värld, där engelskan är så central som arbetsspråk. Att inte skriva och tala bra engelska begränsar helt klart karriärmöjligheterna i min bransch. Och sedan får man ju tala det språk man vuxit upp med och det språk som talas i landet där man bor. Och så är det väl för många av oss.
Skicka en kommentar