Jag har köpt en krusbärsbuske! Det måste väl vara alla utlandssvenskars dröm, eller? Så nu får vi se om Karl Jonas Love hade rätt.
Så igår kanaliserade jag Vita Sackville-West så väl jag kunde i solhatt och trädgårdshandskar. Tyvärr förtogs intrycket något av smutsiga shorts och träskor, borde haft safarijacka och korg på armen. Men trots dessa stilbrott har vi nu nya fina gammelrosa och vita pelargoner, lupiner, en jasminbuske, diverse kryddörter och förhoppningsvis snart morötter, gurka och paprika och en hel del annat som jag glömt. Samt en krusbärsbuske då. Hela dan höll vi på i strålande solsken och grannarna sjöng allsång för oss vilket jag aldrig tidigare hört i detta land. Korsikanskt eller keltiskt lät det, mer Cranberries än Taube.
Och efter välförättat värv drack jag kaffe under blåregnstaket på terassen, blickade ut över mitt värv, tog fram mitt bäckhorn och linnepressade brevpapper med monogram och diktade följande rader:
She walks among the loveliness she made,
Between the apple-blossom and the water—
She walks among the patterned pied brocade,
Each flower her son, and every tree her daughter.
Okey, kanske inte direkt då. Men ett blåregnstak över terassen har vi!
Som bonus får ni ett till citat av Vita, ett som jag tror passar er min trogna, eftersatta läsekrets. Och ett som jag borde sätta upp som måtto till mig själv!
“It is necessary to write, if the days are not to slip emptily by. How else, indeed, to clap the net over the butterfly of the moment? For the moment passes, it is forgotten; the mood is gone; life itself is gone.”
Så igår kanaliserade jag Vita Sackville-West så väl jag kunde i solhatt och trädgårdshandskar. Tyvärr förtogs intrycket något av smutsiga shorts och träskor, borde haft safarijacka och korg på armen. Men trots dessa stilbrott har vi nu nya fina gammelrosa och vita pelargoner, lupiner, en jasminbuske, diverse kryddörter och förhoppningsvis snart morötter, gurka och paprika och en hel del annat som jag glömt. Samt en krusbärsbuske då. Hela dan höll vi på i strålande solsken och grannarna sjöng allsång för oss vilket jag aldrig tidigare hört i detta land. Korsikanskt eller keltiskt lät det, mer Cranberries än Taube.
Och efter välförättat värv drack jag kaffe under blåregnstaket på terassen, blickade ut över mitt värv, tog fram mitt bäckhorn och linnepressade brevpapper med monogram och diktade följande rader:
She walks among the loveliness she made,
Between the apple-blossom and the water—
She walks among the patterned pied brocade,
Each flower her son, and every tree her daughter.
Okey, kanske inte direkt då. Men ett blåregnstak över terassen har vi!
Som bonus får ni ett till citat av Vita, ett som jag tror passar er min trogna, eftersatta läsekrets. Och ett som jag borde sätta upp som måtto till mig själv!
“It is necessary to write, if the days are not to slip emptily by. How else, indeed, to clap the net over the butterfly of the moment? For the moment passes, it is forgotten; the mood is gone; life itself is gone.”
2 kommentarer:
...och vad fin du var, där du satt i bredbrättad solhatt, i tu med att skriva bläckskrift med fjäderpenna! Antar att the:t, i vacker kanna, kanske spetsat med nâgot starkare framemot kvällen smakade gott, liksom cigarillen som intogs vid skymningen?
Och frân dröm in i konkreta verkligheten: Frân en nyfiken till en annan - vad heter krusbär sâ pâ franska...?
Groseille tänkte jag spontant kasta in, men så googlade jag på det och såg att det var röda vinbär.
Googlade på krusbär och minsann hade jag nästan rätt trots allt. Groseille de maqueraux eller groseille verte (Belgien).
Skicka en kommentar