tisdag 12 april 2011

Denna dagen, ett liv. Som farbror Melker säger.

Semester. En vårvecka i Provence. Hittills har Provence levererat. Sommarvärme och en tilltagande pollenfylld vind som lämnar maken däckad. Det är skönt och grönt och swimmingpoolen har klorbehandlats men är ännu inte städad utan löv och kvistar flyter lojt omkring. Cypresserna står raka som soldater och får mig att tänka på Italien på film. Ett rum med utsikt förstås men kanske främst Gladiator, ni vet slutscenen när han i dödsögonblicket ser sig själv springa genom guldgula sädesfält mot hemmets ockragula villa och dess stolta cypressallé. Annars är min Provencereferens inte Pagnol, trots att Le Gloire de mon Père ingick i A-kursen i franska på Uppsala universitet 1985 (andra alster var L'Etranger, Thomas L'imposteur av Cocteau och framförallt min favvis Les Mains Sales av Sartre. La Gloire var hopplös, hundratals fågel- och växtnamn att lära), utan Mistrals dotter, framförallt den cheesy TV-film versionen med han med käken.

Lavendel finns här också förstås, en massa olika sorter fick vi veta av försäljaren på marknaden idag, och jag tänkte att det där säger han till alla tjejer turister. Och olivträd och vinodlingar. Ungefär allt som inte växte i farmors trädgård i Ängby utan bara fanns i bibeln. Fast stenpartier finns, och ett överflöd av hoppfulla krukmakare och prylförsäljare i varenda by, precis som på Gotland.

Nu har luften blivit kyligare, trots 29 grader på dagen är vi i April. Jag drar en filt över benen och försvinner åter in i mellankrigstidens York i Behind the Scenes at the Museum.

6 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Trevlig text från ett lämpligt resmål!
Inte för feminismens skull, men vet du vem som först skrev det där: "Denna dagen, ett liv"? Ellen Key.

Jag minns det som att devisen är det första man ser när man kliver in i hennes hus vid Strand , Vättern.

Charlie Truck sa...

Det visste jag inte! Men det kanske var självklart för alla som såg Saltkråkan när den sändes förstås gången på, vad var det, 60-tal?

Jag tror också det var hon som sa: Bildning är det som blir kvar när vi glömt allt vi lärt oss. Kanske borde upp som devis i de svenska skolhusen?

Och så farligt feministisk var inte din kommentar, Melkers ord är ju skrivna av en kvinna:)

Lars sa...

Hej, nej, Key var det ej. Det var Thomas Thorild som först formulerade de berömda orden. Däremot stämmer det att devisen finns i hallen på Ellen Keys Strand, där Astrid Lindgren som ung såg den för första gången.

Karin S sa...

Fem spänn på att det står i Bibeln!

Charlie Truck sa...

Lars, välkommen hit och tack för infon. Vad mycket jag plötsligt lärt mig!
Karin, ALLT står i bibeln. Mer eller mindre uttalat.

Det hade kanske varit enklare om jag kallat inlägget: "Varför badar du alltid med kläderna på?"

Charlie Truck sa...

Och nu googlade jag och insåg att Thorild även är upphovsman till Uppsalas mest kända devis. Den vi inte riktigt ville hålla med om som studenter.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Thomas_Thorild