Man hade ju gärna velat veta i hur utsträckning det där gäller för i vuxen ålder förvärvad tvåspråkighet.
Det är ju ett faktum att för att bli perfekt tvåspråkig ur linguistisk synvinkel måste man börja som barn, nånstans i elvaårsåldern är det väl man förlorar förmågan att ta till sig uttalet fullständigt.
Men en hop av de kognitiva fördelarna måste väl även vi andra ha nytta av? Åtminstone tycker jag det verkar som om de skulle bero av en ständig användning av flera språk i vardagen.
Vadå tvåspråkig, förresten. Det är de anglofonas begränsning - dom som tror att världen består av engelska och så ett annat modersmål. Någon slags trespråkighet om än inte fullständig är en förutsättning i min värld, där engelskan är så central som arbetsspråk. Att inte skriva och tala bra engelska begränsar helt klart karriärmöjligheterna i min bransch. Och sedan får man ju tala det språk man vuxit upp med och det språk som talas i landet där man bor. Och så är det väl för många av oss.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
You should move to France
-
Läste Gunnar Strandbergs tänkvärda inlägg om den svenske författarens
varande och ickevarande i en numera (allt) kvinnlig(are) litteraturvärld.
Läste timma...
Ni och era kollektiv
-
Grupptillhörighet är ett långt mer tvåeggat svärd än vad somliga låtsas om.
Samfund bör byggas nedifrån och upp, en individ i taget, först när den
sköra ba...
vidlyftig representation, strippor och champagne*
-
Nu är det visning igen i mitt trapphus, men av en annan lägenhet – den
mittemot min, som är exakt likadan fast spegelvänd. Inga doftljus där av
vad jag kun...
Ett länktips till
-
Zaremba om Majdan och annat
http://www.dn.se/kultur-noje/staden-dar-europa-syns-som-tydligast/
som vanligt mycket läsvärd, minst sagt.
Mailkonversation om ett udda fyllekäk
-
För någon månad sedan gick vår frys sönder. Dagen innan julledigheten fick
alla på Johans jobb ett mail från en (bak- och) ångerfull arbetskamrat som
vi ka...
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
1 kommentar:
Man hade ju gärna velat veta i hur utsträckning det där gäller för i vuxen ålder förvärvad tvåspråkighet.
Det är ju ett faktum att för att bli perfekt tvåspråkig ur linguistisk synvinkel måste man börja som barn, nånstans i elvaårsåldern är det väl man förlorar förmågan att ta till sig uttalet fullständigt.
Men en hop av de kognitiva fördelarna måste väl även vi andra ha nytta av? Åtminstone tycker jag det verkar som om de skulle bero av en ständig användning av flera språk i vardagen.
Vadå tvåspråkig, förresten. Det är de anglofonas begränsning - dom som tror att världen består av engelska och så ett annat modersmål. Någon slags trespråkighet om än inte fullständig är en förutsättning i min värld, där engelskan är så central som arbetsspråk. Att inte skriva och tala bra engelska begränsar helt klart karriärmöjligheterna i min bransch. Och sedan får man ju tala det språk man vuxit upp med och det språk som talas i landet där man bor. Och så är det väl för många av oss.
Skicka en kommentar