Uppdatering: Jag har aldrig sett den här filmen, bara klipp på youtube. Jag är däremot uppvuxen med skivan och såg den på scen i London i slutet av 70-talet (oförglömligt). Jag gillar apostlarnas hippekostymer, det coolar ner det melodramatiska anslaget lite. Jag gillar också att Jesus är en så liten, kort och tunn, fysiskt mindre än alla apostlarna.
Det görs verkligen inte sådana här musikaler längre. Eller så är det så att jag bara tycker om musikaler jag såg som barn.
Nu tror jag att jag checkar ut
-
Inte härifrån, men från en grupp jag är med i på ett internetforum. Den
domineras av kvinnliga akademiker från USA. Jag har varit med länge och har
haft my...
You should move to France
-
Läste Gunnar Strandbergs tänkvärda inlägg om den svenske författarens
varande och ickevarande i en numera (allt) kvinnlig(are) litteraturvärld.
Läste timma...
Ni och era kollektiv
-
Grupptillhörighet är ett långt mer tvåeggat svärd än vad somliga låtsas om.
Samfund bör byggas nedifrån och upp, en individ i taget, först när den
sköra ba...
vidlyftig representation, strippor och champagne*
-
Nu är det visning igen i mitt trapphus, men av en annan lägenhet – den
mittemot min, som är exakt likadan fast spegelvänd. Inga doftljus där av
vad jag kun...
Ett länktips till
-
Zaremba om Majdan och annat
http://www.dn.se/kultur-noje/staden-dar-europa-syns-som-tydligast/
som vanligt mycket läsvärd, minst sagt.
Mailkonversation om ett udda fyllekäk
-
För någon månad sedan gick vår frys sönder. Dagen innan julledigheten fick
alla på Johans jobb ett mail från en (bak- och) ångerfull arbetskamrat som
vi ka...
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar