Ursäkta tystnaden här, i mitt nya liv som hemmafru är jag så otroligt busy så det är lite svårt att hinna med allt! Så vad har hänt sedan sist?
Jo, i måndags var jag på mamma-fika hos grannen. Det var trevligt och väldigt mycket folk, säkert ett 20-tal mammor. Jag tror alla utom jag hade minst tre barn, ofta fyra. Här var inte konversationsöppnarfrågan som i andra samanhang "Vad sysslar du med?" (eller "Var bor du?" som den var i Stockholms city 1991-1999) utan "Hur många har du?". Kändes rätt futtigt med mina två, jag kvalificerar nog inte riktigt till hardcore hemmamamma. Jag fick bita mig i tungan för att inte lägga till "Fast jag har varit gravid fyra gånger och jag ammade jättelänge" för att bättra på mitt CV men jag var rädd att det snarare hade satt stopp för vidare konversation.
Desstutom insåg jag att alla utom lata jag hade haft sina ungar hemma på lunch. Det är nämligen skollunchen som är franska mödrars "sendagishämtnings-noja". Jag tror jag skrivit om detta förut men "ute i landet" (inte så ofta i Paris pga långa transporter) åker många människor hem och äter lunch, både barn och föräldrar. Numera finns alltid skolmatsal men många barn äter aldrig där, de går hem. Att äta tillsammans i familjen är viktigt. Skolans tider är 8.30-11.30 och 13.30- 16.30 så det finns gott om tid och därav dessa berömda franska 2-timmarsluncher. Men jag som är svensk och bara nojar över hämtningstider tycker det är utmärkt med skolmatasal för annars försvinner hela min dag i hämtning och lämning fyra gånger i skolan. Man kan lita på kvinnors uppfinningsrikedom när det gäller att hitta saker att ha dåligt samvete för!
Det där blev en lång parentes. Kaffestunden var i allafall mycket trevlig. En tonårsmamma berättade horrorstories om en söndagmorgon när de insåg att 14-åringen inte ens sovit i sin säng och de inte visste var han var och vad som egentligen försigår på barnens partyn. Vi småbarnsmammor satt med hakorna i knät och kved och jag börjar redan lägga upp strategier för att förhindra den där framtida musikfestivalen.
Hörselnedsättning
-
Jag åker buss. Framför, bakom och vid sidan om mig sex kvinnor, 70 plus,
parvis. De pladdrar oavbrutet hela halvtimmen resan tar, en av dem dessutom
i tele...
1 dag sedan
1 kommentar:
I vår lilla förortsby är skollunchnojan inte självvald. Det finns nämligen inte plats så att det räcker till alla barn, så de med en hemmavarande förälder får inte äta i skolan. Om man utöver det har ett barn som går vissa halvdagar på Lycée International, då är det ett heltidsarbete att vara hemma och skjutsa barn till och från olika skolor.
Skicka en kommentar