Det finns stigar du trampat, Som aldrig försvann Fastän snön la sitt täcke, Fastän skogarna brann Och du hörde ett rop, Det är därför du går Genom din bank av minnen, Genom tjugo långa år
Skogarna tiger Men de glömmer ingenting Sen ditt första simtag Har de som slutit en ring Runt glädjen och skräcken Runt verklighet och dröm Du ser huset på håll Och allting svajar en sekund.
Det tänds ett ljus I fönstret När du kommer I allén Lille grabben han är vaken, Trots att timmen är sen Och alla somrar de far, Som en rysning inom dig Det är härifrån du kom, Det här är sanningen om dig.
Nu ser du honom klart Och du ropar hans namn Och han springer emot dig, Hoppar upp I din famn. Ta lyft honom så högt Att han ser världen bortom byn. Säg att livet bara börjat ta det svarta ur hans syn Säg att livet bara börjat ta det svarta ur hans syn
Note to self: Lyssna inte på Tomas Andersson Wij när det är efter midnatt och du längtar hem. Hem? När du längtar efter det som var ditt hem.
Âh vad fint. Jag gör som Jorun och kontrar även jag med en video jag ramlade pâ i vâras pâ en blogg när det var jag som satt där och längtade efter jag vet inte riktigt vad. Och som fick mig att grina i floder...
Det fina är att det gâr över och kanske tom medverkar till att man lever det mesta med lite mer intensitet? Dubbelliv, ju fler desto mer. Kanske?
Tack till er båda två! Hans hela produktion känns ibland skräddarsydd för mig, Ta bara Blues från Sverige. http://www.youtube.com/watch?v=yX5p0vawAhU
Nu la jag upp hela texten på Sanningen om dig för jag tycker den är så fin. Men då ser man också att det inte är enbart nostalgi. Nej, livet finns någon annanstans än hemma i byn.
Ta lyft honom så högt Att han ser världen bortom byn. Säg att livet bara börjat ta det svarta ur hans syn Säg att livet bara börjat ta det svarta ur hans syn.
Och det är väl det du är inne på Fransyskan? Fast din video ser jag inte.
Idag känns det bättre, nu ska jag ägna mig åt min favoritshelgsysselsättning; tvinga med barn på museum!
Night dawns on us now, my love We finally found a way to lie, my love Without an arm getting numb In the middle of us, my love
Fint! Och då hamnar vi ju hos Frida Hyvönen som jag hittat via Jorun. Dirty Dancing
He had the keys to a place where we could practice It felt almost like Dirty Dancing Minus the United States and instead of a resort it was the Folkets Hus basement.
Mmm, trots att jag aldrig bott i Norrland kan jag ibland känna det som om jag längtar dit. Kanke känns det mer äktsvenskt? Mer exotiskt än de södra delarna av Sverige är det ju iallafall. Och väldigt mågna bra musiker verka komma från Norrland. En kompis till mig sa att det som fanns var kommunala musikskolan eller hockeyn. Det var bara att välja.
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
Det Skenbart rätta - ett kammarspel. 25 augusti!
-
Ja, sâ är det. Den 25 augusti finner man den i handeln - en magnifik
höstbok, med andra ord. Tills vidare kan man läsa mer om den här
www.fransyskanh.com...
Att klä sig som sin ålder
-
Jag tittar på uppslaget där alla som ska vara med i juryn för Månadens
Kampanj 2013 presenteras. Det är överlag ungt, vid en hastig anblick hade
man kunnat...
Jordbävningen i Lissabon
-
Ett radioföredrag för barn av Walter Benjamin, sänt i Berliner Rundfunk i
oktober 1931. Har du behövt vänta på apoteket någon gång, och sett ett
recept mä...
Credit
-
För 20 år sen jobbade jag på ett av Z-TV:s populäraste program. Det är en
gåta hur jag hamnade där. Som att släppa in en neandertalare i Svenska
Akademien....
Ett länktips till
-
Zaremba om Majdan och annat
http://www.dn.se/kultur-noje/staden-dar-europa-syns-som-tydligast/
som vanligt mycket läsvärd, minst sagt.
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
7 kommentarer:
Förstår precis.
Kontrar med lite mer TAW: Vi är värda så mycket mer och känner ett vemod jag inte riktigt kan sätta ord på.
Âh vad fint. Jag gör som Jorun och kontrar även jag med en video jag ramlade pâ i vâras pâ en blogg när det var jag som satt där och längtade efter jag vet inte riktigt vad. Och som fick mig att grina i floder...
Det fina är att det gâr över och kanske tom medverkar till att man lever det mesta med lite mer intensitet? Dubbelliv, ju fler desto mer. Kanske?
Tack till er båda två!
Hans hela produktion känns ibland skräddarsydd för mig, Ta bara Blues från Sverige.
http://www.youtube.com/watch?v=yX5p0vawAhU
Nu la jag upp hela texten på Sanningen om dig för jag tycker den är så fin. Men då ser man också att det inte är enbart nostalgi. Nej, livet finns någon annanstans än hemma i byn.
Ta lyft honom så högt
Att han ser världen bortom byn.
Säg att livet bara börjat ta det svarta ur hans syn
Säg att livet bara börjat ta det svarta ur hans syn.
Och det är väl det du är inne på Fransyskan? Fast din video ser jag inte.
Idag känns det bättre, nu ska jag ägna mig åt min favoritshelgsysselsättning; tvinga med barn på museum!
Absolut! Och jag missade ju länken!
http://www.youtube.com/watch?v=OHn0MpXAP7E
Annika Norlin/Hello Saferide.
Hoppas museet var bra!
Night dawns on us now, my love
We finally found a way to lie, my love
Without an arm getting numb
In the middle of us, my love
Fint!
Och då hamnar vi ju hos Frida Hyvönen som jag hittat via Jorun.
Dirty Dancing
He had the keys to a place where we could practice
It felt almost like Dirty Dancing
Minus the United States and instead of a resort
it was the Folkets Hus basement.
It was the Folkets Hus basement. Fantastiskt! hihi. Bâda norrlänningar - koncentrat av Sverige?
Mmm, trots att jag aldrig bott i Norrland kan jag ibland känna det som om jag längtar dit. Kanke känns det mer äktsvenskt? Mer exotiskt än de södra delarna av Sverige är det ju iallafall. Och väldigt mågna bra musiker verka komma från Norrland. En kompis till mig sa att det som fanns var kommunala musikskolan eller hockeyn. Det var bara att välja.
Skicka en kommentar