Hur var det nu, var det verkligen vägen som var mödan värd?

Ligger nu här igen på en luftmadrass is ett tomt hus på en ny adress. Det är så märkligt att flytta, iallafall så här långt, vi byter ju liv. Igen. Känner mig bortkopplad, bredvid mig själv, rätt nöjd men lite förvirrad. Jetlaggen hjälper ju också till.

Allt har gått bra, flyttgubbarna kom i fredags morse, jag köpte neskaffe och försökte hålla barnen ur vägen. Det var svinkallt och vi gick till jättetråkiga lekparken där det var snösörja, där monterade de äntligen ner byggställningarna från bygget som pågått där så länge vi bott här. Det var ju så dags nu.  Till slut frös vi så att vi gick och såg Avatar som sonen redan sett. Det var några konstiga dagar innan flyget gick söndag kväll. En hel del städning och ärenden att göra men samtidigt stunder av total sysslolöshet, när vi inte riktigt hade någonstans att ta vägen. Inget hem.  Som tur var hade vi fått låna en lägenhet av några snälla vänner. Så fin utsikt hade vi våra sista dagar i NYC.

Pga tur med biljettprislotteriet flög vi lyxflyg, stolar som kunde omvandlas till riktiga sängar. Barnen tyckte det var jättekul. Vi flög rakt över Manhattan vid takeoff och det låg där som ett guldskimrande juvelsmycke mitt på den svarta sammetsnattsklänningen. Vi såg Empire State, Chrysler, Central Parks svarta ruta och sonen påstod att han såg vårt hus (nja). Lite knep det till i hjärtat alltid. Vi lovade varandra att komma tillbaka. Snart.

Vid framkomsten tog det sendvanliga två timmar att få en hyrbil som var så stor som den vi beställt. Vi hade löjligt mycket bagage, 10 incheckade och 6 handbagage. Man har väl lärt sig av Amerikanerna, de har så där mycket bagage för en weekend på Bahamas! Men vårt flyttlass tar sex veckor så den här gången har vi packat lite handdukar, lakan, köksgrejor och annat bra-att-ha.

Vi körde direkt till Normandie med barnen, de har febrarilov och stannar hos farmor och farfar ett tag. Sedan tillbaka för att få nycklarna till nya huset. Sedan en sväng till Carrefour för att köpa en TV eftersom kabelkillen skulle komma tisdag morgon. Och en transformator till luftmadrasspumpen. Jag hade ett ögonblick av lätt förtvivlan när jag travade runt med min kundvagn och inte kunde hitta någon transformator och klockan var fem minuter i stängning. I sista stund hittade jag en pump och det kändes som om jag med nöd och näppe undvikit en smärre naturkatastrof.

Den dan var rätt lång. Fördelen var att man sov rätt bra även på luftmadrass.