Uppdatering: Jag har aldrig sett den här filmen, bara klipp på youtube. Jag är däremot uppvuxen med skivan och såg den på scen i London i slutet av 70-talet (oförglömligt). Jag gillar apostlarnas hippekostymer, det coolar ner det melodramatiska anslaget lite. Jag gillar också att Jesus är en så liten, kort och tunn, fysiskt mindre än alla apostlarna.
Det görs verkligen inte sådana här musikaler längre. Eller så är det så att jag bara tycker om musikaler jag såg som barn.
Från samtida ilandsirritation till klädreflektion
-
Jag behöver en ny väckarklocka och den lokala butiken har inte någon som är
kompatibel med Ps extremkänslighet för tickande, så jag får beställa en på
näte...
You should move to France
-
Läste Gunnar Strandbergs tänkvärda inlägg om den svenske författarens
varande och ickevarande i en numera (allt) kvinnlig(are) litteraturvärld.
Läste timma...
vidlyftig representation, strippor och champagne*
-
Nu är det visning igen i mitt trapphus, men av en annan lägenhet – den
mittemot min, som är exakt likadan fast spegelvänd. Inga doftljus där av
vad jag kun...
Ett länktips till
-
Zaremba om Majdan och annat
http://www.dn.se/kultur-noje/staden-dar-europa-syns-som-tydligast/
som vanligt mycket läsvärd, minst sagt.
Mailkonversation om ett udda fyllekäk
-
För någon månad sedan gick vår frys sönder. Dagen innan julledigheten fick
alla på Johans jobb ett mail från en (bak- och) ångerfull arbetskamrat som
vi ka...
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar