Börjar dagen med en beställning på Amazon. Det är alltid märkligt tillfredställande att beställa, eller ännu hellre köpa i bokhandel, böcker. Som om jag blev lite mer bildad redan av konsumtionen, innan jag ens läst böckerna. Det är väl samma schimär som gör att jag har svårt att slänga böcker, om jag äger många böcker kan jag inbilla mig (och kanske andra?) att jag har ett uns av bildning?
Dagens beställning: Scoop av Evelyn Waugh, Stalins Kossor (Eller les Vaches de Staline som den heter här) av Sofi Oksanen, Gone Girl av Gillian Flynn, A Visit From the Goon Squad av Jennifer Egan och Empire of Silver av Conn Iggulden. Scoop är för engelska bokklubben, Stalins kossor för den svenska, Empire of Silver är fjäde delen i en serie om Djingis Khan som sonen läser och om Gone Girl och Goon Squad läser jag överallt och tyckte det var dags att läsa.
Jag får väl återkomma när jag läst med omdöme, förutom den där Djingis Khanboken som jag tror att jag lämnar åt sonen. Han har velat att jag ska läsa hans böcker sedan han läste Harry Potter men de lockar aldrig. Men nu ska han läsa The Hobbit i skolan och den har jag aldrig läst så man kanske skulle passa på? (Han längtar för sedan september håller de på med Odysséen i engelskan och han är rätt så trött på dessa gudar, monster och sedelärande berättelser. Jag har inte berättat att de ska ha den under våren i franskan... Men man kanske inte kan få för mycket av klassiskerna?)
I torsdags var det min tur att leda engelska boklubben för jag hade föreslagit bok: The House at Sugar Beach av Helene Cooper. Jag har skrivit om den tidigare här.
I vår by bor 5000 innevånare och det är ju lite fascinerande att det finns underalag för en engelskspråkig bokklubb. Men närheten till den stora internationella skolan där mina barn går gör att ca 40% av innevånarna är icke-fransmän. Och många av fransmännen har bott utomlands och haft barnen i utländska skolor. I statistiken alltså en riktigt invandrartät förort men med en helt annan socio-ekonomisk sammansättning än miljonprogrammen norr om Paris. Här är de flesta invandrarna europeer eller nordamerikaner plus några japaner och sydamerikaner. Men jag tycker om att ha grannar från hela världen, jag känner mig mindre ensam.
Bokklubben är kanske det enda sociala samanhang jag ingår i där jag sänker medelåldern i gruppen. Jag älskar det! Den består av ett tjugotal damer (ja, vi hade ett par gubbs men de har gett upp, den kulturbärande damen finns här liksom i Sverige!) från Tyskland, England, USA, Holland, Japan, Ukraina, Polen samt en rad fransyskor med de mest spännande bakgrunder. Många har levt i Afrika och Asien och i torsdags när vi pratade om Liberia hade två varit där på 70-talet och vi fick en ruskig ögonvittneskildring från Biafrakriget och en lång diskussion om kolonialismen och Afrikas historia av våld och rasism mellan olika etniska grupper.
Varje gång är det någon som varit/ska på resa, när vi ska bestämma datum är det hopplöst, alltid någon 80-åring som: "Tyvärr då är jag i Singapore" och "I oktober ska jag till Sydafrika". Vi har också Marval, en amerikanska som jobbat som litteraturlärare i 30 år på American school of Paris. Marval är av obestämbar ålder, har långa röda naglar, foträta skor, barn och barnbarn över hela världen och kommenterar sin slicka, två-sitsiga sportbil med: Jag byter varje år, det är roligare så! (Jag förstår inte riktigt hur hon tar sig i och ur sina låga bilar men kanske håller det henne ung).
Och sa har vi Janine, var värdinna och driftiga ordförande i byföreningen, belgiska uppvuxen i Belgiska Kongo, som vuxen tillbakaflyttad till Afrika på 70-talet, 80-talet i USA och nu Frankrike. Historerna hon berättar om sin katolska internatskola!
Vi föreslår och röstar om böckerna som ska läsas och sedan leder den som föreslagit boken en diskussion med i förhand utskickade diskussionsfrågor, biografiinformation om författaren, historisk/politisk kontext till boken etc. Bokklubben gillar non-fiction, vi har läst om Östberlin, Nordkorea, en rysk-judisk familj under 1850-2000-tal och denna vecka alltså om Liberia. Men även romaner, oftast samtida men minst en klassiker varje år (förra året Henry James och i år Virginia Woolf). Som en annan Nobelkomitté ser vi också till att diversifiera nationalitet och kön av författarna.
Efteråt får vi vin och små söta kakor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar