Corne de Gaselle

Laga mat går numera utan problem. Kanske mest för att jag sällan lagar något typiskt svenskt förutom pannkakor och det receptet är ju inte så svårt. Sill och Jansson äter vi i Sverige. Jag har även slutat släpa hem stora kassar med mat från IKEAs butik (men jag blev lite besviken härmodagen när jag insåg att de inte säljer bilar längre).

Men baka är ett elände. Jag googlar översättning på hjorthornssalt Corne de Gaselle hittar jag i ett recept. Det låter ju väldigt poetiskt men heter det så? Nej, det visar sig vara ett bakverk från nordafrika. Det mer prosaiska namnet på hjorthornssalt (som jag länge, länge trodde hette hjortronsalt) visar sig vara ammoniumvätekarbonat (eller detta ingår iallafall) och så heter det i översättnng tydligen på engelska och franska. Går det att få tag på? Vet inte. Detsamma gäller bikarbonat, bittermandel, pärlsocker, farinsocker och sirap. Och den där berämda kesellan man ska ha i saffransdegen.

I nästan varenda kakrecept ingår någon mystisk svensk ingrediens. Motsvarigheter finns ju nästan alltid men man vet aldrig om det är samma smak, konsistens eller koncentration. Ta bakpulver t ex. I Sverige mäts det med tesked, här i påse. En påse för 500 gram mjöl. I USA gick jag vilse bland baking powders och baking sodas. Jag tror det senare är bikarbonat, iallafall används det också som rengöringsmedel vilket gjorde mig lite tveksam till att hälla det i smeten.

Som vi alla har lärt oss av mamma (eller på Topchef) så är bakning en exakt sport. Man kan inte höfta till med nypor hit och dit och experiment uppmuntras inte. Men sist jag var hemma tog jag med mig sirap och pärlsocker så nu kan jag göra kolakakor och bullar iallfall.

Uppdatering: ingen sirap, jag som var så sugen på kolakakor! Tror ni det blir samma sak med melasse? Hmm, jag är tveksam...

Mycket snack och lite verkstad(schef)?

Nyhetsflödet har idag som sig bör varit fullt av rätt deprimerande statistik om våld mot kvinnor, kvinnor som saknar grundläggande mänskliga rättigheter, kvinnors relativa större fattigdom, och kanske mer på våra breddgrader: orättfärdiga löneskillnader, sexuella trakasserier på jobbet, tröttsamma fördomar och bristen på kvinnor i ledande positioner i politik och näringsliv.

Bland all statistik och rapporter hittade jag den här,  och det är deppig läsning. Framförallt om man är svensk och någonstans ändå tror at Skandinavien har kommit en bit på väg mot jämnställdhet mellan könen, iallafall när andra socioekonomiska aspekter är lika.

Det är inte bara dåligt i Sverige, det är typ sämst.

I Sverige innehas VD-posterna bara tll 7 procent av kvinnor. 7 procent! Australien (som jag trodde var ärkekonservativt) är bäst med 30%, Thailand (som vi svenskar ser på som ett u-land fullt av sexslavar) kommer tvåa på 29 % och Italien (ni vet det där matcholandet där Berluscoi fått härja fritt med sina kaffeflickor) är det 24 %. Inte femtio men ändå tre gånger så mycket som i Sverige. Andra välkända jämnställdhetsländer som Argentina, Armenien och Ryssland ligger också betydligt bättre till.

Vad beror det här på? Inget annat land kan väl ha jobbat så mycket med jämnställdhetsfrågot inom arbetslivet som Sverige. Med deltidsmöjligheter, starkt subventionerad barnomsorg och män som delar på ansvaret hemma. Beror de på de extremt långa föräldraledigheterna och vabbandet som ändå fortfarande till stor del tas av kvinnor? På lägre nivåer kanske men Annika Falkengren vabbar nog knappast, även i Sverige har väl de mest framgångsrika kvinnorna hjälp. Eller är det fortfarande fult att vara för ambitiös som tjej? Men den teorin går väl inte ihop med duktig flicka-syndromet som väl innebär att kvinnor alltid vill göra bra ifrån sig? Och numera examineras väl fler kvinnor än män från i stort sätt alla högre utbildningar förutom de mest tekniska.

Jag vet inte, men om inte medveten jämnställdhetspolitik funkar, vad finns då kvar? Är det enbart tvångemedel som kvotering som funkar?

Semesterbilder

Hej,
Jo jag flydde alltså vårvintertristessen som jag dokumenterade nedan. Den här tiden på året får man antingen åka till mycket sydligare latituder eller upp på högre altituder. Fjäll och höga berg har ett helt annat vårvinterklimat än det blötleriga mellaneuropa.

Det blev bara jag och barnen denna semetervecka och vi tog tåget ner till alperna. Vi hyrde en lägenhet i en rätt liten, inte så jättecharmig men extremt ändamålsenlig skidort. Franska skidorter är ju som bekant oftast betydligt omysigare än t ex österikiska (jag kan verkligen rekommendera t ex Innsbruck). Det finns autentiska byar med liftsystem men oftast har själva skidorten byggts enbart för ändamålet betydligt högre upp, ovanför den "riktiga" byn. Inga vackra stenkyrkor och illaluktande getfarmer alltså utan ibland tom gräsliga betonghotell mitt i den undersköna naturen. Vi brukar försöka hyra något chalet i mer genuin alpmiljö då alla familjens medlemmar inte är så fötjusta i trängseln och St Tropez-stämningen som ibland råder i själva orterna. Alperna är ju så mycket mer än bara utförsåkning.

Men jag gillar skidorter, de står för något samtidigt hurtfriskt och dekadent. Total avkoppling. Ingen kräver någonting av en när man är på skidsemester; inga beslut behöver tas, inga telefonsamtal ringas, man lallar mest runt i tjocka sockar. Så eftersom jag åkte ensam med barnen denna gång valde jag en praktisk lösning med en liten lägenhet vid foten av pisten i en ganska nybyggd, i princip bilfri by som bestod av lägenheter, skiduthyrare och restauranger. Det blev en jätteskön vecka (om vi för tillfället bortser från ca 2 större och 13 mindre syskonkonflikter per dag) med helt fantastiskt väder, inte ett moln i sikte och härlig vårvärme på slutet. Vi åkte skidor, och så åkte vi lite mer skidor, vi åt och vi sov. Punkt. Vi har inte åkt utför på fyra år så för framförallt min yngsta var det som första gången. Lite svettigt de första dagarna men hon lärde sig fort. De gick också på skidskola på eftermiddagarna så jag kunde åka lite ensam utan behöva oroa mig för att alla skulle komma ner med alla ben och armar i behåll.

Jag gillar rutinerna man skaffar sig omgående på en sådan här semester. Små minitraditioner som bara gäller i en vecka. Typen av frukost man äter, favoritlunchstället, vilken sorts cereal bars man vill ha klockan fyra. Middag famför Man Vs Wild varje kväll. Har ni sett det? Det är en galen engelsman som blir nersläppt ensam (med ett kamerateam, hm) i någon väldigt oländig terräng. Sedan ska han försöka överleva och ta sig till civilisationen. Oftat har han vanliga gångkläder, en kniv och en flaska med sig, that's it. Inget tält, mössa, tändstickor mat eller vatten. Han hoppar nerför vattenfall och bygger snöbivacker med samma glada optimism. Vi såg honom på Island, i Amazonas, Australien och Sydafrika tror jag det var. Alltid samma story: dåligt väder (snöstorm eller monsunregn), vilda djur på nätterna, breda floder och branta klippor som ska korsas och så äter han jätteäckliga saker. Enahanda men ändå märkligt beroendeframkallande program.

Det är en speciell sorts trygghetskänsla att sitta med sina barn under en filt efter en dags skidåkning, äta pizza och titta på någon som äter fiskögon för han saknar dricksvatten. Testa!

Sedan somnar de små och man kan helt ostört bullimititta på tre säsonger av Damages i sängen. (Det är en annan rekommendation, framförallt om man känner sig svältfödd på tuffa chicks över 45, där finns en hel rad.)

Och så är det något väldigt speciellt med denna storslagna natur. Varje gång jag kommer till Alpera slås jag över hur stor bergskedjan är, den bara fortsätter och fortsätter. Hundratals bergsidor där aldrig någon någonsin sätter sin fot. Det var väldigt länge sedan jag var i Alperna på sommaren, det borde vara dags snart!

Ja, jag ska blogga snart!

In the meantime kan jag inte undanhålla er en här:


Hello from ant1mat3rie on Vimeo.

Vad gjorde alla människor med för mycket tid över innan internet fanns? Byggde skeppsmodeller i glasflaskor?

Eller den här. Jag försöker föreställa mig händelseförloppet som leder till att denna video spelas in men det är helt omöjligt.



Och inann ni ringer PETA, som extra bonus: Världens 25 gladaste djur