Människans bästa vän

Jag skulle precis skriva ett inlägg om husdjur och storstäder, eller snarare husdjur och storstadsmänniskor. Hundarna fanns överallt i New York också, precis som i Paris. Men i New York finns inget hundbajs. Och hundarna promeneras av professionella hundrastare istället för att gläfsa inspärrade i lägenheter hela dagarna. 25$/timmen per hund tar de, hundrastarna, så när de promenerar 5 hundar tjänar de 125$/timmen.

Undrar om det är billigare med barnvakt än hundvakt?

I vilket fall så funderade jag på detta inlägg och ångrade att jag inte hann fotografera den lille magre hunden med skor vi till barnens förtjusning såg på Union Square när jag plötsligt hittade veckans artikel i Expressen: Husdjuren dras in i könskriget.

Och det var ju så mycket roligare att skriva om. Men när jag skulle skriva om artiken insåg jag att den var så absurd så jag visste inte i vilken ända jag skulle börja. Precis allt i artikeln känns som ett arpilskämt.

Men jag kan inte låta bli ett par frågor:

- Varför jobbar zoologen Måns Andersson på Uppsala universitets centrum för genusvetenskap? Studerar han människor eller djur, eller menar man inom zoologin (eller kanske genusvetenskapen) att det är samma sak?

- Om han är zoolog, varför uttalar han sig då om hur människor beter sig?

- Är hundägaren också någons slags genusexpert, eller representerar han "folkets röst"?

- Vilka "rön" menar man, finns det verkligen forskning på att killar vill ha hund för att slåss?

- Vad i alls in dar har Göran Skytte med sin icke-åsikt i artiken att göra? Råkade han gå förbi när journalisten intervjuade pappegojtanten?

Men roligast av allt är ändå faktarutan.

Tillägg: Här hittar ni pressmededelandet om seminariet. Även SvD tyckte det här var kul.