I går började sonens sommarlov. Det borde alltså varit skolavslutning i tisdags, men det var det inte. Bara en rätt vanlig skoldag. Fast de arbetade inte enligt sonen, de fick leka lekar hela dagen vilket väl är det minsta man kan begära. Och sen tack och hejdå; en puss till fröken ,vink, vink till kompisarna. Har vi tur kommer några i samma klass i höst, men det är inte alls säkert. Här har man som princip att gärna dela på kompisar, så att barnen ska "öppna sig mot nya bekantskaper". För tre år sedan var vi upprörda och skrev brev till rektorn, nu bara suckar vi. Education National är en väderkvarn så stor att man måste vara en väldigt motiverad Don Quichote för att ge sig på den.
Jag saknar skolavslutningen; sången, blommorna, kyrkan, finklänningen och jublet i maggropen: FRIHET! Hemma var det en magisk dag. Mor och Far kom hem med 10-15 buketter liljekonvaljer och syrener var. Samt varsin keramikpjäs från Rosa Ljung. Runda keramikduvor i brandgult eller brunt. En gång en stor keramikfisk som ser ut som en sådan där "uppblåst" fisk som finns i Nemo-filmen. Han har hål i fjällen och ska ha ett värmeljus i magen. Vid närmare eftertanke skulle de flesta keramikföremålen ha ett värmeljus någonstans, utom duvorna då. De står fortfarande på rad högst upp på bokyllan. Istället för guldklocka.
Så vi kom hem från varsin skolavslutning alla fyra, drack kaffe i "stora rummet" med en gigantisk bukett liljekonvaljer och fin duk (eller kanske en halvfin, vi hade ju inget främmande trots allt). Sedan bytte vi om till vardagskläder och hade ledigt i två månader.
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar