The Boys are back in town...

Så är man tillbaka i stan. Sladdar in med nattflyget, hem och duscha och sedan till jobbet. Känner mig som om jag kom från yttre rymden. Tar på mig riktiga kläder, riktiga skor, smink, parfym. Kläderna sitter trångt och jag får skoskav på en kvart. Men det känns bra. Tillbaka till rutiner och nya föresatser (eller samma som brukar dyka upp varje år vid den här tiden). Paris är fortfarande sommarsömnigt men vädret är på min sida, redan höstlikt. Går på något slags övervarv efter att knappt ha sovit på en 36 timmar eller så. Känner mig konstigt nog väldigt energisk men lätt ur fokus, lite "décalé" som man säger här.

Har haft en fantstiskt bra sommar. Först blåbärsskog, insjöbad, familj, myggbett och det välkända. Sedan USAs östkust. Småstad i New England som inkarnerar betydelsen av ordet mysig: vita trähus, stora båtar, hav, fyrar, hummer, WASPs, organic food, vackra stränder, perfekt väder. En sväng in i landet och ett fattigare, lantligare, stökigare Amerika och sedan New York. Stökigare kan det inte bli, men inte heller mer vitalt. Allt är okänt, vi tolkar och försöker förstå, läsa av. Referensramarna är helt off, vi känner oss som främmande, men mycket välkomna fåglar.