Nä, det där med acne hittade jag på, men annars verkar tvåspråkighet vara bra för det mesta. Win!
Besväret att först bli arg och sedan lugna ner sig
-
Så sa min chef en gång för ganska många år sedan, så många att det var min
förra chef. Han hade det mindre muntra uppdraget att informera oss om något
som ...
5 dagar sedan
1 kommentar:
Man hade ju gärna velat veta i hur utsträckning det där gäller för i vuxen ålder förvärvad tvåspråkighet.
Det är ju ett faktum att för att bli perfekt tvåspråkig ur linguistisk synvinkel måste man börja som barn, nånstans i elvaårsåldern är det väl man förlorar förmågan att ta till sig uttalet fullständigt.
Men en hop av de kognitiva fördelarna måste väl även vi andra ha nytta av? Åtminstone tycker jag det verkar som om de skulle bero av en ständig användning av flera språk i vardagen.
Vadå tvåspråkig, förresten. Det är de anglofonas begränsning - dom som tror att världen består av engelska och så ett annat modersmål. Någon slags trespråkighet om än inte fullständig är en förutsättning i min värld, där engelskan är så central som arbetsspråk. Att inte skriva och tala bra engelska begränsar helt klart karriärmöjligheterna i min bransch. Och sedan får man ju tala det språk man vuxit upp med och det språk som talas i landet där man bor. Och så är det väl för många av oss.
Skicka en kommentar