Hej,
Jo jag flydde alltså vårvintertristessen som jag dokumenterade nedan. Den här tiden på året får man antingen åka till mycket sydligare latituder eller upp på högre altituder. Fjäll och höga berg har ett helt annat vårvinterklimat än det blötleriga mellaneuropa.
Det blev bara jag och barnen denna semetervecka och vi tog tåget ner till alperna. Vi hyrde en lägenhet i en rätt liten, inte så jättecharmig men extremt ändamålsenlig skidort. Franska skidorter är ju som bekant oftast betydligt omysigare än t ex österikiska (jag kan verkligen rekommendera t ex Innsbruck). Det finns autentiska byar med liftsystem men oftast har själva skidorten byggts enbart för ändamålet betydligt högre upp, ovanför den "riktiga" byn. Inga vackra stenkyrkor och illaluktande getfarmer alltså utan ibland tom gräsliga betonghotell mitt i den undersköna naturen. Vi brukar försöka hyra något chalet i mer genuin alpmiljö då alla familjens medlemmar inte är så fötjusta i trängseln och St Tropez-stämningen som ibland råder i själva orterna. Alperna är ju så mycket mer än bara utförsåkning.
Men jag gillar skidorter, de står för något samtidigt hurtfriskt och dekadent. Total avkoppling. Ingen kräver någonting av en när man är på skidsemester; inga beslut behöver tas, inga telefonsamtal ringas, man lallar mest runt i tjocka sockar. Så eftersom jag åkte ensam med barnen denna gång valde jag en praktisk lösning med en liten lägenhet vid foten av pisten i en ganska nybyggd, i princip bilfri by som bestod av lägenheter, skiduthyrare och restauranger. Det blev en jätteskön vecka (om vi för tillfället bortser från ca 2 större och 13 mindre syskonkonflikter per dag) med helt fantastiskt väder, inte ett moln i sikte och härlig vårvärme på slutet. Vi åkte skidor, och så åkte vi lite mer skidor, vi åt och vi sov. Punkt. Vi har inte åkt utför på fyra år så för framförallt min yngsta var det som första gången. Lite svettigt de första dagarna men hon lärde sig fort. De gick också på skidskola på eftermiddagarna så jag kunde åka lite ensam utan behöva oroa mig för att alla skulle komma ner med alla ben och armar i behåll.
Jag gillar rutinerna man skaffar sig omgående på en sådan här semester. Små minitraditioner som bara gäller i en vecka. Typen av frukost man äter, favoritlunchstället, vilken sorts cereal bars man vill ha klockan fyra. Middag famför Man Vs Wild varje kväll. Har ni sett det? Det är en galen engelsman som blir nersläppt ensam (med ett kamerateam, hm) i någon väldigt oländig terräng. Sedan ska han försöka överleva och ta sig till civilisationen. Oftat har han vanliga gångkläder, en kniv och en flaska med sig, that's it. Inget tält, mössa, tändstickor mat eller vatten. Han hoppar nerför vattenfall och bygger snöbivacker med samma glada optimism. Vi såg honom på Island, i Amazonas, Australien och Sydafrika tror jag det var. Alltid samma story: dåligt väder (snöstorm eller monsunregn), vilda djur på nätterna, breda floder och branta klippor som ska korsas och så äter han jätteäckliga saker. Enahanda men ändå märkligt beroendeframkallande program.
Det är en speciell sorts trygghetskänsla att sitta med sina barn under en filt efter en dags skidåkning, äta pizza och titta på någon som äter fiskögon för han saknar dricksvatten. Testa!
Sedan somnar de små och man kan helt ostört bullimititta på tre säsonger av Damages i sängen. (Det är en annan rekommendation, framförallt om man känner sig svältfödd på tuffa chicks över 45, där finns en hel rad.)
Och så är det något väldigt speciellt med denna storslagna natur. Varje gång jag kommer till Alpera slås jag över hur stor bergskedjan är, den bara fortsätter och fortsätter. Hundratals bergsidor där aldrig någon någonsin sätter sin fot. Det var väldigt länge sedan jag var i Alperna på sommaren, det borde vara dags snart!
Jo jag flydde alltså vårvintertristessen som jag dokumenterade nedan. Den här tiden på året får man antingen åka till mycket sydligare latituder eller upp på högre altituder. Fjäll och höga berg har ett helt annat vårvinterklimat än det blötleriga mellaneuropa.
Det blev bara jag och barnen denna semetervecka och vi tog tåget ner till alperna. Vi hyrde en lägenhet i en rätt liten, inte så jättecharmig men extremt ändamålsenlig skidort. Franska skidorter är ju som bekant oftast betydligt omysigare än t ex österikiska (jag kan verkligen rekommendera t ex Innsbruck). Det finns autentiska byar med liftsystem men oftast har själva skidorten byggts enbart för ändamålet betydligt högre upp, ovanför den "riktiga" byn. Inga vackra stenkyrkor och illaluktande getfarmer alltså utan ibland tom gräsliga betonghotell mitt i den undersköna naturen. Vi brukar försöka hyra något chalet i mer genuin alpmiljö då alla familjens medlemmar inte är så fötjusta i trängseln och St Tropez-stämningen som ibland råder i själva orterna. Alperna är ju så mycket mer än bara utförsåkning.
Men jag gillar skidorter, de står för något samtidigt hurtfriskt och dekadent. Total avkoppling. Ingen kräver någonting av en när man är på skidsemester; inga beslut behöver tas, inga telefonsamtal ringas, man lallar mest runt i tjocka sockar. Så eftersom jag åkte ensam med barnen denna gång valde jag en praktisk lösning med en liten lägenhet vid foten av pisten i en ganska nybyggd, i princip bilfri by som bestod av lägenheter, skiduthyrare och restauranger. Det blev en jätteskön vecka (om vi för tillfället bortser från ca 2 större och 13 mindre syskonkonflikter per dag) med helt fantastiskt väder, inte ett moln i sikte och härlig vårvärme på slutet. Vi åkte skidor, och så åkte vi lite mer skidor, vi åt och vi sov. Punkt. Vi har inte åkt utför på fyra år så för framförallt min yngsta var det som första gången. Lite svettigt de första dagarna men hon lärde sig fort. De gick också på skidskola på eftermiddagarna så jag kunde åka lite ensam utan behöva oroa mig för att alla skulle komma ner med alla ben och armar i behåll.
Jag gillar rutinerna man skaffar sig omgående på en sådan här semester. Små minitraditioner som bara gäller i en vecka. Typen av frukost man äter, favoritlunchstället, vilken sorts cereal bars man vill ha klockan fyra. Middag famför Man Vs Wild varje kväll. Har ni sett det? Det är en galen engelsman som blir nersläppt ensam (med ett kamerateam, hm) i någon väldigt oländig terräng. Sedan ska han försöka överleva och ta sig till civilisationen. Oftat har han vanliga gångkläder, en kniv och en flaska med sig, that's it. Inget tält, mössa, tändstickor mat eller vatten. Han hoppar nerför vattenfall och bygger snöbivacker med samma glada optimism. Vi såg honom på Island, i Amazonas, Australien och Sydafrika tror jag det var. Alltid samma story: dåligt väder (snöstorm eller monsunregn), vilda djur på nätterna, breda floder och branta klippor som ska korsas och så äter han jätteäckliga saker. Enahanda men ändå märkligt beroendeframkallande program.
Det är en speciell sorts trygghetskänsla att sitta med sina barn under en filt efter en dags skidåkning, äta pizza och titta på någon som äter fiskögon för han saknar dricksvatten. Testa!
Sedan somnar de små och man kan helt ostört bullimititta på tre säsonger av Damages i sängen. (Det är en annan rekommendation, framförallt om man känner sig svältfödd på tuffa chicks över 45, där finns en hel rad.)
Och så är det något väldigt speciellt med denna storslagna natur. Varje gång jag kommer till Alpera slås jag över hur stor bergskedjan är, den bara fortsätter och fortsätter. Hundratals bergsidor där aldrig någon någonsin sätter sin fot. Det var väldigt länge sedan jag var i Alperna på sommaren, det borde vara dags snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar