måndag 5 november 2012

Fyra år

Ikväll har jag läst igenom alla mina bogginlägg från November 2008. Jag bloggade både mer och roligare då. Då hade vi bott i New York några månader bara. Allt var nytt och vi följde presidentvalet med lupp.

Presidentvalet men kanske framförallt Sandystormen har gett mig akut tillbakalängtan här ett tag. Varför jag nu vill dit när det är orkan. Men alla dessa bilder, jag har googlat och försökt se vår gata. Hade vi bott kvar hade vi nog varit utan ström i fem-sex dar. Undrar hur vi hade gjort? Undrar hur det är med skolan? Och våra grannar? De vänner vi har kvar verkar ha klarat sig någorlunda förutom någons föräldrars sommarhus vid New Jerseykusten.

New York ÄR en otroligt häftig plats. Det var jobbigt att bo där också, och vi var nog rätt ensamma, men just eftersom allt var så annorlunda så blir också allt exotiskt, värt att notera. Och perfekt bloggunderlag. Vi bodde inte där längre än att varje dag var ett litet äventyr. Det var också så kul att flytta utomlands med barnen, det ger en helt annan kontakt med vardagslivet när man har barn i lokal skola.

Nu har sonen röstat i en "mock-election" i sin amerikanska skola. Han röstade Obama liksom 95% av skolkompisarna. Jag tror man har en viss fördel som sittande president hos 11-aringar, inte säker på att de visste mycket om Romney.

Den känslan som Obamas första vinst gav kommer jag kanske aldrig mer att få uppleva inom politiken i något land. Det kändes verkligen som det var en ny era, ett nytt hopp. Och man kan ha många orsaker att vara besviken på hans mandat, men jag menar att det iallafall var en otroligt viktig händelse. Och jag tycker han är värd fyra år till. Dessutom känns alternativet som rena medeltiden.

Detta citat från Slate's deputy editor Julia Turner stämmer rätt väl med vad jag tycker : I’m voting for Obama. Perhaps not wholeheartedly: I am frustrated by the gridlock that has characterized his term. I am disappointed that regulatory reform on Wall Street after the crash wasn’t more comprehensive. I am troubled by the kill-at-will drone strike program he has authorized. But I believe his stimulus prevented a total economic collapse; I’m impressed that he passed health care; I think he’s a fundamentally smart, thoughtful, and decent person.

Man kan också lägga till slutet för don't ask don't tell och vad det verkar en öppenhet för homosexuellas rätt att gifta sig och klar position för aborträtt.

Däremot är ju USA mer delat än någonsin, Obama är inte alla amerikaners president, ingen kan vara det. Polariseringen verkar vara total, ingen kan höra motståndarnas argument för de kan inte ens enas om vad problemet är. Den ekonomiska krisen förvärrar säkert också, man letar syndabockar. Ett mycket intressant podcastavsnitt av This American Life om detta kan ni höra här.

2 kommentarer:

Marie sa...

Konsten att se det man är mitt i.
Det är en lustig upplevelse - det där med att läsa sådant som skrivits tidigare, eller för den delen, att titta på gamla fotografier. Minnen, funderingar, dofter och känslor som kommer tillbaka. Men jag tycker inte att dina inlägg är sämre nu även om din lust att skriva kanske inte är lika stor. Från min horisont, i Göteborg, är Frankrike precis lika intressant. Och dina reflektioner kring svenska debatter om föräldraledighet, Leksand och litteratur är fyllda av spännande perspektiv. Här sitter jag, vi känner inte varandra, jag är några år yngre, arbetar inom humaniora och ändå... Ändå läser vi samma artiklar, böcker och har funderingar om fransmän i EU eller Obama i USA. Det tycker jag är häftigt!

Charlie Truck sa...

Men tack Marie! Vad roligt! Jag blir verkligen uppriktigt glad och nyfiken pa ditt liv. Jag känner ju till en del som brukar läsa här men det är sa otroligt spännande att tänka sig att människor jag inte alls vet vilka de är läser här ibland. Rätt fantastiskt faktiskt.

Välkommen att kommentera mera!