Jag har varit sur hela dan. Irriterad, ängslig, trött. Det är högspänning hemma; barnen är trötta, föräldrarna stressade. Inte fanns det något roligt att läsa heller, RSS-flödena stod tomma, ingen uppdaterade sin blogg. Efter senaste veckans FRA-aktivism verkar det vara stendött. Det tog mig ett tag att inse att alla svenska bloggskrivare sitter på någon skärgardsö och käkar sill, jag hade tom glömt bort att det var midsommarafton. Hur patetiskt är det att blogga klockan 20.00 på midsommarafton?
Men så mitt i min självömkande dag kom posten. Och med posten en present! En jätterar, genomtänkt, personlig och omtänksam present. Jag blev nästan löjligt glad. Sedan ringde brorsan och sa att han tittar förbi ikväll. Det var något anslutningsplan som var försenat och han var strandsatt i Paris. När man bor utomlands är detta något som aldrig händer. Släktingar och gamla vänner tittar inte bara förbi, det är en omöjlighet. Utom ikväll när storebror får låna soffan innan han tar tåget hem till London imorgon. Så nu ska vi fira midsommar ihop! Var ställde jag sillen?
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
1 dag sedan
2 kommentarer:
Faktum är att det där släpper efter ett tag, den dubbla rytmen.
Jag BRYR mig inte längre om midsommar och kräftor och påskris och vad det nu är man brukar ha.
Men det tog lång tid innan jag hamnade i det.
Det enda jag fortfarande kan sakna är riktigt dåligt väder, typ snöglopp.
och mörkret! Jag kan sakna känslan av att det känns som sen kväll klockan 4 på em.
Skicka en kommentar