Göra kväll

Ligger i sängen och surfar, det är som vanligt obekvämt och dessutom har vi ingen sänglampa så det är egentligen för mörkt för att skriva. Maken är på andra sidan Atlanten, dottern har översvämmat badrummet så grannen ringde om takdropp och imorgon är det den elfte september. Borde jag vara orolig? Det hade jag inte tänkt på förrens nu. Vad bra, nu kommer jag aldrig att somna.

Vänta , nu måste jag upp och kolla om ytterdörren är låst (för det hjälper ju verkligen mot terrorattacker).

Nu är jag tillbaka (den var givetvis låst).

Dagarna rinner iväg och jag får inte mycket gjort. Jag borde sätta igång med diverse projekt och det enda jag gör är trista ärenden, lika trista hushållsgöromål och att äta lunch famför repriser på Cityakuten (har nu kommit till Dr. Greens andra cancerdom och fast jag vet att han kommer att begravas innan säsongen är över måste jag nu ser alla avsnitten "för att se hur det går". Jag väntar också på att Abby och Luka ska få ihop det igen. Vill ni veta mer om ER? Jag kanske skulle göra en liten rekapitulation efter varje lunch så fick jag något att skriva om.)

I New York är det Fashion Week och vår gata innehåller inte mindre en tre olika ställen där anorektiska människor köar morgon, middag och kväll. Jag har kommit fram till att om man ska bli något inom modeindustrin måste man vara bra på att köa. De köar till olika hyrda lokaler där det försigår jättehemliga, jättehippa grejer (det hoppas jag för deras skull iallafall, annars är de ju verkligen blåsta). Inga stora skyltar, inget "Välkommen, det är här det händer!", nej privat, anonymt men med biffiga säkerhetsvakter och sammetsrep för att stänga in skogen av pinnsmala ben i skyhöga platåskor.

I morse på väg till skolan gick vi förbi en jättelång kö som ledde till en dörr där det diskret stod YSL på en liten lapp. Klockan var åtta på morgonen och köarna såg ut som de ägnat i snitt två timmar åt att välja outfit. Och då är ändå YSL död. Dom har ett väldigt tålamod de där fashionistarna, de får man säga.

Jag funderar på att försöka lära mig fotografera lite bättre, vad tror ni om det? Vi har en jättefin kamera, med diverse objektiv och grejer men jag vet inte hur man använder något om jag inte sätter allt på automatik. Dessutom är den stor och klumpig så då blir det oftast den lilla digitalen. Känns lite som slöseri så det kanske äntligen är dags att lära sig det där med slutartider och bländaröppningar. Hur var det nu? Liten siffra = stor öppning?