Coffea arabica

Hamnade på Starbucks igår och tänkte att nu blir det så här. Från och med nästa vecka har jag inte längre tillgång till en outsinlig, konstant källa av gott kaffe. I Frankrike kan man gå in på vilken sunkig bar som helst och alltid få en kaffe gjord i en riktig expressomaskin. I USA, ja ni vet... alla har vi sett tusentals filmer och TV-serier med människor som sitter på diners och serveras kaffe av någon som alltid heter Sheryl och bär uniform. Och alltid grimaserar polisen/rånaren/läkaren med nattjour/han som flyr från FBI så fort han tagit sin första klunk. Och vi vet alla att kaffet smakar - ja, för att inte bli vulgär kan man kanske säga att det smakar allt annat än kaffe.

Så då återstår bara Starbucks et. al. med visserligen godare men ändå inte riktigt samma sak. En grand crème och en tartine med beurre på ett standard Paris-café en regnig morgon är en smakupplevelse som mäter sig med hummer. Iallfall om man går efter min subjektiva njutningsgrad.

Det andra stora smakavbräcket blir ju brödet. Det gick väldigt fort att vänja sig vid att ständigt ha färskt gott bröd runt knuten, och jag tror att avvänjningen kommer att bli tuff. I vår lägenhet i 11e arrondissementet hade vi ett bageri i bottenvåningen och nu här i förorten har vi ett i gathörnet. Och det finns inte bara baguette, det finns Pain tradition, Sansfacon, Pain au siegle, Pain campagne och givetvis les viennoiseries dvs croissenter och pain au chocolat. Och pain au raisin och ... j'en passe.

Men istället får jag ju ... Jell-O?