Vi har liksom 90 procent av Frankrikes befolkning tillbringat helgen med att åka bil, äta lamm och leta chokladägg. Är nu tillbaka bland kartongerna som inte packat upp sig själv under helgen. Jag är lite besviken, faktiskt. De kunde väl ha ansträngt sig lite?
Uppackningen börjar likna ett nollsummespel. Dvs vi packar upp en kartong, bär omkring innehållet och försöker hitta en plats, flyttar på något annat, och stoppar tillbaka något i en annan kartong som ska stuvas in på den knappt existernade vinden. Det är lite trångt här och det krävs en viss kreativitet för att få plats med allt.
Nu har vi röjt små fria ytor som vi lever på; köket, en tredjedel av vardagsrummet, halva sovrummen. På resten av ytan står det fortfarande kartonger och omonterade möbler. Inga lampor funkar, alla kontakter är fel, madrassmåtten är amerikanska och vi knölar och improviserar. Färsöker få ett pussel med snea bitar att ligga slätt men det bubblar upp lite här och där. Vi börjar sakna det vi givit bort och undra varför vi sparat annat. Och den där sorgliga IKEA bokhyllan måste fyllas nu, för tom är den då alldeles deprimerande.
Jag packar upp mina kläder och får mest lust att packa ner dem igen. Drömmer om en helt ny garderob, kunde inte just de kartongerna sjunkit i Atlanten? Jag skulle inte sakna mycket, ändå bångnar garderoberna. Funderar på vad jag skulle köpa om jag skulle köpa allt helt nytt. Fina vårklänningar, blommigt?
Nej det här duger inte, nu ska jag leta reda på kartongen med skor, sparka av mig Conversen, ta på mig mina mest högklackade och gå på finpromenad (och kanske köpa en vårkjol?).
1 kommentar:
En vârkjol lâter ypperligt, med lite vipp och blommor, âh sâ fint. Kartongpusslandet fâr mig att tänka pâ de där smâ spelen i fickformat, du vet med smâ brickor man flyttar omkring för att tillslut lyckas fâ till den bild man aldrig fâr till... Förhoppningsvis har ni samma vârsol som lyser i väst!
Skicka en kommentar